Det andra Tyskland: bra viner på ovanliga tyska druvor

Dela / gilla:

Det är lite av en trend i vinvärlden idag att man börjar intressera sig för lite ovanligare druvor. Vi hade tillfälle att prova ett flertal viner gjorda på ”ovanligare” druvor, silvaner, weissburgunder (pinot blanc), grauburgunder (pinot gris) och spätburgunder (pinot noir), vid en provning arrangerad av Tyska Vininstitutet. Carl-Erik Kanne rapporterar och rekommenderar sina favoriter bland vinerna.

Tyska Vininstitutet hade anordnat en provning för att visa att Tyskland idag kan producera bra viner även på icke-traditionella tyska druvor.

Man hade begränsat sig till de fyra viktigaste, nämligen silvaner, weissburgunder (pinot blanc), grauburgunder (pinot gris) och spätburgunder (pinot noir).

I stort sett alla tyska vinområden var representerade utom Saale-Unstrut.

Provningsutbudet hade indelats i två delar, dels de viner som var representerade i Sverige (nedan markerade med ”rep”). Tyvärr saknades en lista över producenter och viner vid provningen vilket försvårade identifieringen av vinerna på plats, så kamera och anteckningsblock fick duga. Några dagar efter provningen anlände en lista vilket underlättade tolkningen av anteckningarna!

Tyskland är, och har länge varit, främst känt för sina vita viner varför röda tyska viner fört en anonym tillvaro i Sverige.

Det nordliga läget för de flesta av Tysklands vinområden gör det naturligtvis svårare att hitta lämpliga druvsorter som fungerar att odla och dessutom kan ge ekonomi för odlaren.

Spätburgunder

Spätburgunder (pinot noir) odlas dock med framgång på många håll främst i Ahr och Baden. Totalt fanns 16 viner att prova, förutom från dessa områden, också från Rheinhessen, Pfalz och Franken.

Det generella intrycket av vinerna förstärkte uppfattningen att det är i Baden och Ahr som de främsta vinerna produceras. Här gör man viner som har struktur och balans och ofta är lämpade för lagring.

Pinot noir bunches on the vine just before harvest in Alsace
Pinot noir bunches on the vine just before harvest in Alsace, copyright BKWine Photography

Bästa vinerna i mitt tycke noterades från Ahr, dels genom Meyer-Näkels Pinot Noir Blauschiefer 2011 (rep), där man hittade bra syra, härlig röd frukt med fin mineralitet och lagom tanniner för bra balans och struktur.

Även Peter Kriechels Spätburgunder 2009 hade bra syra, fin frukt, och bra struktur samt lång eftersmak och kan gärna rekommenderas.

Av vinerna från Baden tyckte jag nog att Dr Hegers Blauer Spätburgunder 2009 och Weingut Kaiserstühler Oberrotweils Oberrotweiler Henkenberg Spätburgunder trocken 2011 förtjänar att omnämnas som intressanta viner att prova.

Många av vinerna från andra distrikt kändes trevliga och lättdruckna, men saknade i min mening karaktär, vilket jag gärna vill ha i en pinot noir.

Några undantag noterade jag med glädje:

Från Nahe, Weingut Schäfer-Fröhlichs 2008 Spätburgunder ”R” (Rep) för 209 kr som var en njutning att prova med fin balans mellan syra och frukt och en lång eftersmak.

Från Würtemberg, Weingut Collegium Wirtemberg, Spätburgunder trocken 2008 som jag nog får utse till ett av kvällens elegantaste viner.

Slutligen, från Rheinhessen minns jag gärna Spätburgunder trocken 2009 Oppenheimer Herrenberg från Weingut Manz, för bra struktur och fin balans.

Silvaner

Om jag då lämnar de blå druvorna och nalkas de gröna, så är silvaner en druva som sedan länge betraktats som Frankens ”egen”. Även om den odlas i de flesta av Tysklands vinområden, har vinerna från Franken ansetts ha mest karaktär som återspeglar jordmånen av musselkalkskal som är vanlig här.

Jag tyckte nog att det fortfarande finns visst fog för påståendet såtillvida att exempelvis vinerna från Juliusspital, Silvaner Kabinett trocken 2012 (Rep), och Iphöfer Kronsberg Silvaner Erste Lage trocken 2012 (Rep), på ett strålande sätt visade hur bra viner på silvaner kan vara.

Detsamma gällde för den Frickenhäuser Kapellenberg Silvaner trocken 2011 från Weingut Bickel-Stumpf, som var härligt smakrik och hade bra längd i eftersmaken.

Nu var utbudet av silvaner från odlare utanför Franken ganska begränsat, men jag fäste mig främst vid ett vin från Weingut Thörle i Rheinhessen, Saulheimer Silvaner Kalkstein trocken 2012, som var väl i nivå med vinerna från Juliusspital, kanske genom att druvorna i vinet kommer från de kalkrikaste topplägena på vingården. Alltnog hade vinet bra friskhet i syran, bra frukt med inslag av päron och mineral, samt en lång elegant avslutning. Fin balans!

Weissburgunder och Grauburgunder

Går vi så över till weissburgunder (pinot blanc) och grauburgunder (pinot gris) så var utbudet förvånansvärt stort av viner utanför Baden som gärna har betraktats som huvudområde för dessa druvor.

Oräknat mousserande viner fanns 11 olika weissburgunder och 8 grauburgunder att prova.

Nästan genomgående var vinerna från Baden mycket torrare, dvs hade mindre restsötma än vinerna från de övriga områdena.

Det här är ett drag som gjort viner på pinot blanc och pinot gris från Baden intressanta att jämföra med viner på motsvarande druvor från Alsace. Badenvinerna har här i allmänhet också varit torrare än sina Alsace-kusiner.

Pinot gris grapes in the vineyard
Pinot gris grapes in the vineyard, copyright BKWine Photography

Så till provvinerna och jag börjar med grauburgunder:

Walsheimer Silberberg Grauburgunder spätlese 2011 hade bra syra som balans till viss fruktsötma och kändes som en fin inledning på provningen av denna druva. Producent Weingut Karl Pfaffmann i Pfalz.

Avsevärt torrare kändes Weingut Becker-Landgrafs Grauer Burgunder 2011 från Rheinhessen även om uppgiven restsötma låg när 5 g/l.

Riktigt torr var Badenproducenten Dr Hegers Ihringer Winklerberg Grauburgunder Spätlese trocken 2011 (Rep), medan Weingut Achkarren i Kaiserstuhl åstadkommit ett mycket elegant vin med hög syra och härlig frukt i form av Ackarrer Castellberg Grauer Burgunder Kabinett trocken 2012.

Enda vinet från Sachsen som var med på provningen, så vitt jag kunde se, var Schloss Proschwitz Grauer Burgunder trocken 2011 som hade fin balans mellan syra och sötma trots relativt höga värden på bägge fronterna. Producent Weingut Schloss Proschwitz Prinz zur Lippe.

Weissburgunderprovningen inledde jag med ett prisvärt vin från Weingut Friedrich Kiefer som kändes sådär lagom i alla avseenden. Precis rätt till en buffé eller varför inte i bersån nästa sommar? Vinet var Weisser Burgunder trocken från 2011.

Av högre klass, också från Baden, var Malterdinger Bienenberg Weisser Burgunder trocken 2010 som hade fräsch syra, bra frukt och lång fin eftersmak. Vinet kom från Weingut Bernard Huber i Malterdingen.

Vill man prova två riktiga kontraster mot varandra så kan man ställa Weingut Matthias Kleins Weisser Burgunder Classic halbtrocken 2011 från Rheinhessen mot Ihringer Winklerberg Weissburgunder Spätlese trocken 2011 (Rep) från Dr Heger i Baden. Den senare känns mycket torr i jämförelsen och det här paret illustrerar väl den bredd av pinot Blanc stilar man hittar i Tyskland.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att viner på icke-traditionella tyska druvor i allt högre utsträckning börjar hitta ut på marknaderna utanför Tyskland. Ta därför tillfället i akt att prova den här typen av viner när de dyker upp. Många som är representerade i Sverige idag finns ännu inte på Systembolaget, utan i importörernas restaurangsortiment och kan då ofta privatimporteras utan alltför stort jobb eller kostnad.

Carl-Erik Kanne är aktiv Munskänk och pensionär med tid att botanisera och kommentera det allt större flödet av kvalitetsviner. Carl-Erik skriver om vinprovningar och vinarrangemang i Stockholm för BKWine Magazine.

Välj ditt språk. Läs artikeln på:

Skribent:

Skribent:

Dela / gilla:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  Subscribe to comments:

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.

Mer på samma tema:

Mer att upptäcka med BKWine:

Prenumerera på nyhetsbrevet!

25 000 prenumeranter får vinnyheter varje månad. Du också?