Jungfruresa till Champagne med champagne

Red. anm.: Det här är en reseberättelse skriven av en av våra resedeltagare. Resan var en ”dubbelklassiker” där de första två dagarna var i Champagne. Resan avslutades sedan i Chablis. Texten är tidigare publicerad på forumet finewines.se. När vi såg artikeln frågade vi Anders om vi fick publicera den. Vi tänkte att det skulle vara roligt att visa upp hur en av våra resor upplevs av en av våra gäster.

Text & bild: Anders Landström
Copyright Anders Landström  & BKWine, 2009

Varmingstext för erfarna champagnebesökare: det här är inte en orgie i sendegorgerade prestigecuveer, serverade i de stora husen, utan min erfarenhet av ett första besök i Champagne

Så efter 25 år var det dags, mitt första besök i Champagne. Jag kommer ihåg mina första stapplande år, när de initiala stegen togs mot en hobby som tagit allt större del av min tid och framförallt ekonomi. Hugh Johnsons pocketlexikon var min bibel då jag gjorde mina första investeringar. Pol Roger, Bollinger etc var några av de lite ”udda” Champagnemärkerna jag tog hem från utlandet. Dom Perignon var toppchampagnen som kostade svindlande belopp, säkert över 250 kronor och på Systembolaget fanns det 5-6 olika producenter att välja mellan.

Kommer inte ihåg min första bok om Champagne men har en riktigt tummad utgåva av Richard Juhlins ”Champagneboken”. Äntligen fanns det litteratur som stödde mina nästa steg. Ska nog ge Richard en stor del av skulden till att mina utgifter ökade dramatiskt.

Efter hand stegrades inköpen allt mer och tyvärr också omvärldens intresse av denna dryck vilket gjorde att kostnaderna skenade iväg. Det senaste steget i spiralen var då jag fann forumet finewines.se, ett stort steg då jag fann likasinnade och ett lika stort steg ekonomiskt. Nu köper jag inte längre enstaka flaskor utan nu inhandlas de lådvis och mina inköp har blivit omnämnda i P1 programmet Meny.

Men jag har aldrig varit i Champagne. Primärt för att jag inte talar franska och mina erfarenheter från ett stort antal resor till Paris är att franska inte är ett plus, det är en förutsättning. Kanske det har varit en dålig orsak men Champagne hade jag aldrig besökt.

Så känslan att rulla in i Epernay är svår att beskriva men euforisk är väl en beskrivning. Överallt ser man namn på orter och hus som man druckit eller läst om. Vi bodde på Ibis som faktiskt var ett helt godkänt hotell. Har bott på andra Ibis förut och var lite orolig men blev positivt överraskad. Inget lyxhotell direkt men tanken var ju inte att vi skulle spendera allt för mycket tid på hotellet.

Restaurant Table de Kobus

Middagen intogs La Table de Kobus i Eperney som har ganska rustik mat. Måltiden inleddes med en Domaine Louis Casters, Cuvée Supérieure gjord på 100% pinot meunier. Som väntat ganska fruktig och mjuk men den saknade djup. Dock, som första champagne i Champagne så smakad det troligen bättre än om jag druckit den i Sverige. Den enda rena pinot meunier jag provat så det var ju en sak att pricka av. Den följdes av en Domaine Eric Lemaire Privilège som inte imponerade på mig.

Måltiden avslutas med en Marc de Champagne som först serveras efter livlig debatt med kyparen, då han vägrade servera denna för honom vämjeliga dryck. Enligt honom så innehöll drycken inte enbart resterna av druvor utan också allt annat som följde med, inklusive döda djur. Marc:en var i alla fall väldigt god med nästan lite animaliska smaker

Champagne Marguet

45-åriga stockar i vingården beskurna och bundna enligt chablismetoden

På morgonen var det besök hos Champagne Marguet som ligger i Ambonnay. Då vi är lite tidiga tas en tur förbi Trepail, hemvist för bland annat odlaren David Leclapart men det blir ingen tid att stanna. Väl i Ambonnay så parkerar vi utanför Champagne Marguet och möts upp av Benoit Marguet, en femte generationens odlare som visar sig ha en hel mängd idéer kring vintillverkning. För mig ett perfekt första besök då besöket börjar på det viktigaste stället, vid druvorna. Ambonnay är ju en av byarna som har grand cru status både för pinot och chardonnay men som är mest känd för pinot noir.

En genomgång av allt från beskärning till skördemetoder tar en längre stund uppblandat med diskussioner kring bekämpningsmedel, gräs eller inte gräs, effekten av att utnyttja bark etc. Benoit har mycket bestämda uppfattningar om vikten av att minska användandet av bekämpningsmedel och planerar att gradvis omvandla alla sina odlingar till biodynamiska.

På andra sidan en liten väg ligger en muromgärdad vingård och om man sträcker på sig så tittar man in på en 0,68 hektar stor odling, Krug Clos d'Ambonnay. Intressant att betänka är att 10 meters avstånd också ger runt 22.000 kronors prisskillnad per flaska! Jämförelsen haltar men det är intressant att på plats se de olika växtplatserna.

En ganska detaljerad genomgång av processen från druva till färdigt vin följer där vi går igenom pressning, blandning och en mängd andra saker. Benoit har som sagt mycket idéer och det var en ganska underhållande presentation.

Marguet lagrar sina reserve-viner på ekfat och använder i övrigt stål samt en del gamla emaljfat som Benoit hävdar är bättre än ståltankar pga den extra tjockleken, vilken gör att temperatursvängningar minimeras. Efter en kort rundtur i Marguets källare där jag för första gången får en chans att se den berömda kritan så tar vi oss upp till den första provningen.

Benoit Marguet sabrerar första flaskan champagne (notera korken i övre vänstra hörnet)

Tro olika viner plockas fram. Réserve Marguets standardchampagne. Äpplig doft , fina små bubblor i glaset. Jag gissade på ganska lite socker men den innehåller 9 gr så det är nog syran som ger balansen här.

Rosén som följer är ganska bra roséchampagne. Fin färg med en hel del bärsmak. En champagne jag gärna skulle ta med i båten och dricka på en solig klippa i skärgården.

Som sista vin provas 2002 Vintage Ett av vinerna som följde med hem till Sverige För priset jag gav, inte annat än ett fynd. 100% Grand Cru druvor. Fina aromer, ungt och friskt. Ganska höga syror. Kommer få ligga minst 5 år innan jag rör det igen.

Sammanfattningsvis, ett mycket trevligt och lärorikt besök. Ganska hög klass på vinerna och en värd som verkligen anstränger sig för att presentera sitt vin på det absolut bästa sättet.

Champagne Launois

Nu går färden mot Launois i Mesnil, Côte de Blanc. Som en Blanc De Blanc-fantast stiger förväntningarna och jag får verkligen måttet rågat. Lunchen som intas i Launois slott strax norr om Mesnil, inleds med den BdB som säljs på systembolaget. Det är en väldigt trevlig Champagne i det lägre prissegmentet. Mycket frukt och fina bubblor.

Launois slott norr om Mesnil

Till maten följer nu en symfoni av Launois non-vintage BdB, Caroline, Clemence Quarts och Mesnil Sablé. Tyvärr har jag inte kvar anteckningar och då jag gjorde misstaget att inte spotta vid första provningen så börjar jag få lite problem med koncentrationen mot slutet av lunchen. Otroligt spännande att från samma leverantör få prova så många BdB och se den spännvidd druvan har, från mineraltunga viner till viner där smörtoner redan börjat komma fram. Symfonin bryts av då osten serveras, en grönmögelost till vilken ett rött Bordeaux vin serveras. Det känns nästan lite konstigt att börja med det röda vinet så jag minimerar intag av ost samt rödvin och koncentrerar mig på att avsluta den champagne som är kvar. Till efterrätten serveras Launois Rosé. I jämförelsen med BdB kvintetten så faller den platt. Jag gillar normalt sett Roséchampagner som har ett högre innehåll med Pinot och denna är inget undantag från regeln.

En väldigt bra lunch i en miljö som känns lite ovanför den normala. Om ni har vägarna förbi så kan jag bara rekommendera en lunch här. (Red. anm.: som förbipasserande privatperson kan man inte inta lunch hos Launois.)

Champagne Philippe Gamet

Vi fortsätter mot Philippe Gamet i Mardeuil. En mindre odlare som inte imponerade men som vid alla besöken är värden väldigt engagerad och tillmötesgående. Intressant är att se hur automatiserat själva pressningen blivit där första till sista pressen sker i ett svep. Vi får också prova deras reservviner som är upp till 12 år gamla. Vid provning av champagnerna får jag en tydligt uppfattning om hur jäst och sockret påverkat vinet med smakerna av reservvinet i minne. Karaktär från druvor slår tydligt igenom i slutprodukten med ökad komplexitet och djup från den andra jäsningen.

Madame Salvatori

Efter att ha provat igenom vinerna där toppvinet Garmet 5000 når en knappt godkänd nivå (som jämförelse når Jeanmaire definitivt INTE en godkänd nivå) så åker vi tillbaka mot Epernay. Då jag är den som är mest stressad att hinna tillbaka för ett besök hos Madame Salvatori (Red. anm.: en av de champagnebutiker i Epernay som kan rekommenderas) så avstår resten av gruppen solidariskt en tripp till utkiksplatsen (vilket vi hinner nästa dag) för att jag ska få göra mina inköp.

En av flaskorna som transporterades hem, noggrant packade.

Besöket i affären är en upplevelse i sig, helt i enlighet med andra beskrivningar jag läst, madame rör sig säkert mellan travar av flaskor och hämtar det jag ber om. Hon har samma kläder som jag sett på bilder från andra besök vilket kanske förklarar en del av den lite "instängda" lukten i butiken men champagnen och servicen är det inga som helst fel på. Får bland annat med mig en Belle Epoque 1996, Deutz BdB 2004, Orpale 1996, David Leclapart 2002 samt lite annat smått o gott. Lite fattigare men mycket lyckligare traskar vi tillbaka till hotellet.

Restaurant Cave de Champagne

På kvällen är resten av gruppen ganska utslagen men vi går i alla fall på Cave de Champagne där vi äter bland annat sniglar, gratinerade ostron och lax. Till detta dricks en vit Bourgogne (jag vann inte diskussionen om att ta in champagne). Mycket trevligt ställe som nog återbesöks nästa gång i Champagne.

Kvällen avslutas med att vi strosar upp för Avenue de Champagne och kikar på Moëts och andras imponerande byggnader.

Champagnes Ayala

På morgonen blir det att ta med den nu betydligt tyngre resväskan (vi checkade in 56 kilo på två personer när vi åkte hem) då vi ska besöka Ayala i Aÿ som numera ägs av Bollinger. Vi möts av Hervé Augustin som leder Ayala sedan ett par år. Efter den första obligatoriska introduktionen så sätter Hervé fart. Det gäller att hänga med när han drar på ner i källaren och in i gångarna uthuggna ur kritlagret

Hervé Augustin i diskussion med sin personal

Klart är att han är passionerad över sitt företag och jag får verkligen känslan att han fått jobbet för att visa vad han går för. Som tidigare nummer två hos Bollinger så vill han att Ayala kommer tillbaka till sin forna storhet samt knappar in på moderföretaget i omsättning och inte minst kvalité.

Bland att får jag klart för mig att Ayala har väldigt höga krav på druvor samt pressning. För en flaska Ayala går det åt 1.5 kg druvor och då druvpriset för Grand Cru ligger runt €6 per kg förstår man lite av priset för en flaska champagne.

Det här besöket var otroligt intressant mycket pga Hervé och den inställning han har. Jämfört med Benoit Marguet som vi mötte upp första dagen så är Hervé en affärsmässig chef för ett stort företag med en otrolig passion för vin, Benoit en odlare som brinner för sina idéer och kan införa dem lite mer på vinst och förlust. Både otroligt intressanta personer men med helt olika förutsättningar i sina respektive företag.

Perle d'Ayala i källaren, lagras med naturkork som ger viss naturlig oxidation vilket önskas som del av tillverkningsprocessen

Vi avslutar med att prova oss igenom Ayalas sortiment och då Ayala tror att zero dosage kommer att bli allt större i framtiden så säljs alla viner i två varianter, med och utan dosage, men de är alltid baserade på samma vinbas. Då socker både framhäver men också döljer så krävs det bra kvalité på druvor för att nå ett bra resultat utan dosage. Standardcuvéen mår enligt min mening bättre av lite dosage, utan dosage tar syran överhand och vinet får inte riktigt den balans som krävs. Speciellt då dessa viner oftast dricks unga.

Perle d'Ayala 2002 däremot är ett fantastiskt vin utan dosage och faller mig verkligen i smaken. Den här till ostron eller liknande är bara helt perfekt. Eller så får den ligga 10 år i källaren och mognaden ger vinet lite mer sötma. Framtiden får utvisa men det här vinet återkommer jag gärna till. Ett annat intressant vin var Ayala Rosé Nature, en rosé utan dosage. Köpte inte detta, men så här i efterhand skulle jag nog tagit med mig ett par flaskor... Tror vinet skulle vinna mycket på ett par års lagring och med en stabil pinotbas ett vin jag gillade.

Champagne Lancelot-Pienne

Lancelots gamla vinpress, nu en del av inredningen

Tiden i Champagne avslutas i Cramant hos Lancelot-Pienne, en familjeegendom som sköts om av Gilles Lancelot. En tur i odlingarna samt källaren avslutas med en provning i solen. Jag vet att från ett provningsperspektiv är detta inte idealt men som avslutning på tiden i Champagne ett perfekt avslut. Vi börjar med standardcuvéen som var lite av en besvikelse som dock uppvägs av odlarens toppvin, Table Ronde (med tanke på att Gilles är gift med en från familjen Perceval så är väl namnet rätt självklart). Ett vin som tydligt kommer från Cramant med fina toner av citrus och honung. Diskuterar lite årgångar med Gilles som är en 1988-fantast. Han tror att 2008 kommer kunna närma sig 88an så det blir en årgång att se fram emot.

Besöket avslutas med lunch i familjens hus. En lunch som inleds med en laxpaté och avslutas med ostbuffé. Maten var väldigt bra på det lite grova franska sättet och till maten drack vi naturligtvis genomgående champagne.

Mot Chablis med BKWine

Så vänder bussen söderut mot Chablis men den delen av resan får jag återkomma till då jag när jag får tid. Besöket i Champagne var för mig otroligt lyckat och kommer snart följas av andra. Denna gång åkte jag med BKWine och det kanske jag gör om någon gång i framtiden. Det gav mig tillgång till kontakter som jag inte har och jag vet att jag inte hade fått ut lika mycket av mitt första besök om jag gjort det på egen hand. Det lärde mig också att jag faktiskt är rätt kunnig och trots allt plockat upp en hel del kunskap under åren.

En lärdom dock: nästa gång tar jag nog bilen ner för att kunna plocka med mig mer drycker tillbaka.

Anders Landström

© Copyright Anders Landström & BKWine, 2009

Back to the Guest Writer section

Hem   |   Home   |   About   |   Contact   |   Wine Pictures   |   Wine Travel   |   The BKWine Brief   |   © Copyright BKWine