I juni deltog jag i Island Wines Summit Tenerife 2026, en kongress med syfte att sätta strålkastarljuset på viner gjorda på öar. Evenemanget hade lockat många spännande vinodlare från just öar, främst i Medelhavet och i Atlanten. Men vad har egentligen viner från öar gemensamt, om något? Jag ställde mig frågan innan jag åkte. Och jag fick svar, några väntade, andra mer oväntade.
Att försöka hitta gemensamma nämnare för viner från olika geografiska platser är populärt nuförtiden. Det är ett sätt att marknadsföra viner tillsammans som en grupp, med liknande karaktär eller något annat liknande. Konceptet med vulkan-viner har haft stor framgång. Skulle viner från öar också kunna lyckas med detta? Jag tror det. Och de kanske till och med har mer gemensamt än vinerna från vulkanisk jord som är en ganska spretig grupp.
Artikeln, ursprungligen publicerad på Forbes.com, kommer här i utökad form med ytterligare kontext, innehåll, uppdateringar och redaktionella insikter relevanta för BKWine Magazines läsare och andra vinälskare.
Så jag såg med spänning fram emot att delta i Island Wines Summit 2026 på Teneriffa tidigare i somras. Men har viner från öar egentligen något gemensamt? Förutom förstås att de är omgivna av vatten. Detta kan tyckas uppenbart men är inte mindre viktigt för det.
”En ö lever på helt andra premisser, inte minst på grund av isoleringen”, sa Pascaline Lepeltier, inflytelserik sommelier och vininköpare i New York (nu på kända restaurangen Chambers) och en av talarna på kongressen.
Hur började allt?
För Pascaline är ö-viner redan ett koncept. ”Ja”, säger hon, ”ur mitt perspektiv, som vinköpare i New York, är det redan ett mycket framgångsrikt sådant. Folk förstår det. Det är lätt att sälja viner under den här kategorin.”
Men kategorin har bara funnits i 25 år, tillägger hon. Så hur dök den plötsligt upp?
År 1816 skrev André Jullien, en banbrytande fransk vinboksförfattare, en bok om världens vingårdar. Redan då talar han om Sicilien, olika grekiska öar, Kap Verde, Azorerna och Madeira. Han talade dock inte om dem som en ”ö-kategori”.
Vi måste hoppa fram till början av 2000-talet för födelsen av det specifika vin-ö-konceptet, menar Pascaline, drivet av traditionell media, sociala medier och vinturism. Medelhavslivsstilen och medelhavsdieten fick fäste. Inget blev så vackert på instagram som den grekiska ön Santorini och på köpet upptäckte man den magnifika assyrtiko-druvan. Vinskribenter började skriva om ”Det nya Spanien”, inklusive vinerna från Kanarieöarna.
Sedan, för 10–15 år sedan, tog konceptet med vulkan-viner form. Alla pratade helt plötsligt om Sicilien och framför allt Etna . Frank Cornelissen, en av Etnas ikoner, besökte USA. ”Han gjorde en lång turné i landet; det blev en enorm succé. Han var en katalysator, säger Pascaline.”
Samtidigt bidrog ett vaknande intresse bland vinentusiaster och sommelierer för nischviner (och många av dessa ö-viner är i hög grad nischviner) och för okända och inhemska druvsorter till att lansera kategorin ö-viner. Bland den nya generationen ö-vinmakare arbetar en hög andel ekologiskt och vissa som naturvinsmakare. Detta hjälpte också. Ö-vinerna uppfyllde alla krav.
Isolering ger fördelar
Pascaline pratade om isolering, och inom vinvärlden kan det faktiskt ha flera betydande effekter: vinlusen kanske aldrig har nått området, till exempel. Flera vin-öar är idag fria från phylloxeran. De har också en hög andel gamla vinstockar, vissa av dem, som på norra Teneriffa, mer än 100 år gamla och vissa förmodligen mycket mer. Naturligtvis skulle Teneriffa förlora mycket om vinlusen plötsligt dök upp. Den gjorde faktiskt det förra året på en övergiven vingård. Men som tur var spred den sig inte ytterligare.
Att vara en ö, oavsett det allmänna klimatet, innebär att man ofta har starka vindar. Detta kan vara en fördel eftersom det torkar upp regn och fukt med mindre behov av besprutning mot sjukdomar. Man kan dock behöva anpassa sitt beskärningssystem för att skydda vinstockarna mot hårda vindar och ibland den brännande solen. Ett exempel är ”korgbeskärningen” på ön Santorini. Om det är väldigt varmt och blåsigt skrumpnar druvorna, vilket kan innebära en förlust i kvantitet men en vinst i koncentration.
Inhemska druvsorters dragningskraft
Isolering kan också göra det lättare att bevara lokala druvsorter. Vinerna vi smakade under kongressen visade oss ett otroligt variation av druvsorter; jag är säker på att de flesta av oss aldrig hade hört talas om ens hälften. Druvsorter med en lång historia på en plats anpassar sig ofta väl till den platsen, så det är idealiskt att fortsätta odla dem. Men många av dessa druvsorter har fallit offer för mode eller för att de ger för låga avkastningar, för låg alkoholhalt, inte tillräckligt med färg etc. En del har nästan försvunnit.
Men för dagens vinmakare på öarna är det ett medvetet val att använda inhemska druvor, något de är stolta över och tror på. De letar upp dem och väcker dem till liv igen ifall de varit på väg att dö ut. Jag fann denna entusiasm bland vinmakare från alla öar som var närvarande på kongressen. Dessa sorter är dessutom ofta ett mer hållbart val än ”importerade” sorter, men det är naturligtvis inte en självklarhet. Yiannis Kyriakidis, på vingården Vouni Panayia på Cypern, säger att han vill marknadsföra öns gamla sorter. ”Vi måste bevara kunskapen om dessa gamla sorter.”
Hur smakar vinerna?
Hur är det med vinernas karaktär, finns det några likheter? Jag fann fräschör och extraordinär syra i princip alla viner jag smakade på. De vita vinerna, som tenderade att dominera, var friska, torra och vad jag skulle kalla struktur- eller texturviner, med hög syra och en härlig munkänsla. De röda vinerna hade en viss lätthet och alltid en friskhet och en läskande frukt. Både vita och röda var för det mesta lätta i alkoholhalt, 11–12,5 %. Så ja, ö-konceptet som Pascaline pratade om fungerar. Smakar man ett sådant här vin från en ö vill man utforska fler öar.
Vill du veta mer om vinodlarna och vinerna? Missa inte del 2, med viner och producenter från Medelhavsöarna och Atlanten. Publiceras snart.
– – – – – – –
Mer om ö-viner på BKWine Magazine:
Cypern
- Commandaria, ett legendariskt vin från Cypern, tolkat av Karseras Family Winery | Per på Forbes
- Sophocles Vlassides, vinframställningens Kandinsky, på Vlassides Winery, Cypern
- Det legendariska korsfararvinet från Cypern | Britt på Forbes
Teneriffa, Kanarieöarna
Madeira
Sicilien
- Karaktärsfulla viner från vulkanen Etna på Sicilien
- Tenuta delle Terre Nere från Sicilien lämnar ett bestående intryck av skönhet och kraft
- Donnafugata-viner från Etna, en mycket speciell plats på Sicilien | Britt på Forbes
Sardinien
- Spännande sardiska viner från carignano och andra druvor med spanska rötter | Britt på Forbes
- Tenute Ólbios, viner från Sardinien med massor av karaktär | Britt på Forbes
- Vin från Sardinien
Mallorca
