Kategorin ”vin de france” infördes 2009 när EU gjorde en allmän omstrukturering av Europas vinkategorier. ”Vin de table” döptes om till ”vin de france”. Ett mer attraktivt namn och dessutom blev det tillåtet att sätta ut årgång och druva på etiketten.
Vin de france är fortfarande ett VSIG, alltså ett vin utan geografiskt ursprung (vin sans indication géographique). Och utan allt för mycket regler. Nu har det gått 10 år. Hur har det slagit ut?
Ganska bra. Vin de france står för runt 8 % av produktionen. Men kategorin blir mer och mer populär bland producenterna. De stora vinhusen, som gör volymviner med stora skördeuttag, blandar druvor från olika delar av Frankrike. Ursprungskänsla är inget de söker.
Mer ambitiösa vin de france-viner görs av vinodlare som tycker att appellationsreglerna hindrar deras kreativitet. Kanske vill de använda otillåtna druvsorter eller göra viner som inte passar in i mallen. Kanske är de allmänt frustrerade av det strikt regelstyrda appellations-systemet. Enklare vin de france kan vara rättframma okomplicerade viner. Dyrare varianter kan vara av hög kvalitet och mycket intressanta.
