Bryr du dig mer om namnet på etiketten eller om smaken i glaset? Säkerligen det senare. Ändå kan det vara svårt att göra sig fri från ”gamla sanningar” som står i vägen för att verkligen uppskatta vinet. Champagne, liksom andra mousserande viner, är mer utsatt än de flesta för den här sortens missförstånd och myter. Servera det ur en ishink. Drick det i ett vackert, högt glas. Den yttersta lyxen är årgångschampagne. Champagne kommer alltid från Champagne. Och champagne är förstås världens bästa mousserande vin. Om man tittar lite närmare på detta är egentligen inget sant. Låt oss reda ut de här myterna så att du kan njuta av ditt glas bubbel ännu mer.
För ett tag sedan skrev jag om fem champagnemyter:
- Grand cru är ett säkert tecken på toppkvalitet
- De bästa champagnerna görs på chardonnay och pinot noir
- Côte des Bar är lite av en avkrok inom champagne
- Glöm ”pinot” meunier, det heter bara meunier
- Det finns tre druvor i Champagne
Inget av detta är sant. Läs mer om det här: Klara fakta om champagne: glöm dessa tre myter (plus två) | Per på Forbes.
Men jag är inte färdig med att berätta sanningen om mousserande vin, så här kommer ytterligare fem myter och missuppfattningar. Den här gången handlar det om mer allmänna ”myter” som egentligen gäller alla mousserande viner.
Artikeln, ursprungligen publicerad på Forbes.com, kommer här i utökad form med ytterligare kontext, innehåll, uppdateringar och redaktionella insikter relevanta för BKWine Magazines läsare och andra vinälskare.
1. Champagne ska serveras iskallt, ur en iskylare
Ja, det är vackert och imponerande att ha flaskan i en ishink (även om det lätt blir lite sörjigt). Men det är inte idealiskt. Har du flaskan i en ishink kommer varje glas du häller upp att ligga strax över fryspunkten.
Men det beror lite på hur man gör. Vill du verkligen kyla ett vin i en ishink, bör du fylla den till ungefär en tredjedel med is och sedan fylla på med kallt vatten. Se till att det alltid finns gott om is i vattnet, inte bara några enstaka isbitar, utan rikligt med is. Det håller flaskan mycket kall. Har du bara is och inget vatten, kyls vinet knappt alls. Det är faktiskt det kalla vattnet som ger kyleffekten.
Att ha flaskan i en iskylare eller kyld på annat sätt till ”mycket kallt”, säg runt 4 °C, kan vara en bra idé för enkla vita viner eller vardagsrosé. För champagne – liksom andra mousserande av kvalitet liksom vita viner – kan det vara en katastrof, särskilt om det är ett riktigt bra vin. Serverar man ett vin iskallt, försvinner det mesta av smaken. Ju kallare det är, desto mindre smakar det. Bara några grader över fryspunkten får man mest en behaglig syra och en pirrighet från bubblorna.
En bra tumregel är att ju fylligare och av bättre kvalitet vinet är, desto högre serveringstemperatur bör det ha. Själv skulle jag servera en vanlig champagne vid 8–10 °C och sedan låta den värmas upp lite i glaset. Du kanske ändå vill använda en iskylare. Den ser trevlig ut och är ett bekvämt sätt att hålla vinet vid en bra temperatur. Ställ den bara då och då i kylaren och ha den på bordet däremellan. Eller använd en iskylare med väldigt lite is. Som jag nämnde blir kyleffekten måttlig om det inte finns vatten, utan bara is, i kylaren.
Har du en riktigt högklassig cuvée, skulle jag servera den vid 12–14 °C och jag skulle inte oroa mig om den blir lite varmare. Den högre temperaturen låter aromerna och smakerna utvecklas mycket bättre än när vinet är väldigt kallt.
Faktum är att de här rekommendationerna för temperatur gäller för alla vita viner.
2. Servera vinet i ett champagneglas, en hög ”flûte”
Vilket glas man ska använda är en känslig fråga, enligt vissa. I själva verket är det inte alls känsligt. Vilket bra vinglas som helst fungerar för alla typer av vin. Glasets exakta form (eller tillverkare) spelar i stort sett ingen roll för smaken.
Men hur är det då med de klassiska champagneglasen? Det höga och smala flûte eller det breda och låga coupe? De må se vackra ut, men båda är usla att servera champagne i om man vill uppleva vinets smak. Det mesta av ”smaken” kommer faktiskt från det man kan känna med näsan, och både flûten och coupen är mycket bra på att dölja doften.
”Flûten” visar upp bubblorna väldigt fint, men den smala formen ger inget utrymme för doften att utvecklas. Ditt dyra vin kommer inte att ha några aromer när du doftar på det, vilket är synd.
”Coupen”, det breda och platta glaset, en aning likt ett dry martini-glas, är ännu värre; inget utrymme alls för aromerna att utvecklas.
Vi reser ofta för att besöka champagneproducenter på våra vinresor, liksom av andra skäl, och det blir allt vanligare att producenterna serverar sin champagne i ”vanliga” vinglas istället för de traditionella flûterna. Faktum är att få av dem använder flûte idag. De använder ofta ett glas som är mer eller mindre tulpanformat och av en hyfsad storlek, så att man bara fyller det till max en tredjedel av kupan, samma typ av glas som man skulle använda till vilket rött eller vitt vin som helst. Ibland väljer de ett som är något högre och smalare, men ändå med gott om utrymme ovanför vinet. Det är helt klart den bästa formen även för mousserande champagne.
Glaset kan vara något smalare och högre än ett vanligt vinglas, men det behöver det inte vara. Den designen är främst till för att visa upp bubblorna bättre; en trevlig estetik, men det är ju smaken du egentligen vill njuta av, eller hur?
En del glas för mousserande vin är särskilt utformade för att skapa ett vackert flöde av bubblor. De har en liten, osynlig slipning i botten av kupan som skapar fler bubblor. Med den typen av glas får man en jämn ström av bubblor från en enda punkt i glasets botten. Det är lätt att känna igen när man vet vad man ska titta efter.
3. Den bästa champagnen är årgångschampagne
De flesta champagner från Champagne-distriktet i Frankrike är så kallad icke-årgångschampagne – blandningar av flera olika årgångar, druvor och vingårdar. Årgångschampagner – millésimé – kommer från en enda årgång. De är ofta betydligt dyrare och presenteras i lyxig förpackning. Det betyder inte att de är bättre. Du får kanske en vacker ask och en påkostad flaskdesign; det kan se fint ut, men är det verkligen förpackningen du är ute efter? Den typen av förpackning kan lägga 15–25 € på priset, eller ännu mer om den är extra påkostad.
En producent försöker ofta hålla stilen konstant på en icke-årgångschampagne år efter år. Årgångschampagne däremot skiljer sig från år till år. Den återspeglar väderleksvariationerna. Ett varmt år ger en fylligare champagne, ett svalt år ger en stramare. Det kan vara en intressant upplevelse för en vinälskare, men det betyder inte nödvändigtvis att den är bättre.
Den här auran av exklusivitet och premiumkänsla kring årgångschampagne är en del av en bredare trend i Champagne. Husen producerar allt fler ”prestigecuvéer” (eller prestigemärken). Årgång är en typ av prestigecuvée, men det finns andra, till exempel ”multi-vintage” (som till viss del kan ses som en smart ompaketering av den traditionella årgångslösa blandningen). Det kan ses som en medveten strategi att flytta sin positionering mot dyrare märken. Champagnes produktionsområde är begränsat, så husen kan inte lätt öka sin produktion. Istället kan de öka sina intäkter genom att satsa mer på prestigecuvéer, det vill säga dyrare buteljeringar. Deras tillväxtstrategi går ut på att styra dig mot de högre prisklasserna.
Så i grund och botten är en årgångschampagne inte nödvändigtvis bättre; den kan vara det, men det beror på vad du är ute efter.
4. Enligt ”lag” måste champagne komma från Champagne i Frankrike
Det här är en intressant fråga, och en som sannolikt väcker lite ”debatt”. Det är sant och inte sant på samma gång. Det beror på var du befinner dig.
Champagne är ett vindistrikt i Frankrike, två timmar öster om Paris. I Europa är den geografiska ursprungsbeteckningen alltid viktig. Ett bordeauxvin måste komma från Bordeaux, ett bourgognevin måste komma från Bourgogne – och en champagne måste komma från Champagne.
Det här är strikt definierat och reglerat i EU:s vinlagstiftning. Inom EU är det enda vin som (lagligt) får kallas champagne det mousserande vin som kommer från Champagne-distriktet. EU har utvidgat detta skydd till många andra länder genom olika handelsavtal: andra länder respekterar varumärket champagne (och många andra), och i gengäld respekterar EU andra länders varumärken. I Europa tillverkar vi till exempel ingen ”Tennessee whiskey”.
Av den anledningen måste ett vin som kallas champagne, i de allra flesta fall, komma från Champagne.
Men det finns undantag.
Inte alla länder har skrivit under den här typen av handelsavtal med EU, och då har champagne inte nödvändigtvis samma skydd. I sådana länder kan andra mousserande viner lagligt kallas champagne. EU-lagar gäller trots allt bara inom EU, precis som amerikanska lagar bara gäller i USA (kanske borde vi tala om det för den amerikanska regeringen).
I USA är dock läget lite mer komplicerat. USA har sedan 2006 ett handelsavtal med EU som skyddar namnet ”champagne”. Amerikanska mousserande viner får inte lagligt kallas champagne.
Förutom…: avtalet har en ”farfarsklausul” som tillåter att viner som tillverkades under varumärket ”champagne” i USA innan avtalet undertecknades får fortsätta att använda namnet. Väldigt få gör det. Men några gör det fortfarande, till exempel Korbel Champagne och Gallos André Champagne. De måste dock ange ursprunget, ”California Champagne”, och de kan förstås inte säljas inom EU eller på andra marknader där varumärket är skyddat.
Så i praktiken kommer champagne, i de allra flesta fall, från vindistriktet Champagne i Frankrike. I de flesta fall.
Men likväl, den gamla vanan hos konsumenter att kalla alla mousserande viner för champagne, både i Europa och i andra länder, finns kvar. Det kommer att ta lång tid att ändra.
5. Champagne är världens bästa mousserande vin
Myt eller inte? Det här är förstås en fråga om personlig smak. Vad som är ”världens bästa” av något vin avgörs inte av vad någon expert eller kritiker säger. Ingen har en gudagiven rätt att göra anspråk på titeln eller att ge den till något eller någon de själva väljer. Det handlar alltid om vad som är bäst för dig. (Jag tycker alltid att de här listorna över ”bästa” är rätt fåniga, ”världens 50 bästa restauranger”… Vem har provat dem alla och vem kan göra anspråk på rätten att avgöra vad som är bäst? Det borde kanske heta ”MINA 50 bästa restauranger”?)
Kanske man ska undvika att vara alltför förmäten?
Utan tvekan gör många andra vindistrikt runt om i världen enastående mousserande vin, som ofta utmanar champagne om förstaplatsen: cava i Spanien, franciacorta i Italien, MCC (Méthode Cap Classique) i Sydafrika och andra. Även från de här platserna finns exceptionella viner i världsklass.
I en blindprovning kan de mycket väl hävda sig lika bra som champagne, vilket tävlingar som till exempel Concours Mondial de Bruxelles CMB Sparkling Selection visar varje år.
Vad som är ”världens bästa” är upp till dig att avgöra.
Och så har jag en bonusmyt:
6. Många små bubblor är ett tecken på kvalitet
Vi älskar alla tumregler som gör livet enklare, eller hur? Men de är sällan sanna.
En ofta nämnd tumregel för champagne är att massor av väldigt små bubblor i glaset är ett tecken på kvalitet.
Det är det inte.
Hur många bubblor det finns i ett glas mousserande vin (champagne eller annat) beror på många faktorer och inte egentligen på vinets kvalitet. Ett lite smutsigt glas (till exempel med en läppstiftsfläck) har färre bubblor eftersom den lilla mängden fett förändrar ytspänningen. Ett extremt rent glas, direkt ur diskmaskinen, kan också ha färre bubblor, eftersom bubblorna bildas kring små orenheter eller dammkorn. Det är därför man ibland rekommenderar att torka insidan av glaset med en bomullstrasa, eftersom det kan lämna kvar små fibrer från tyget som kan ge fler bubblor. Och som jag nämnde ovan kan ett glas vara särskilt preparerat för att skapa fler bubblor med en liten (osynlig) slipning i botten.
Och ännu mer komplicerat, till och med förvirrande, ger olika ”glassmältor” (glasråmaterialets specifika kemiska sammansättning) olika antal bubblor. Det illustreras av den här videon med två identiska glas, diskade på samma sätt, med samma vin i båda, serverade vid samma tillfälle. Det ena har massor av bubblor, det andra nästan inga. Vinet är detsamma. (Det här är på sätt och vis en mycket märklig illustration. Vi upptäckte det av en slump en dag hemma när vi hällde upp två glas champagne, och de såg helt annorlunda ut. Vi testade det igen, en annan dag, ett annat vin, samma glas, och det var exakt samma skillnad. Det ena glaset har nästan inga bubblor, och det andra har gott om dem.)
Läs mer om det i denna artikel på BKWine Magazine: Myter om vin: bubblorna i glaset på champagne ett tecken på kvalitet?
Som med alla prestigeprodukter eller kända varumärken har många historier skapats kring champagne, ibland för att öka mystiken, ibland för att försöka förklara sådant som är svårt att förstå, ibland för att göra komplicerade saker enklare. Och ibland för att göra enkla saker komplicerade…
Nu när ännu en samling champagnemyter är avklarad kan du istället koncentrera dig på att njuta av vinet.
Res
Det bästa sättet att upptäcka sanningen och själen i champagne är att komma till Champagne. Utforska champagne på en vinresa till Champagne med BKWine.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Vinresor som ger dig glädje och insikt. BKWine vinresor.
