Att sia om framtiden för ekologiska viner kan tyckas enkelt. Antalet certifierade hektar ökar stadigt. Små egendomar konverterar, liksom stora klassade Bordeaux-slott. Konsumenter vill ha ekologiska viner i allt större utsträckning. Bulkpriser på ekologiskt skjuter i höjden. Finns det någon anledning till att detta inte skulle fortsätta?
Det finns mycket som tyder på att det faktiskt kommer att fortsätta i denna riktning. Men riktigt säker kan man inte vara.
Detta är en artikel i vår serie i åtta delar. Här är hela serien med artiklar om ekologiskt, biodynamiskt, naturligt och hållbart:
- Ekologiskt vin, biodynamiskt, hållbart – vad är det? | del 1
- Ekologisk vinodling, vad är det? | del 2
- Ekologiskt vin: vad gör man i vinkällaren | del 3
- Ekologisk certifiering | del 4
- Biodynamiskt vin: Vad är det egentligen? | del 5
- Naturviner | del 6
- Hållbara viner | del 7
- Ekologiska viner i framtiden | del 8
- Bonus: Ekologiska viner i en ”masterclass” på video med WineEd
Detta är en längre version av en artikel publicerad på Forbes.com.
2012 skrev vi boken ”Vinet och Miljön”. Då var den ekologiska vinarealen i Europa drygt 5 %. Nu, nästan 10 år senare, ligger den på 13 %. Då, 2012, var det fortfarande många konsumenter som var skeptiska till ekologiska viner. Det är mycket som hänt sedan dess. Ekologiska viner är nu ett naturligt inslag på hyllorna i vinbutiken. Den som inte tycker om ett vin tror inte längre att det beror på att det är ekologiskt (vilket faktiskt vissa trodde för några år sedan).
Italien leder idag eko-ligan. Landet har 16 % av sin vinareal ekologiskt certifierad eller under konvertering. Frankrike ligger lite efter med 14 %. Gérard Bertrand, en av de stora ekologiska producenterna i Languedoc, tror att 50 % av den franska vinarealen är ekologisk om 10 år.
Är det rimligt att tänka sig?
Visserligen finns det mycket som talar för att den nuvarande takten bibehålls. 2020 ökade den ekologisk vinproduktionen med 22 % i Frankrike. Men det finns också en del frågetecken.
Konkurrens från de hållbara
Kommer konsumenter inom en snar framtid att kräva ekologisk odling för viner? Kanske, men jag tror inte det. Men det är inte otänkbart att de kommer att kräva någon typ av miljöengagemang från producenternas sida. Det är dock mycket möjligt att det ”räcker” med en hållbarhetscertifiering.
Det största hindret för eko-märkningens fortsatta framfart kan bli hållbarhet.
Många länder och enskilda vindistrikt storsatsar på hållbara certifieringar. Det finns definitivt en risk (eller hur man nu ser på saken) att hållbarhetsmärkningarna kommer att ta andelar från den ekologiska märkningen. Att vara hållbar är mindre strikt. Man kan fortsätta med syntetisk besprutning och man kan förbättra sitt sätt att jobba i sin egen takt. Men den visar ändå kunderna att man har en plan för sitt miljöarbete.
Än så länge har dock eko-certifieringen en stor fördel. Det lilla eko-lövet har funnits på vinflaskor sedan 2012 och på eko-livsmedel ännu längre. Folk känner igen det. De hållbara märkningarna har ännu så länge inte denna igenkänningsfaktor. Och är heller inte lika lätta att förstå.
Allting tyder nämligen på att hållbarhet kommer att finnas i en mängd olika versioner. Det finns redan många hållbarhetsmärkningar på vinflaskor och fler är på gång. Det är som upplagt för att förvirra konsumenten. Eko-lövet är mer rättframt.
Högre priser för ekologiska viner?
Ekologisk odling lönar sig idag. Tittar vi på bulkförsäljningen i Frankrike ser vi det svart och vitt. Det är svårare att jämföra priserna på flaskviner, men många konsumenter är idag beredda att betala mer för ett ekologiskt vin.
Därför kommer troligtvis fler och fler producenter att konvertera av marknadsmässiga skäl. Det är inget fel att bli ekologisk för att tillfredsställa en efterfrågan. Men de höga bulkpriserna kan i viss mån bero på brist på ekologiskt vin i vissa regioner, som i Bordeaux. Kommer priserna att hållas uppe om antalet eko-viner i regionen bara ökar och ökar? Kanske, kanske inte.
Exportmarknaden är viktig för de ekologiska producenterna, framför allt i Italien och Spanien som exporterar runt 80 % av sina ekologiska viner.
Väder, klimat och besprutning
Vädret spelar en stor roll i alla jordbrukares liv, även i vinodlarens. Så vädret kommer att ha ett ord med i laget, i alla fall kortsiktigt. Blir det flera svåra, regniga år i följd med mycket svampsjukdomar kanske de som funderar på att konvertera tänker om. De som är under konvertering kan ge upp. I vindistrikt med mycket regn och fukt anser vissa odlare att syntetisk bekämpning är oundviklig.
Att klimatet spelar roll märks i t.ex. Frankrike. Varma och sköna Provence har hela 24 % av sin areal ekologisk, Rhône-dalen och Roussillon 18 %. Siffrorna går ner märkbart i regioner med svårare klimat. Bordeaux har 9 %, Champagne bara 3 % och Cognac ynka 1 %. Men alla tre är på väg att förbättra sina siffror. Men de satsar också mycket på hållbarhetsmärkningar. Vad kommer att vinna i längden? Eko eller hållbarhet?
Det faktum att flera syntetiska bekämpningsmedel nu förbjuds eller begränsas i ett enstaka land eller inom hela EU kan leda till att fler känner sig manade att ge sig på ekologisk odling. Glyfosat, t.ex., den aktiva ingrediensen i många herbicider, tillåts nu i Frankrike bara i begränsad mängd. Vissa distrikt/appellationer begränsar ännu mer eller förbjuder helt glyfosat (Conegliano Valdobbiadene DOCG, Anjou-Saumur med flera). Hennessy, som producerar nästan hälften av all cognac kommer att kräva att deras druvpartners helt överger syntetiska herbicider senast 2030.
Reglerna för hur man får använda syntetiska bekämpningsmedel blir mer och mer strikta. Klagomålen i Frankrike de senaste åren från människor som bor nära vingårdar har lett till nya regler om besprutning.
Det handlar naturligtvis om hur stor mängd man använder och hur ofta eftersom man måste ta hänsyn till risken att organismen man vill ta död på blir resistent. Men det gäller också hur nära ett vattendrag man får bespruta, hur nära skolor, bostäder osv.
Alla sprayar dock med något. Ekologiska odlare använder koppar för att bekämpa mildiou och svavel mot oidium, båda svåra svampsjukdomar. Men koppar är också anledningen till att vissa odlare väljer att inte bli ekologiska. De föredrar att använda en (ibland nedbrytbar) syntetisk produkt snarare än koppar som stannar kvar i jorden. Hur farligt koppar är är dock mycket omdebatterat. Jorden kan processa och neutralisera en viss mängd koppar.
Sedan 2020 är det tillåtet att använda 4 kilo koppar per år och per hektar. Detta gäller både ekologiska och konventionella odlare (som också använder koppar, enbart eller som komplement till syntetiska produkter). Vissa producenter tycker det är för lite och tror det kan bli tufft vissa år. Men ger man upp ett svårt år och tar till en syntetisk produkt för att rädda sin skörd, då förlorar man sin certifiering.
Biokontroll
Eftersom ekologisk odling bygger på att man avsäger sig all syntetisk bekämpning behövs metoder för att skydda sin gröda på annat sätt. Koppar och svavel har man använt sedan mildiou och oidium först upptäcktes i Europa på 1800-talet.
Avkok på växter, örtteer och liknande används naturligtvis men med begränsad framgång. Men fler och fler naturliga produkter, så kallad biokontroll, introduceras nu. Dessa är ofta baserade på mikroorganismer som bakterier, virus och svampar. Organiska odlare får använda många (men inte alla) av dem.
Om dessa naturliga produkter visar sig vara effektiva kanske fler vinproducenter känner sig manade att bli ekologiska. Skadedjur och sjukdomar kommer inte att försvinna. Bra alternativ till syntetiska produkter behövs.
En framtid utan besprutning alls?
Vi kommer inte att bli av med besprutning. Men den kan begränsas och kanske ännu mer i framtiden. De nya svampresistenta druvorna (ibland kallade piwi, en förkortning av tyskans Pilzwiderständige, ”svampangreppsmotståndskraftiga”) är hybrider men med mycket Vitis vinifera-blod i sig. Det betyder att de både smakar gott och klarar sig med färre antal besprutningar. Detta gynnar både ekologiska och konventionella odlare.
I Sverige, England och i några andra utpräglade svalklimatsdistrikt är piwi-druvor redan väl etablerade. De används även i Tyskland och Schweiz. Men hur acceptansen kommer att bli hos producenter och konsumenter i de klassiska vindistrikten, t.ex. i Frankrike, återstår att se. Vi är inte där ännu. För närvarande tillåts dessa druvor inte i franska appellationsviner. Men det är bara en tidsfråga.
Regioner där druvsorten spelar mindre roll visar vägen. I Cognac räknar man med att använda resistenta druvsorter i stor skala 2030 med en kraftig minskning av besprutning som följd. Languedoc har tagit sina första trevande steg.
Framtida utmaningar
Trots en allt stridare ström av ekologiskt tillåtna produkter för bekämpning kan man fråga sig om de ekologiska odlarna kommer att klara att tackla den extrema väderlek som nu ser mer och mer av?
Den ekologisk rörelsen började ju som en reaktion på mycket farligare syntetiska produkter än de (flesta) som används idag. Borde ekologisk odling kunna vara lite flexibel idag? Borde eko-odlaren kunna få dispens någon gång då och då och tillåtas att använda en effektivare, syntetisk produkt? Alla kommer inte att vilja det naturligtvis. Men för vissa skulle det vara ett sätt att slippa förlora hela skörden vid svåra svampattacker men ändå inte förlora certifieringen (och kanske därmed kunder).
Men risken finns då att det blir en urholkning av hela idén med ekologisk odling och man tappar kundernas förtroende. Samtidigt är det inte helt ovanligt att konsumenter tror att eko-odlare inte besprutar alls och blir bestörta när de får veta att de besprutar med koppar. Detta kompliceras av det faktum att det inte finns något rättframt svar på frågan hur farligt koppar egentligen är. Men inget växtskydd idag som hjälper är helt ofarlig. Det som är ofarligt är inte tillräckligt effektivt.
Man får helt enkelt välja.
