Det var en solig morgon när jag anlände till Vinos Atlante i Valle de la Orotava, ett av de fem DO‑områdena på Teneriffa. Jag var glad för det fina vädret; dagen innan hade varit, som lokalbefolkningen förklarade, ”en mycket typisk dag i norra Teneriffa”, med låga moln och ett fint regn som inte kändes särskilt blött men som faktiskt var det.
Orotava‑dalen ligger på Teneriffas nordvästra kust. Att ha sina vingårdar i norr gör stor skillnad. Teneriffa är den största av Kanarieöarna, men ändå inte särskilt stor. Trots det är skillnaderna mellan söder och norr enorma. Södern är varmare och torrare, skyddad från regn av den massiva bergskedjan mitt på ön, dominerad av den majestätiska vulkanen Teide på 3 715 meter, Spaniens högsta topp.
Detta innebär att södern får högst 200 mm regn per år och nästan konstant solsken. Norra Teneriffa får minst tre gånger så mycket regn och har flera molniga dagar. Landskapen kunde inte vara mer olika: det torra, brunaktiga landskapet i söder, med imponerande kaktusar, och det gröna, frodiga i norr. Inte överraskande finns det fler turister i söder än i norr.
Men vädermönstren är numera oförutsägbara. ”Det har varit torrt, med 350–400 mm regn per år de senaste 5–6 åren”, säger Jesús González de Chávez, ägare och vinmakare på Atlante. Men 2026 har varit mycket regnigt hittills, med 850 mm. Så här brukade det vara, men nu är vinstockarna inte vana vid det längre.”
Lite historia
Atlante är en familjeegendom med en lång historia. Redan 1518 kom González de Chávez till Teneriffa från staden Chaves i Portugal. Han gifte sig med en kvinna från öns ursprungsbefolkning och tillsammans odlade de sockerrör och planterade vingårdar. Sockerrör odlas inte längre på ön, men i dag odlar Jesús – förutom vindruvor – även avokado och apelsiner, allt ekologiskt.
På 1500‑ till 1700‑talen, berättar han, var ön täckt av vingårdar. Exporten var viktig, delvis tack vare öns strategiska läge. Det söta vinet från Kanarieöarna, gjort på malvasia, var berömt, inte minst i England, där Shakespeare nämner det i flera pjäser.
I slutet av 1700‑talet minskade exporten och vingårdarna och många människor emigrerade till Sydamerika. De som stannade odlade frukt och grönsaker och gjorde lite vin, men av enklare kvalitet, mest till familjen. De numera berömda bananerna kom från Brasilien på 1800‑talet och är nu Kanarieöarnas viktigaste jordbruksprodukt. Många av bananplantagerna ligger faktiskt i Orotavadalen.
Vingårdsarealen är mindre i dag och vinerna är förstås helt annorlunda än förr. För det första är de torra och producenterna fokuserar på hög kvalitet vilket de lyckliga som får chansen att prova dem direkt märker.
I vingården
Jesús visar mig sin historiska vingård, La Quinta. Utsikten över havet är fantastisk. Här finns hans äldsta stockar och den flätade cordón trenzado. Detta är specifikt för Teneriffa: ett gammalt, traditionellt uppbindningssystem uppfunnet av portugiserna för 300 år sedan. Metoden skapar extremt långa grenar, ibland 10 meter eller mer. Järngafflar stöttar den långa flätan. Skotten flätas så att årets fruktbärande gren vilar ovanpå föregående års. Planteringstätheten är förstås låg. Jesús har bara 400 stockar per hektar.
Trenzado är ett sätt att skydda vinstockarna från de ibland mycket starka vindar som blåser under större delen av året. Metoden sägs också vara anpassat för vulkaniska sluttningar och för högavkastande lokala druvsorter. ”Malvasia”, säger Jesús, ”som var mycket planterad förr, behöver en lång beskärning, kanske 18 knoppar.”
Stockarna här är gamla, vissa är 150, kanske 200 år. ”Ett bra år får jag ut 4 000 kg/ha. Förra året (2025) fick jag bara ett ton. Man kan få mer om man har vatten. Man kan få 8 ton och ändå ha kvalitet.”
Jesús brukar inte vattna sina stockar, men han kan få tag på vatten om det behövs. På Teneriffa finns så kallade ”vattengruvor” (galerías de agua). Man tar vatten inifrån bergen och det transporteras genom ett nätverk av ”pipelines” dit det behövs.
Druvorna
De två vanligaste druvorna på Teneriffa är listán negro och listán blanco. Men många fler sorter odlas: negramoll, albillo criollo, vijariego, marmajuelo, malvasía aromática, verdello, gual och flera andra.
Listán blanco är ett annat namn för palomino i sherryregionen. Negramoll är samma druva som tinta negra mole på Madeira. Jesús har nyligen planterat sumoll, en gammal röd katalansk sort som sägs tåla torka mycket bra. Sumoll här är dock inte exakt samma som i Katalonien, påpekar han.
Jesús gör två tredjedelar rött vin och listán negro är hans mest planterade sort. ”Listán negro är annorlunda här, i den här gamla vingården; den har ett unikt uttryck efter 200 år.”
Phylloxera‑fri – än så länge
Teneriffa och de övriga Kanarieöarna har aldrig drabbats av phylloxera. Men faran finns. Teneriffa hade ett mini-phylloxera‑utbrott 2025. Den drabbade vingården var övergiven, berättar Jesús, så stockarna var troligen svaga, men en icke‑övergiven vingård lär också ha drabbats. Det spred sig inte, som tur var. Om phylloxera skulle slå till i större skala vore det förstås en enorm förlust med alla dessa mycket gamla stockar. Man har visserligen mycket sand i jorden här och vinlusen tycker inte om sand. Men säger Jesús: ”Här har vi 50/50 sand och lera, och det räcker inte för att phylloxeran inte ska utvecklas.”
Atlante grundas
Jesús arbetade tidigare inom bankvärlden. Sedan flyttade han tillbaka till Teneriffa och började på den nyintroducerade vinodlingsutbildningen vid universitetet här. 2014 skapade han varumärket Atlante och lämnade byns kooperativ, som hans far, liksom många andra odlare, hade gått med i på 1990‑talet. Kooperativet stängde faktiskt nyligen, vilket ”inte är goda nyheter”, enligt Jesús.
I källaren
I den gamla källaren torkade man tobaksblad för 80 år sedan, men den byggdes senare om till ett vineri med portugisiska lagar som Jesús fortfarande använder för fottrampning av vissa viner. ”Den större ytan i en lagar ger mycket mer skalkontakt.” Han gör spontanjäsning i lagar i 4–10 dagar vid temperaturer upp till 34 °C. Sedan en lätt nedtryckning av skalhatten för att undvika att flyktiga syror utvecklas, och vinet avslutar jäsningen i ståltank utan skal.
De vita jäser vid 17 °C, inte för kallt: ”Jag vill inte ha fruktiga aromer och jag gillar lite oxidation i början.” Han kallar sin vinmakning för ”low intervention”. Hemligheten är att ta sig tid under tillverkningen, menar han. Det som också är signifikant är det låga pH‑värdet i hans viner, 2,9–3,1. ”Vinerna skyddar sig själva; de behöver inte svavel.” Endast en liten del av vinerna ligger på ek, och om de gör det är det ofta gamla 600‑litersfat.
Vinerna
Atlante 2021 Listán Blanco de Canarias / Albillo Criolla DO Valle de la Orotava, Tenerife
En blandning av 50 % vardera av albillo criolla och listán blanco. Här, säger Jesús, ger albillo criolla vinet fin frukt och livlig syra. Han fortsätter: ”Stilen är avsiktligt icke-reduktiv, vilket ger en profil som framhäver frukten och vinets aromer och drar mot honung med lagring.” Jag hittar redan inslag av honung tillsammans med citrus, härlig friskhet, lite sälta och ett torrt slut (restsocker på endast 0,8 g/l). Tolv månader på fällningen ger vinet kropp. Från en högt belägen vingård på 650 meters höjd.
Atlante La Musa 2021 Albillo Criolla DO Valle de la Orotava, Tenerife
La Musa visar vad albillo criolla kan uppnå med lite tålamod. Denna druva behöver tid, säger Jesús till mig. ”Med tålamod under tillverkningen får man belöning.” Vinet har intensiva smaker, en silkeslen struktur och en generös munkänsla. Långt, ihållande och uttrycksfullt slut.
Atlante Vidueño 2020 Field Blend DO Valle de la Orotava, Tenerife
Vidueño är en traditionell blandning där flera lokala sorter jäser tillsammans: listán nero, vijariega, castellana och negramoll. Han plockar druvorna när de är något omogna och använder 100 % hela klasar (”stjälkarna tar bort lite av syran”). Skalkontakten är kort, 3 till 4 dagar. Vinet är lätt, örtigt och lite kryddigt, och har en fin textur. ”Lättsamt men inte enkelt”, som Jesús säger.
Atlante Listán Negro DO Valle de la Orotava, Tenerife
Från den historiska La Quinta, vingården med de äldsta vinstockarna och den unika flätade uppbindningen. Här har vi en listán negro med mörkare frukt, friskhet och mer djup. Längre skalkontakt i lagar, 30 % hela klasar och en stil som förblir lätt men med tydlig karaktär.
Atlante El Loco 2020 Listán Negro DO Valle de la Orotava, Tenerife
Ett experiment som blev en succé. Jesús plockade mycket mogna Listán Nero och lagrade vinet i tre år på fat, vilket resulterade i extraordinär syra, en touch av flyktig syra som ger komplexitet och rik frukt. Från en lägre, varmare vingård. Inte släppt än.
Atlante Viejo Listán Blanco & Albillo Criolla, Tenerife
Detta är ett mycket speciellt vin. Det är en solera som startades 2013 på kastanjefat. Han tillsätter 15 % nytt vin varje år. Under årens lopp förändras vinets karaktär och egenskaper. Nu är den totala syran otroliga 13 g/L, sockret är 30 g/L och alkoholhalten är 16 % (upp från 13 %). Honungstoner, torkade fikon, intensiv, söt men mycket frisk.
Jesús funderar lite och säger: ”Detta kan ha varit typen av vin man ursprungligen gjorde här på Teneriffa.” Lyckliga de.
