Tysk pinot noir har genomgått en remarkabel förvandling under de senaste två decennierna från att ha varit allmänt avfärdade, övermogna och kraftigt ekfatslagrade viner till eleganta, precisa och terroir-inspirerade uttryck. Producenterna fokuserar nu på tidigare skördar, lägre skördenivåer, svalare jäsning och mindre ek, vilket resulterar i lättare och mer förfinade stilar. Tysklands många olika typer av jordar tillför ytterligare komplexitet, och med konkurrenskraftiga priser kan landet mycket väl bli vinvärldens nästa stora framgångssaga. BKWines reporter Göran van den Brink rapporterar från ett möte med Romana Echensperger.
Det är inte ofta man sitter på en masterclass och känner att ett helt vinland håller på att förändras framför ögonen på en. Men lite så var känslan efter Romana Echenspergers omfattande genomgång av tysk spätburgunder, det tyska namnet på pinot noir, i Stockholm nyligen.
För bara drygt 20 år sedan sågade Robert Parker tysk pinot noir fullständigt. Han beskrev vinerna som “grotesque and ghastly wines that taste akin to defective, sweet, faded and diluted red Burgundy from an incompetent producer.”
I dag låter tongångarna helt annorlunda. Jancis Robinson har istället beskrivit tysk spätburgunder som “some of the most exciting pinot noirs in the world outside Burgundy”.
Det är nästan svårt att förstå att båda omdömena handlar om samma land. För nu händer något helt annat i Tyskland. Och kanske är det just därför spätburgunder känns så intressant just nu. Man får känslan av att producenterna äntligen har slutat försöka göra kopior av Bourgogne och istället hittat sitt eget uttryck. Romana Echensperger uttryckte det ganska träffsäkert under provningen: “They don’t try to make Burgundy anymore”. Precis där ligger nog mycket av förklaringen.
Elegans istället för kraft
Det som slog mig tydligast under provningen var hur långt den moderna tyska pinot noir-stilen har rört sig bort från det tunga, ekiga och övermogna. Mer och mer handlar det istället om svalhet, energi, precision och transparens. Och tack och lov betydligt mindre om kraft för kraftens skull. Romana pratade flera gånger om hur producenterna nu arbetar med tidigare skörd, mindre extraktion, svalare jäsning och mindre ny ek. Allt för att få fram drickbarhet och terroir snarare än maximal koncentration.
Flera av kvällens bästa viner låg runt 12,5–13 % alkohol och kändes nästan viktlösa i sin struktur. Inte tunna. Bara eleganta. För egen del märker jag också allt tydligare att jag dras mot pinot noir från kalkrika jordar.
Förförare
Precis som med riesling verkar kalken ge en särskild kombination av energi, syra och precision som jag har svårt att motstå. Romana beskrev det bra: “Pinot noir from limestone is seductive”.
Och ja, det är nog precis rätt ord. För mig tappar pinot noir snabbt sin charm när frukten börjar dra mot sylt och sötmogen svartfrukt. Då försvinner mycket av nerven och transparensen som gör druvan så fascinerande från början.
En revolution i tysk pinot noir
Det som kanske var mest intressant under ”masterclassen” var egentligen inte de enskilda vinerna utan hur tydligt man kunde följa utvecklingen i Tyskland. Under efterkrigstiden planterades högavkastande kloner med stora bär och stora klasar. Fokus låg på volym snarare än kvalitet. Lägg till hård extraktion och generöst med ny ek och resultatet blev ofta ganska rustika viner.
I dag är situationen nästan den motsatta.
Producenterna arbetar med bättre klonmaterial, lägre skördeuttag och betydligt mer försiktig vinifikation. Många arbetar dessutom ekologiskt eller biodynamiskt och flera av de yngre producenterna verkar nästan besatta av att hitta mer transparens i sina viner.
Pionjärer i Pfalz mot tysk identitet (?)
Denna typ av initiativ märks inte minst i Pfalz där producenter som Rings, Andres och Seckinger driver utvecklingen väldigt snabbt just nu.
Och samtidigt finns ändå något gemensamt hos många av de bästa producenterna i dag. Ett tydligt fokus på svalhet, energi, syra och transparens snarare än maximal kraft och extraktion. Det är kanske där den moderna tyska pinot-identiteten börjar ta form.
Tysklands stora styrka är mångfalden
En annan sak som blev väldigt tydlig under presentationen är att det egentligen inte finns en enda enhetlig stil av tysk pinot noir. Bourgogne är i grunden kalksten. Tyskland är betydligt mer komplext.
Här finns kalk, granit, skiffer, löss, vulkanisk jord och sandsten. Och skillnaderna mellan regionerna är stora. Variationerna mellan exempelvis Ahr, Baden och Pfalz är ofta betydligt större än mellan många byar i Bourgogne.
Skifferjordarna i Ahr gav ofta mörkare och mer kryddiga uttryck medan kalkjordarna i Pfalz och Rheinhessen gav mer floral elegans och silkigare struktur. Baden kunde samtidigt bjuda på både sval mineralitet och betydligt kraftigare uttryck från Kaiserstuhl.
Det gör också att tysk pinot noir aldrig blir monotont.
Tvärtom känns det som att landet fortfarande håller på att definiera sin egen identitet.
Att åtta av kvällens femton viner kom från Erik Floréns Löddrig Häst var knappast någon slump. Få andra svenska importörer verkar just nu ha lika bra känsla för vart modern tysk pinot noir är på väg. Producenter som Rings, Andres, Seckinger och flera av kvällens mest intressanta viner låg helt i linje med den stil som just nu driver utvecklingen i Tyskland: svalare frukt, mindre extraktion, lägre alkohol och betydligt större fokus på terroir och drickbarhet.
Serie 1, mest prisvärda pinot noir
2023 Am Klotz Kalk & Löss, Weingut am Klotz, Baden
299 kr, TS
(TS = Systembolagets ”tillfälliga sortiment”)
Kvällens kanske mest prisvärda vin. Kalk och löss gav precis det jag söker i pinot noir: sval körsbärsfrukt, energi och ett lätt kalkigt grepp i avslutet.
2022 Vom Granit, Schloss Schönberg, Hessische Bergstrasse
289 kr, BS
(BS = vinimportörernas ”beställningssortiment” som man beställer via Systembolaget där det kallas ”ordervara”)
Mer kryddigt och salt mineraliskt med graniten i tydlig huvudroll. Något mognare och bredare i stilen, men fortfarande välbalanserat.
Serie 2, den nya generationen älskar också pinot
2023 Haardt, Weingut Andres, Pfalz
269 kr, BS
Kvällens kanske mest typiska exempel på den nya tyska pinot-stilen. Kalkjord, inslag av hela klasar, sval röd frukt och väldigt fin energi.
2024 Hambach Schlossberg Erste Lage, Seckinger, Pfalz
340 kr, RS
(RS = restaurangsortiment, viner som importörer endast säljer direkt till restauranger och alltså inte går via Systembolaget. Kan ev. beställas från importören via s.k. privatimport.)
Mer reduktiv och betydligt stramare i uttrycket. Nästan lätt rökig med tydlig struktur och lågmäld frukt.
Serie 3, klassiska pinot från Tyskland
2023 Kallstadt Steinacker Erste Lage, Weingut Rings, Pfalz
749 kr, BS
Provningens bästa vin.
Och ja, det kostade också betydligt mer än de andra vinerna.
Men här fanns också allt jag söker i riktigt bra pinot noir. Kalkjord, svalhet, precision och djup utan att vinet någon gång blev tungt eller ekdominerat.
2023 Achkarren, Franz Keller, Baden
449 kr, klubbmedlemskap/importör
Franz Keller visar återigen varför Kaiserstuhl är ett av Tysklands mest intressanta områden för pinot noir. Vulkanisk jord och löss gav mer kraft och djup än många andra viner under kvällen, men utan att tappa precisionen.
Nästa stora tyska succé?
Efter rieslings enorma framgång känns det nästan logiskt att pinot noir står näst på tur.
Förutsättningarna finns där: svalt klimat, enorm terroirvariation, bättre klonmaterial, betydligt bättre teknik i källaren och priser som fortfarande ligger långt under Bourgogne.
Och kanske viktigast av allt: producenterna verkar äntligen ha fått självförtroendet att göra tysk pinot noir på egna villkor. Kanske är det också där den största utmaningen fortfarande ligger. När jag lät en vän korrekturläsa artikeln och frågade om han blev sugen att prova tysk pinot fick jag kommentaren: “Nej, tyska vita viner dricker man för att bli full och de röda är odrickbara. Det är sen gammalt.”
Brutalt? Absolut. Men också ganska talande.
Jo, Tyskland slåss fortfarande mot ett arv av Liebfraumilch, Moselblümchen och ganska tveksamma röda viner på 80- och 90-talet. Problemet är bara att verkligheten har hunnit förändras långt snabbare än fördomarna. Och kanske är det just därför modern tysk spätburgunder känns så spännande just nu. Många har fortfarande inte förstått hur bra vinerna faktiskt har blivit. Men det där med namnet… Kan de inte bara bestämma sig för att det ska heta pinot noir?
Våga trotsa dina fördomar – välj en tysk pinot nästa gång! Om du är i Stockholm finns det några bra ställen att prova på: E&G, Teddys och Portal Restaurang.
Läs mer på BKWine Magazine:
- Pinot Noir förför och utmanar | druvprofil | Britt på Forbes
- Tre delikata pinot noir från Weingut Steintal i Franken
- Tysklands mest planterade druva: riesling, men andra druvor kommer starkt
- En resa genom Tysklands vingårdar med vinstilar, jordmån och terroir
- Det andra Tyskland: bra viner på ovanliga tyska druvor
Ett svar
Hej,
Tack för en intressant artikel!
Anordnar ni även vinprovningar i Sverige? Stockholm?
/Kerstin