Fördelar och svårigheter med att odla ekologiskt
Det finns inget svart och vitt i miljödebatten. De konventionella och de hållbara vinodlarna inspireras av de ekologiska och tar efter en del av deras metoder. Samtidigt är en del av de ekologiskt godkända produkterna kontroversiella.
Detta är den andra artikeln i vår serie om ekologisk och hållbar vinodling.
I denna andra artikel i vår serie om ekologiskt, biodynamiskt, hållbart och ”naturligt” tittar vi mer i detalj på vad det innebär att vara ekologisk i vingården. Är det bara fördelar eller finns det också nackdelar med ekologisk odling?
Nästa artikel handlar om vad det innebär att vara ekologisk i vinkällaren. Med dessa två artiklar kommer du ha ett bra grepp på vad ekologiskt vin verkligen innebär.
Detta är en artikel i vår serie i åtta delar. Här är hela serien med artiklar om ekologiskt, biodynamiskt, naturligt och hållbart:
- Ekologiskt vin, biodynamiskt, hållbart – vad är det? | del 1
- Ekologisk vinodling, vad är det? | del 2
- Ekologiskt vin: vad gör man i vinkällaren | del 3
- Ekologisk certifiering | del 4
- Biodynamiskt vin: Vad är det egentligen? | del 5
- Naturviner | del 6
- Hållbara viner | del 7
- Ekologiska viner i framtiden | del 8
- Bonus: Ekologiska viner i en ”masterclass” på video med WineEd
”Det finns så många olika typer av ’ekologiskt’”…
Ibland har folk fått ett intryck av att ”ekologiskt” är komplext. Elle att det är mer eller mindre samma sak som biodynamin, och att alla ”naturliga” vinproducenter också är ekologiska. För att göra saken ännu värre: ”det finns så många olika ekologiska certifieringar och i varje land är det annorlunda, så det är svårt att hålla reda på alla olika versioner”…
Så några klarlägganden till att börja med:
- Inom hela EU är reglerna för ekologiskt identiska, samma regler i alla länder (med kanske några smärre oväsentliga undantag)
- Varje land inom EU har däremot olika certifieringsorganisationer, men alla följer samma regler
- Ekologiskt är inte samma som biodynamiskt eller naturligt eller hållbart. Begreppet ekologiskt följer en officiell EU-definition som har status som en lag. Biodynamiskt, hållbart och ”naturligt” är privata märkningar med privata regler. Dessa har inte har någon officiell status, även om några av dem är så välkända att många ofta tror att de är ”officiella”.
- Biodynamiskt, hållbart och naturligt har likheter med ekologiskt men de är klart och tydligt skilda från ekologiskt. Mer om detta i kommande artiklar.
- USA har en något annorlunda definition av ”ekologiskt vin”. Resten av världen följer huvudsakligen de regler som definierats av EU
- Allt vin som säljs som ”ekologiskt vin” inom EU måste följa EUs regler. Står det ”ekologiskt” eller ser du EUs ekologiska gröna löv på etiketten så vet du precis vad som gäller.
- ”Vin gjort av ekologiskt odlade druvor” är inte längre ett tillåtet begrepp.
Den viktigaste aspekten av det ekologiska är vad som görs i vingården, så den här artikeln kommer att prata om vinodling. Men inom det ekologiska finns det också regler om vad som görs i vinkällaren och vi kommer att beröra det i en senare artikel.
Ekologiskt: grundprinciperna
Grunden i ekologiskt är reglerna om vad man får göra och vad man inte får göra.
Det är förbjudet att:
- Använda syntetiska kemiska pesticider och herbicider
- Använda konstgödning (s.k. handelsgödsel)
- Använda genmodifierade produkter
I ekologisk odling är det förbjudet att använda syntetiska kemiska produkter. Syntetiska pesticider är ofta (men inte alltid) antingen systemiska eller penetrerande. Men det är viktigt att notera det lilla ordet ”syntetiska”. Ekologiskt jordbruk får använda kemiska produkter (mer om detta strax), men bara de som är ekologiskt godkända och inga som är syntetiska. Så, ”ekologiskt odling är utan kemikalier” är inte korrekt. Det finns i stort sett inga vinproducenter alls som ”inte besprutar vingården, inga kemiska bekämpningsmedel”. Alla gör det.
Systemiska bekämpningsmedel (inte ekologiskt tillåtet) tas upp av vinrankan och transporteras med dess sav. De är effektiva ur skyddssynpunkt eftersom de också skyddar nya skott. Penetrerande produkter tar sig in i plantan genom bladens klyvöppningar och skyddar inte nya skott.
De ekologiska producenterna får enbart använda så kallade kontaktverkande produkter. Detta betyder att stannar kvar på bladen eller druvorna efter besprutningen. De har effekt så länge de finns kvar, är i kontakt. De sköljs bort av regn.
Koppar och svavel är två exempel på kontaktverkande produkter som används mycket i ekologisk odling (och båda är kemikalier). Det är de två viktigaste substanserna och de används av såväl ekologiska som icke-ekologiska odlare. Mer om detta nedan.
Förebyggande arbete
Den ekologiska vinbonden har preventiva åtgärder som sina främsta ”bekämpningsåtgärder”. Han ska alltså försöka hindra att problem uppstår genom att vara observant och uppmärksam, och sköta om vingården så att den kan stå emot angrepp. Att hålla bladverket luftigt så att det snabbt torkar upp efter regn är t.ex. en viktig åtgärd.
I dag är fortfarande kunskapen liten om alternativen till koppar och svavel för att skydda vinrankor och andra grödor med naturliga medel. Forskning pågår. Redan nu används avkok och dekokter på växter och örter men med begränsad verkan mot de svåraste problemen. Man jobbar mycket med idén att stärka vinrankorna immunförsvar. Man använder så kallade växtstimulatorer, substanser som kan sätta igång växtens egna försvarssystem när den blir attackerad av en sjukdom.
Det gäller att öka den biologiska mångfalden så att skadedjurens naturliga fiender finns närvarande. Man ska göra det lättare för insekter, fåglar, fladdermöss och smådjur att leva i och runt vingården. Om man har utrymme planterar man träd och häckar. Genom att man återupprättar livet i vingården är det meningen att naturen ska sköta balansen mellan skadeinsekter och deras naturliga fiender.
Men även om en ekologisk vingård är aldrig så välmående är det fortfarande en monokultur som är en obalanserad typ av jordbruk. Det är svårt att undvika sjukdomar och skadedjur hela tiden.
Koppar och svavel för att bekämpa svampsjukdomar
Nästan alla vingårdar runt om i världen attackeras i större eller mindre utsträckning av en eller båda av två potentiellt mycket förödande sjukdomar: oidium och mildiou, för att använda deras franska namn. På svenska används kallas ibland mildiou för mjöldagg och enligt vissa är oidium vad som kallas falsk mjöldagg. Mjöldagg (utan falsk) kallas ibland peronospora.
Det är här koppar och svavel kommer som räddare för den ekologiska odlaren.
Koppar används för att bekämpa den ibland mycket besvärliga sjukdomen mildiou (downy mildew). Mildiou är en svampsjukdom som kom till Europa från Amerika 1878. Svampen angriper vinrankans kvistar, blad eller druvor. Mildiou kan drabba vingården under hela växtsäsongen om det är fuktigt. Upprepade regnskurar till exempel. Svåra år måste man bespruta vingården många gånger. Efter varje regn har skyddet sköljts bort.
Det enda effektiva medlet mot mildiou, som är tillåtet för den ekologiske vinbonden, är koppar. Den kan användas i form av kopparsulfat, kopparhydroxid, kopparoxidklorid eller kopparoxid. Mest känd är ”bordeauxvätskan” (bouillie bordelais), en lösning som består av kopparsulfat och släckt kalk (kalciumhydroxid), men det är bara en av de möjliga varianterna av kopparbehandling. 40 % av all kopparbesprutning i vingårdarna i Frankrike är med bordeauxvätska och 40 % är med kopparhydroxid.
Att behöva bespruta med koppar är ett av de stora bekymren för många ekologiska odlare. Koppar är en tungmetall som i större koncentration kan vara giftig för jorden och vattnet. Var gränsen går för ”större koncentration” och hur giftig kopparn egentligen är, har diskuterats mycket och länge, en debatt som fortsätter. EU har vid ett flertal tillfällen varit på väg att förbjuda koppar i jordbruket. Nu har det inte blivit så, till alla ekologiska vinbönders lättnad. Att förbjuda koppar skulle kunna betyda slutet på ekologisk vinodling så som det är idag.
Men odlare får inte använda hur mycket de vill. Fram till 1 januari 2020 var den tillåtna mängden 6 kilo koppar per hektar och år. Nu är gränsen 4 kilo per hektar och år. Vilket vissa producenter i fuktiga klimat tycker är i minsta laget. (Kvantiteten beräknas nu som genomsnittet över sju år av hur mycket man använder.)
De konventionella och hållbara odlarna besprutar vanligen också med koppar och svavel. De kombinerar detta ofta med syntetiska produkter, framför att under besvärliga år. Att använda syntetiska, penetrerande eller systemiska produkter gör det möjligt att minska kvantiten koppar.
Idag är användningen av koppar kanske det hetaste debattämnet när det gäller ekologisk odling och mycket forskning inom området pågår.
Oidium (powdery mildew) är en annan potentiellt ödeläggande svampsjukdom. Den trivs om det är varmt och fuktigt. Den kom till Europa från Amerika runt 30 år tidigare än mildiou. Den ekologiske odlaren, och även många konventionella, besprutar med svavel. Svavel är inte lika kontroversiellt som koppar. Men det betyder inte att svavel är helt ofarlig. Vissa småkryp som är bra att ha i vingården far illa av svavel, exempelvis tyflodromer.
(Vi har ovan diskuterat toxiciteten för de produkter som används av ekologiska odlare. Man bör kanske också komma ihåg att de produkter som används av icke-ekologiska odlare också är giftiga och i många fall mer giftiga för människor, djur och insekter än de ekologiska, och ibland kräver nästan rymdutrustningsliknande skyddsutrustning när de appliceras.)
Upprepade behandlingar
Eftersom koppar och svavel är kontaktverkande produkter betyder det att om det regnar, sköljs de bort och man måste spruta igen. Man kan behöva upprepa behandlingen var tionde dag, även för att skydda nya skott. Kommer det oväntat regn efter en besprutning kan man behöva göra om besprutningen tidigare. Naturligtvis har detta också den stora nackdelen att man kör mycket med sin traktor vilket ger negativ påverkan på egendomens koldioxidavtryck och orsakar oönskad jordkompaktering. Å andra sidan, ett ”bra” år (torrt) behöver man kanske endast en handfull behandlingar, om ens.
Det är alltså oerhört viktigt med de förebyggande åtgärderna, som att se till att bladverket hålls luftigt för att öka effekten av upptorkande vindar. Man måste ha möjlighet att reagera snabbt när väderleks- och regnprognos så kräver. Dessutom är det viktigt att besprutningsmaskinen är rätt inställd så att ingen besprutningsvätska går till spillo eller hamnar fel.
Insekter
Olika typer av insekter kan skada antingen blad eller druvor. En av de besvärligaste är druvmasken, som egentligen är larven till två typer av mal. Istället för syntetiska insekticider använder ekologiska odlare så kallad sexuell förvirring för att bekämpa druvmasken. Man placerar ut små kapslar som innehåller feromoner i vingården. Det är ett ämne som honan utsöndrar för att locka till sig hanen. Hanen blir förvirrad av all ”parfym” i luften och hittar inte till någon hona och därmed blir det ingen förökning. Effektivt och ofarligt. Denna metod har blivit mycket populär även bland de hållbara odlarna liksom hos vissa konventionella.
Flavescense dorée är en allvarlig bakteriesjukdom som kom från USA till Europa på 1950-talet. Sjukdomen sprids av en gräshoppa (en dvärgstrit) och det är den man bekämpar. För de ekologiska odlarna finns egentligen bara en produkt som de kan använda. Den är baserad på ämnet pyrethrin som utvinns ur krysantemum i Kenya och i Australien. I Frankrike anses sjukdomen vara så farlig och potentiellt ödeläggande i vingårdarna att det är obligatoriskt att bespruta om man har infekterade vinstockar även om man som ekologisk vinbonde tycker att pyrethrin är lite väl giftigt för bin och kanske även för andra djur. Icke-ekologiska odlare kan använda vissa andra preparat.
Gödning
Jorden där vinrankor växer behöver inte vara så bördig. Men vinbonden måste vara uppmärksam på att det kan uppstå näringsbrist i jorden. Det kan vara kväve eller vissa mineraler som fattas. En ekologisk vinbonde tillsätter naturgödsel till sin jord. Denna gödning stimulerar det mikrobiologiska livet i jorden, alltså bakterier, svampar, maskar och andra småkryp. Dessa förvandlar (mineraliserar) den organiska materian från gödningen till näring som vinrankan kan ta upp.
Det tar lite tid för dessa småkryp att jobba. Vinrankorna kan inte lika snabbt ta till sig näring från naturgödsel som när bonden använder konventionell konstgödsel, ibland kallad NPK-gödning. Då blir de tre ämnena – kväve (N), fosfor (P) och kalium (K) – direkt tillgängliga för vinrankorna.
Gräs i vingården
Ekologiska odlare får inte använda kemiska herbicider (ogräsbekämpningsmedel). Istället låter en ekologisk vinbonde gräset, eller ogräset om man så vill, växa och tar bort det mekaniskt. Men många tar inte systematiskt ta bort allt gräs. Istället låter man det växa och plöjer ner det i jorden kanske en gång om året.
Man kan också så en täckgröda, t.ex. klöver. Denna täckgröda konkurrerar ut ogräset och är lättare att kontrollera.
Fördelarna med att ha något som växer mellan vinrankorna är många: det minskar jorderosionen, minskar risken för kompaktering, bidrar till det mikrobiologiska livet i jorden, konkurrerar med vinrankorna om vatten och näring vilket begränsar avkastningen. Dessutom blir det lättare att ta sig fram i vingården när det har regnat.
Men det kan också ha nackdelar, till exempel kan det öka risken för mjöldagg eller konkurrera allt för mycket om vattnet.
Vingården nedan ligger alldeles intill den ovan. De två bilderna är tagna samma dag, samma tid.
Vissa jordar/klimat/druvsorter klarar inte för mycket konkurrens om vatten och näring från gräset, speciellt inte under en varm och torr sommar. Det är då viktigt att välja rätt täckgröda som konkurrerar så lite som möjligt med vinrankorna. Man kan välja att plöja bort gräset under sommaren eller ta bort det på varannan rad för att minska konkurrensen.
Det är mycket tidskrävande för vinbonden att plöja bort gräset i vingården jämfört med att använda kemiskt ogräsborttagningsmedel, som t.ex. Roundup (baserat på glyfosat). Det gäller speciellt när man ska ta bort gräset under själva vinstockarna. Det är ett känsligt arbete för att undvika att skada stockarna och man måste köra mycket långsamt med traktorn. Det blir också dyrare eftersom det kräver mer arbetskraft. På branta sluttningar kan det också vara i det närmaste omöjligt att kontrollera växtligheten mekaniskt. Många odlare ser ingen annan lösning än att använda en kemisk herbicid för just denna uppgift. Och då kan de inte vara ekologiska.
Varför ställer man om till ekologisk odling?
Det finns olika skäl till att man blir ekologiskt. Naturligtvis är det många som säger att de vill ta hand om sin jord, hålla den frisk, och tycker att de gör det bäst med ekologisk odling. Många säger också att de gör bättre viner med ekologisk odling.
Men vi har märkt att det allra vanligaste är att man vill skydda sig själv, sin familj och sina anställda mot farliga, eller vad man anser vara farliga, bekämpningsmedel. Det är alltid den som besprutar som är mest utsatt. Inte vi som dricker vinerna. (Spår av bekämpningsmedel i vinet är i själva verket i stort sett en icke-fråga, med mycket liten relevans, och inte ett särskilt starkt argument för ekologisk odling.)
Idag är det ett försäljningsargument på många marknader att vara ekologisk. I många fall kan man få mer betalt för sitt vin om det är ekologiskt. Så har det inte alltid varit. I början av den ekologiska rörelsen var det snarare tvärtom. Men idag ökar efterfrågan på ekologiska viner och konsumenter är nu också beredda att betala lite mer för att få ett ekologiskt vin. Just detta är en viktig aspekt. Eftersom det krävs en större närvaro och mer manuellt arbete i vingården betyder det att vingårdar ibland måste anställa mer personer. Det kostar pengar som småningom måste resultera i högre priser om vingården ska kunna överleva. Men att utifrån detta att dra slutsatsen att det är ett kostsamt val att bli ekologiskt är inte uppenbart. Det är en komplicerad ekvation. Ja, det kan kosta lite mer, men å andra sidan kan kvaliteten förbättras och det pris man kan begära kan vara högre. Det finns många ”kanske”.
Men det är mycket få, om ens någon, av de ekologiska producenterna som vi pratat med som menar att marknadens efterfrågan eller de högre priserna på ekologiskt vin var ett stort (eller ens litet) skäl för dem att bli ekologiska. Det är i stort sett undantagslöst en fråga om hälso- och miljöaspekter.
Ekologiskt blir mer och mer vanligt
12 % av vingårdarna i Europa är idag ekologiska. Det är dubbelt så mycket som 2012. 2012 år ökade konverteringstakten dramatiskt i och med att det då blev möjligt att sätta ”ekologiskt vin” på etiketten. Innan dess hade det bara funnits ”vin gjorts på ekologiskt odlade druvor”, en beteckning som numera inte är tillåten och inte bör användas.
Italien leder den ekologiska ligan i Europa. 16 % av landets totala vinareal är ekologisk. Spanien och Frankrike har båda 12 % av sin vinareal ekologisk. I övriga världen är andelen väsentligt mindre, men även där stigande.
Missa inte de andra artiklarna i denna serie om ekologiskt, biodynamiskt, hållbart och naturligt vin. Se listan i början av artikeln.
Vill du veta mer om detta ämne så kan du läsa vår bok ”Vinet och miljön, ekologiskt, biodynamiskt och naturligt”.
