Kanarieöarna har sol, hav, vulkaner och turister. Men de har också vin. Faktum är att de har en viktig plats i historien och utvecklingen av vinodling över hela världen. På Kanarieöarna odlar man fortfarande gamla druvsorter som praktiskt taget har försvunnit från Kontinentaleuropa. Men några av dessa gamla sorter tog sig med tiden till Sydamerika och blev grunden för en mycket stor del av Sydamerikas vinproduktion, familjen ”criolla”-familjen. Från dessa historiska druvsorter producerar kanariska vinproducenter fortfarande riktigt läckra – och ganska ovanliga och sällsynta – viner. Vi har provat dem och berättar historien om vinerna och om druvorna.
Vinet kom till Kanarieöarna någon gång mellan 1300- och 1400-talet. Tidigt såldes vinerna över haven och drog in pengar till öarna. Shakespeare skrev om viner från Kanarieöarna. Franske kungen François I och tsaren Alexander I lär båda ha uppskattat dem. Men den långa historien till trots vet de flesta vinvänner idag inte mycket om vinet på dessa öar. Vi har provat oss igenom ett antal flaskor från Kanarieöarna och blev både förtjusta och intresserade av att veta mer.
Detta är en längre version av en artikel publicerad på Forbes.com.
Kanarieöarna ligger utanför nordvästra Afrikas kust, 100 kilometer från fastlandet, och rakt söderut från Madeira. Det är ett spanskt territorium. Tack vare ett behagligt subtropiskt klimat med långa varma somrar och milda vintrar kommer turisterna året runt. Den vulkaniska aktiviteten på den lilla ögruppen har genom tiderna varit stor. Vissa vulkaner är fortfarande aktiva.
För vinodling kan läget tyckas vara lite långt söderut, vid 28 breddgraden N. Det är längre söderut än vinodlingarna i Marocko. Men den stora skillnaden är att Kanarieöarna är just öar. Landskapet är bergigt med vingårdar på hög höjd och med stor påverkan från tidvis mycket hårda vindar.
Sex av öarna producerar vin: Teneriffa, Lanzarote, Gran Canaria, La Palma, El Hierro och La Gomera. De har alla sin egna ursprungsbeteckningar (DOP) som täcker in hela respektive ö. Den största ön Teneriffa har dessutom fem mindre DOP-regioner: Ycoden-Daute-Isora, Valle de la Orotava, Tacoronte-Acentejo, Valle de Guimar och Abona.
Totalt har Kanarieöarna alltså 11 DOP.
Vinindustrin på Kanarieöarna är med andra ord gammal men den moderna eran började på 1980-talet. Vingårdarna moderniserades och odlarna började exportera sina viner. Organisationer som styr upp lagar och regler, så kallade consejos reguladores, grundades. Dessa införde de första ursprungsbeteckningarna, denominaciones de origen. Nu exporterar de mest kända vingårdarna till 35 länder världen över.
Läget ute i Atlanten är tufft för vinrankorna. Det regnar en del på vintern men oftast är somrarna mycket torra. Oftast kommer det inget regn alls. Till detta ska vi lägga de hårda vindarna. Dessa kan dämpa de varma temperaturerna men de torkar också ut.
Vinodlarna har lärt sig hur de ska få vinrankorna att trivas trots allt. Genom att bygga låga murar runt vinrankorna behåller dessa fukten lättare och inte minst skyddas de i viss mån från vindarnas framfart. Ibland har man planterat vinrankorna i grunda hål i den svarta jorden för ett ännu bättre skydd. Samma metod kan vi se på en annan vindpinad ö, grekiska Santorini i Medelhavet.
Planteringstätheten är låg och skördeuttagen är oftast mycket låga.
Fördelen är att man inte drabbas av alla de sjukdomar som övriga Europa får dras med. Den lilla vinlusen, phylloxeran, har inte hittat hit, så vinrankorna kan planteras oympade. Det är vanligt med gamla vingårdar, ibland över 100 år gamla.
Flera av vinerna vi smakade har karaktär och personlighet. Men de är också intressanta ut ett annat perspektiv. Här finns gamla druvsorter som knappt finns någon annanstans längre, ett faktum som är en styrka idag, när många vinentusiaster söker efter det ovanliga.
Några av druvorna hittar vi i Sydamerika. Dit kom de med spanska nybyggare på 1500-talet som tog med sig sticklingar och frön från spanska fastlandet och Kanarieöarna. En av dem var listán prieto som idag finns både i Kalifornien (där den kallas mission), i Chile (país) och i Argentina (criolla chica). Listán prieto odlas fortfarande på Kanarieöarna men druvan är så gott som helt borta från spanska fastlandet.
Vi har rest mycket i Sydamerika och har smakat både país och criolla chica. Det var därför extra roligt att få stifta bekantskap med det europeiska originalet. Listán prieto ger på Kanarieöarna ett lättsamt vin, ofta ned röda bär och en läskande frukt, oftast med låg tanninhalt men tillräckligt för att ge struktur hos de bästa producenterna.
Den mest planterade blå druvan är dock listán negro, en inhemsk druva. Den trivs på alla öarna tack vare att den väl anpassar sig till olika förhållanden.
Negramoll är en druva som Kanarieöarna delar med portugisiska Madeira där den är känd under namnet tinta negra (mole) och används till merparten av maderia-vinerna. Vinerna blir ofta lättdruckna, bäriga och läskande. Dessutom finns baboso negro (kallad alfrocheiro i Portugal) och en druva som heter tintilla som främst odlas för sin starka färg.
Bland de gröna druvorna märks listán blanco, malvasía aromática, malvásia volcánia, albillo criollo, vijariego, mostacel och marmajuelo.
Viktigast bland dessa är listán blanco. Det är samma druva som palomino som används till sherry i Andalusien. Den trivs bra där det är varmt, soligt och torrt. Den ger en fin, hög syra till vinerna på Kanarieöarna.
Malvasía aromática används främst på La Palma och Teneriffa. Den är känslig för vissa sjukdomar. Den uppskattas ändå eftersom den har fina aromer av grapefrukt och aprikoser och ger relativt hög alkoholhalt.
Malvasía volcánica dominerar på Lanzarote. Den kallas ibland även malvasía de lanzarote. Druvan finns även i liten omfattning på Teneriffa, La Palma och Gran Canaria men inte utanför Kanarieöarna. Den anses vara av bra kvalitet, något vi kunde konstatera under provningen. Den är aromatisk, med hög syra och struktur.
(Det finns en oerhörd mängd malvasía runt om i världen. De flesta är inte släkt med varandra.)
Albillo criollo finns framför allt på La Palma. Den ger intensivt aromatiska viner med friskhet och syra. Den bidrar med finess, frukt och struktur i en blandning. Den har en kortare växtsäsong än listán blanco, vilket möjliggör tidigare skörd. Det har också god motståndskraft mot sjukdomar.
Öarna producerar också mycket tropisk frukt. Mest känd är den kanariska bananen, men de växer också till exempel passionsfrukt, mango, avokado, ananas, fikon, papaya och annat. Några av dessa frukter används för att producera fruktviner.
Viner från Teneriffa
Teneriffa är den största ön och har också den största vinproduktionen. Ön exporterar mycket av sitt vin. Här på Teneriffa finns Spaniens högsta berg, vulkanen Pico del Teide (3715 m ö h). Berget ligger mitt på ön. Det regnar normalt sett lite mer på den norra sidan om berget än på den södra. Tre denominaciones ligger norr om Teide: Ycoden-Daute-Isora, Valle de la Orotava och Tacoronte-Acentejo. Den regnfattiga södra sidan får bara 300–400 mm regn och där ligger Abona och Valle de Guimar. Abona har öns högst belägna vingårdar på 1300–1600 meters höjd.
Atlante 2018, Listán Blanco de Canarias/Albillo criolla, DO Valle de la Orotava, Teneriffa
Den lilla producenten Atlante har här gjort ett vitt vin in med stort och kraftfull smak med struktur och fyllighet. Fin, hög syra med mycket citrus, lite kryddigt (vitpeppar). Mycket gott.
Linaje del Pago Tinto 2019, Listán Negro, DO Tacoronte-Acentejo, Teneriffa
DO Tacoronte-Acentejo på den norra delen av Teneriffa var den första ursprungsbeteckningen som delades ut på Kanarieöarna 1992. Linaje del Pago grundades 2017. Här har vi en fin doft och smak av mogna hallon, körsbär och andra röda frukter. Mjukt och lent med en viss syra som ger bra ryggrad till vinet. Trevlig, läskande stil. (2/6)
Rosa Palo, Linaje del Pago Rosado Semiseco 2020, DO Tacoronte-Acentejo, Tenerife
En rosé med lite sötma och massvis med söta, mogna hallon och smultron. Druvan är listán negro.
MW Listán Blanco Organic 2018, Vinos Altos de Trevejos, DO Abona, Teneriffa
MW står för Mountain Wines vilket detta är i allra högsta grad. Vinrankorna växer på 1300 meters höjd. Vad som slår en först är en härlig citrusdoft som går igen i den fylliga smaken. Fin munkänsla och lång smak, bra syra. Superbt gott.
MW Listán Prieto 2018, Vinos Altos de Trevejos, Teneriffa
Druvorna kommer från gamla stockar och från en enda vingård. Det är ljust i färgen och lätt i kroppen. Men här finns en bra intensitet i aromerna med mogen frukt och mycket röda bär. Här finns dragning åt både pinot noir och gamay och kryddor som kanel, muskot och andra varma kryddor. Mycket god och härligt läskande.
Viner från Lanzarote
Lanzarote är den östligaste och nordligaste av öarna. Sydvästra delen av ön upptas av den stora nationalparken Timanfaya. Här började flera vulkanutbrott 1730 och de varade i sex år.
El Grifo är en vingård som funnits med ändå sedan 1775, kanske den äldsta på Kanarieöarna. En del vinrankor är från 1800-talet. El Grifo ligger i La Geria som var ett område som helt täcktes av aska under utbrottet 1730 till 1736. Det är mycket torrt här, på gränsen till öken. För att klara vattenbristen är planteringstätheten mycket låg, mellan 300 och 900 plantor per hektar, vilket ger mellan 1000 kg och 1500 kg druvor per hektar. Detta är extremt lite. Ett normaldistrikt för röda viner skördar mellan 6000 kg och 8000 kg per hektar.
El Grifo ”Lias” Malvasia Vulcánica, Lanzarote, Kanarieöarna
Ett riktigt bra vitt vin från Lanzarotes paraddruva malvasia vulcánica. Här finns en intensiv citrusdoft och en mycket angenäm, knivskarp syra. Ett vin med vitalitet, komplexitet och friskhet.
El Grifo Tinto Ariana, Listán Negro/Syrah, Lanzarote, Kanarieöarna
Finlemmat vin med torkade kryddörter, en viss stramhet från syrah, men lättsamt i stilen med en läskande, inbjudande frukt. Balanserad ekfatskaraktär. Lagring på 500 liters franska ekfat i cirka sex månader.
Bodega Vulcano de Lanzarote grundades 2009. Vingårdarna finns på 1300 meters höjd.
Malvasía Volcánica Seco 2019, Bodega Vulcano de Lanzarote, Kanarieöarna
Mycket bra med uppfriskande syra, bra kropp och struktur. Lite blommigt, melon, mycket citrus. En trevlig liten beska i slutet. Ett karaktärsfullt vin.
Tinto 2018 Listán Negro, Bodega Vulcano de Lanzarote, Kanarieöarna
Lätt och elegant med mogen frukt, mycket örtigt, även pepprigt. Gott med bra, uppfriskande syra. Lite tannin finns i bakgrunden. Frukten dominerar, vinet har lagrats enbart ett par månader på ekfat.
Helhetsintrycket av provningen var mycket positiv. De vita vinerna från de båda malvasia-druvorna förvånade med sin fantastiska syra och vitalitet. De röda vinerna i den lättsamma, bäriga stilen är mycket attraktiva. Alkoholhalterna ligger på förhållandevis låga 12,5 % och 13 %.
Kanariskt fruktvin
Kanarieöarna har även odlingar av exotiska frukter som passionsfrukt och bananer. Man har faktiskt, tro det eller ej, gjort sig ett visst namn för sitt bananvin.
Platé Pasión frizzante är gjort med jästa bananer och passionsfrukt från Teneriffa. Alkoholhalten ligger på 6 %. Det är uppfriskande, fruktigt och lite sött. Inga artificiella aromer eller färger är tillsatta. Lite som en fruktläsk.
Platé Blanco de Platano är gjort enbart från bananer och det har en alkoholhalt på 12,5 %. Det är lite sött och det smakar verkligen som bananer. Det kändes mycket exotiskt.
Kanske blir du sugen på en ”island-hopping”-vinresa till den kanariska övärlden? Antagligen bland det mest unika och exotiska man kan tänka sig av vinresor. Hör av dig ifall du är intresserad av en vinresa till Kanarieöarna (eller någon annan stans).
