Trepat är signaturdruvan i katalanska distriktet Conca de Barberà och en druva som ligger helt rätt i tiden, både smakmässigt, alkoholmässigt och klimatmässigt. Trepat ger ljusa, lätta och eleganta röda viner med förhållandevis låg alkoholhalt. Jag blev förtjust direkt.
Man kan vara förlåten om man inte har hört talas om Conca de Barberà. Distriktet har visserligen varit en egen appellation, i Spanien kallat denominacion d’origin (DO), sedan 1985 men en stor del av druvorna har använts till cava och man gör fortfarande en ganska liten del stilla viner under namnet DO Conca de Barberà.
Artikeln, ursprungligen publicerad på Forbes.com, kommer här i utökad form med ytterligare kontext, innehåll, uppdateringar och redaktionella insikter relevanta för BKWine Magazines läsare och andra vinälskare.
Men det verkar som om detta kommer att förändras. Nu vill producenterna i Conca (som man säger på plats) satsa på sin egen appellation och mer på stilla viner. Och det gör de helt rätt i. Man har en druva som bara finns i Conca de Barberà, trepat, och som ger en stil av viner som många vill ha idag. Som bonus gör man superba stilla viner av cava-druvorna, framför allt parellada och macabeu.
Conca de Barberà ligger i inlandet rakt norrut från kuststaden Tarragona. Det tar en dryg timme att köra hit från Barcelona. Det är vackert och bergigt. Strax österut ligger det mer kända Penedès. Conca har, liksom Penedès, ett medelhavsklimat med varma och torra somrar och milda vintrar. För den kulturellt intresserade finns det några riktiga pärlor, som Montblanc, regionshuvudstaden, och det otroligt vackra cistercienserklostret Poblet som grundades på 1100-talet och är på UNESCO:s världsarvslista sedan 1991.
Vingårdarna i Conca ligger på 400–500 meter över havet vilket för med sig att temperaturen sjunker rejält på nätterna. Marta Pedra driver vingården Vins de Pedra och hon berättar om fördelen med de svala sommarnätterna och den ständiga brisen både för att bevara syran och förhindra svampsjukdomar. Jorden innehåller mycket kalksten som har bra vattenhållande egenskaper så odlarna är väl förberedda för nya torkperioder. En treårig torka tog just slut i Katalonien.
Kooperativen och de magnifika vinkatedralerna
Conca de Barberà gjorde mycket vin på 1800-talet. Man hade stora arealer planterade och skickade vin till både norra Europa och Amerika. Allt detta fick dock ett abrupt slut med phylloxerans ankomst 1893. Året efter bildades ett jordbrukskooperativ, det första i Spanien. Josep M. Rendé från den lilla staden L’Espluga de Francolí blev 1902 en ledarfigur för regionens kooperativa rörelse. Genom kooperativen klarade sig vinbönderna genom den svåra perioden.
Många kooperativ grundades under 1900-talet första årtionden. Idag är kooperativen fortfarande viktiga för produktionen och för de många mindre druvodlarna i regionen. De är dessutom spektakulära inslag i stadsbilden. Flera av kooperativen i Conca de Barberà har sina källare i så kallade vinkatedraler byggda i tegel med högt i tak i den katalanska modernistiska byggnadsstilen vars störste stjärna var Antoni Gaudí.
Termen vinkatedral myntades av författaren Àngel Guimerà för att beskriva den första kooperativa byggnaden i L’Espluga de Francolí. Nu används den till att beskriva Concas modernistiska källare som alla byggdes i början av 1900-talet och designades av arkitekterna Pere Domenech i Roura och César Martinell.
Mest känd är Cèsar Martinell, en elev till Gaudi. Martinell var vinutbildad och specialiserad just på vinkällare och visste vad som krävdes, t.ex. långsmala öppna fönster för att få naturlig ventilation och svalka.
Trepat
”Innan phylloxeran var en tredjedel av druvorna i Conca trepat”, berättar Bernat Andreu som driver Celler Carles Andreu tillsammans med sin pappa, Carles. Kooperativen behöll trepat men framför allt för att göra Cava Rosé men även lite stilla rosévin.
Druvan ger utmärkta och smakrika roséviner men det är som rött vin som den visar sin riktigt intressanta sida. Men skulle det dröja lite innan de röda trepat-vinerna fick sin chans. Den bidade sin tid.
Conca de Barberà fick sin DO 1985 och runt denna tid började saker sakta förändras. Små oberoende producenter började dyka upp och det planterades nya druvsorter. Traditionellt i Conca fanns främst trepat, parellada, macabeu, tempranillo, här kallad ull de llebre, och garnacha. Nu planterade man även de internationellt gångbara cabernet sauvignon och merlot. Trepat fortsatte att vara en rosédruva.
2004 var nästa milstolpe. Carles Andreu började göra egen cava 1991. När han 10 år senare skulle börja göra stilla viner ville han göra rött vin från trepat. ”2004 gjorde han det första och under flera år var detta vin det enda röda vinet från trepat”, berättar Bernat. Men inte längre. Några år senare startade den röda trepat-trenden. “På 1980-talet planterade folk tempranillo, nu planterar dom trepat”, säger Josep Almirall, exportchef på Cellers Domenys.
Varför känns trepat som en druva i tiden?
”Folk idag vill ha en lättare vinstil till maten”, säger exportchef Gonzalo Cle de Diago på kooperativet Castell d’Or. Han tar sin Red Trepat som säljs för 7 euro på plats som exempel. ”Den här är lättdrucken men fortfarande med karaktär.” Och med massor av frukt i en saftig och trevlig stil, kan jag tillägga.
Gonzalos beskrivning stämmer på pricken även om det naturligtvis finns nyanser av ”lättare” och ”saftighet”. I viner som Le Trempat från Vins de Pedra eller Elixir från Celler Vidbertus finns mer komplexitet och intensitet utan att man går miste om det som är typiskt för druvan.
Vinmakaren Martí Magrinyà på Celler Vidvertus beskriver trepat så här: ”Det är ett lätt vin med lätt kropp, friskt, inte syrligt men med låg alkohol vilket gör att syran känns. Doften beror på årgången men ofta jordgubbar, kryddigt, lite svartpeppar.”
Värt att notera är den låga alkoholhalten i dessa tider när många konsumenter ratar viner över 14 %. Trepat ligger ofta på 12–12,5 % och då är druvorna ändå riktigt mogna. Skörden kan ibland vara sen oktober.
Andra fördelar med trepat är dess anpassningsförmåga. ”Det är en tålig planta, väl anpassad till miljön här. Den klarar torka. Under de tre åren med torka nyligen klarade sig trepad och garnacha nästan helt och hållet”, säger Martí Magrinyà.
Ricard Sebastìa Foraster på Mas Foraster instämmer: “Trepat har bra motståndskraft mot hetta och torka, precis som garnacha. Garnacha har försvunnit lite i Conca eftersom den inte används till cava men vi planterar garnacha igen nu för att kunna blanda den med trepat.”
Under själva vinifieringen kan vinmakarna på olika sätt påverka vilken stil de vill ha på sin trepat. Vill man ha lite mer fyllighet ger de druvan en längre kontakt med skalen och kanske en kraftigare extrahering.
Ibland lägger producenterna sin trepad på ek. Det kan bli bra även om Martí Magrinyà menar att man ska vara försiktig med trepat och ek. Jag har smakade flera lätt ekade trepat som är utmärkta, som Domenio Trepat från Cellars Domensys och Le Trempat från Vins de Pedra . Som alltid ska man använda ek med måtta och de allra lättaste trepat-vinerna mår bäst utan ek.
Från nordsluttningar och 84 år gamla stockar gör Mas Foraster sin Julieta Trepat. Man avstjälkar men sedan läggar man tillbaka 40 % av stjälkarna i jästanken vilket “ger textur”, säger Ricard Sebastìa Foraster. Resultatet är ett lättsamt vin med stor komplexitet i aromerna.
Trepat är ju inte den enda druvan i Conca de Barberà och det är vanligt att blanda trepat med andra druvor. Domenio Anima Nua Cor Viu från Cellers Domenys blandar tempranillo och trepat och ger vinet en kort lagring på gamla ekfat med en fin läskande frukt som resultat.
Celler Rende Masdeu gör ett vitt vin på trepat och blandar med garnacha blanca. Deras Genuïna jäser och lagras på fat med lite batonnage och är ett härligt strukturvin.
Övriga druvor
Av de tre cava-druvorna är det parellada och macabeu som dominerar, xarel-lo trivs mindre bra. De stilla vinerna från parellada och macabeu som görs i Conca de Barberà imponerar och visar vad dessa druvor går för på ett helt annat sätt än vad som kommer fran i en cava. Som den vibrerande Entre2 Parellada från Celler Vidbertus och den friska citrusdoftande Folls Blanc Macabeu från Vins des Pedra. Med sex månaders lagring på jästfällningen har Cellers Carles Andreu Parellada fått en härlig munskänsla.
Ytterligare en druva jag har stött på från Conca de Barberà är garutt vilket är det lokala namnet på monastrell som i Frankrike kallas mourvèdre. Vi de Fang från Celler Rendé Masdéu visar en kraftfull och smakrik sida av druvan. 996 från Celler Vidbertus, från 100-åriga druvstockar, har fin syra och koncentration.
Läs mer om producenterna i Conca de Barberà i de två följande artiklarna:
Conca de Barberà i Katalonien: trepat och andra fantastiska viner från dessa producenter, del 1:
- Celler Carles Andreu
- Mas Josep Foraster
- Vidbertus
Conca de Barberà i Katalonien: trepat och andra fantastiska viner från dessa producenter, del 2:
- Vins de Pedre/Marta Pedra
- Castell d’Or
- Celler Rendé Masdéu
- Cellers Domenys
- Mas de la Pansa
- Familia Torres
