Ett vineri i Göteborg låter nästan som ett aprilskämt, men det är det inte. Inte heller handlar det om att de fruktade klimatförändringarna har gjort odlingsförhållandena gynnsamma i vårt kära Blöteborg, vilket visserligen skulle vara nästan lika skrämmande som rådande världspolitik. Det här är något helt annat. Vin gjort i Göteborg, men på vindruvor av ädlaste sort som transporterats hit från välkända områden i Frankrike och Tyskland. Det kommer säkert att kallas för Göteborgs urban winery i något trendsammanhang.
Utöver vineriet – som givetvis är i fokus – har det planerats för restaurang, vin- och ostronbar, samt lokaler som kan användas för större vinprovningar och andra trevligheter. VD och initiativtagare till anläggningen är Kenneth Gustavsson, mer känd som mannen bakom Fine Wines Sweden. Eller möjligen minns någon hans karriär som fotbollsspelare? En man med många hattar alltså. Hela teamet som han samlat ihop för att ro projektet iland andas mycket erfarenhet och har hög svansföring. Passionen för vin och en stor vilja att nå de vinintresserades hjärta känns mer påtaglig än eventuell marknadspotential rent ekonomiskt.
Slår upp portarna 18 april!
Ja, det här vill jag gärna veta mer om och er utsände tog därför tillfället i akt och besökte deras vinmakare Erik Jonsson och Kenneth för att få veta mer och för att uppleva platsen ett par veckor innan det hela öppnar för allmänheten, vilket sker den 18/4.
Först och främst måste platsen nämnas, både med viss skepsis, men framför allt för att det på något vis känns helt rätt. Hela anläggningen ligger placerat mitt i det gamla anrika ”slakthusområdet” i Gamlestan, ett stenkast (beroende på om man kan kasta några hundra meter) från buss- och spårvagnshållplatsen som på drygt 10 minuter tar mig hem till centrala Göteborg efter avslutat besök. Det luktar fortfarande mycket chark och rök från en del kvarvarande verksamhet inom köttindustrin och ölbryggerier har redan etablerat sig här. Men det mesta i området är mitt i pågående förändring.
Även vineriet med tillhörande lokaler ser oroande ofärdigt ut för att vara så pass nära premiär, men det är tydligen som det brukar vara och allt är enligt plan, blev försäkrad. Potentialen är dock lätt att se och med lite fantasi är det inga problem att föreställa sig hur det kommer bli, och det jag föreställer mig är pampigt! Själva byggnaden är ett gammalt slakthus där många grisar har fått sätta livet till. En snygg och anrik tegelbyggnad med högt i tak, uppdelad på två våningar. Jag hade hoppats på lite trevliga bilder för att fånga känslan, men en stökig arbetsplats kan nog de flesta föreställa sig ändå, så det besparar jag er.
Göteborgs stads viner
Huvudfokus är dock vinerna. Jag fick inte möjlighet att prova något vid aktuellt tillfälle. Den första årgången av deras rosé (spätburgunder), riesling och syrah kommer att finnas till försäljning med start i juni via deras vinklubb ”The Nut Club”, där man redan nu kan förhandsboka. Alternativet är annars att dricka dem på plats i vineriet och på restaurangen när vinerna väl finns på plats.
Första årgången är gjord i Pfalz och Saint-Joseph, då det är först nu vineriet börjat ta form och vinifiering har blivit möjlig. Den första ”riktiga” göteborgsårgången lanseras sent nästa år (2019).
De första vinerna, som till antalet kommer att vara tre till en början, består av följande, samtliga med årgång 2017:
- Fistful of Love Spätburgunder Rosé, 180 kr
- Gimme Gimme Gimme Riesling, 230 kr
- Wine Mechanic Syrah, 300 kr
Många frågor som kräver svar med andra ord och efter ett långt samtal med Erik och Kenneth så känns det klart mer tydligt vad de har för idé om vinmakningen och med deras koncept som helhet.
Jag blev extra imponerad av Erik, som trots sin ringa ålder på 27 år, lyckats skaffa sig en gedigen utbildning och erfarenhet inom vinmakningens ädla konst. En konstnärssjäl, lite lagom kufig, men precis så där nördig som jag hade hoppats från en person som jobbar centralt i vineriets hjärta.
Göteborgs vinmakare
Vad säger då Wine Mechanics vinmakare rörande sin brokiga väg fram till att bli Göteborgs första lokala vinmakare?
– Redan när jag utbildade mig till sommelier vid Grythyttan kände jag att det verkade roligare att göra vin än att bara prata om det och servera det. Så efter att ha jobbat som sommelier ett tag på bland annat Eriks Vinbar så bestämde jag mig för att söka in till en vinmakarutbildning på Nya Zeeland. Jag har som sagt hela tiden känt att det inte räckte att servera någon annans produkt utan jag ville göra något själv.
Erik fortsätter sedan att beskriva sin vinfilosofi när vi kom in på att prata om de viner han har gjort och kommer att göra på plats i Göteborg:
– Det beror verkligen helt på vilket vin som ska göras och vad för syfte vinet har. Jag har väl lite samma inställning som när jag var sommelier; jag tycker det är viktigt att kunna grunderna och klassikerna innan man ger sig på att experimentera och testa själv. Kan man reglerna får man också bryta dem! Jag tror det är fel att gå in med inställningen att man har en filosofi som man vägrar ändra på. Vara öppen för nya idéer tror jag är en bra filosofi, men samtidigt lyssna på dem som gjort vin väldigt länge som har metoder som fungerar.
Erik beskriva sedan vinerna och berättar att målsättningen är att göra viner som är goda att dricka i sin ungdom, men med intensitet och struktur nog för att klara lagring. När det gäller syrah anser han att det är viktigare att få struktur och tannin genom att använda hela klasar hellre än att överdriva lagringen på nya fat. Det mesta av de röda vinerna har visserligen viss fatkaraktär, men mer från gamla än från nya fat. Vissa fat har även lite antydan till ”brettangrepp” (brettanomyces, jästsvamp som bidrar med ”stalliga” toner). Det ”kryddar” de främst sin syrah med, men som med mycket annat bör det ske med måtta. Dessa fat hålls därför isolerade för att inte jästsvampen ska smitta ner övriga delar av anläggningen.
När det gäller rosén är det Provence som man har inspirerats av stilmässigt, men målet är att göra en mer komplex rosé, inte den enklaste bersåtypen. De gör den på druvan pinot noir. Rieslingvinet är tänkt att andas klassisk Pfalz med hög fin syra i torr stil.
Göteborgsk terroir?
Jag var även nyfiken på att förstå hur vinerna kan tänkas bli annorlunda när de väl vinifieras i Göteborg jämfört med Tyskland och Frankrike.
– Givetvis siktar vi på att kvaliteten kommer vara den samma, säger Erik, och förhoppningsvis bättre, men det är svårt att säga i och med transporten av druvorna. Mycket hänger på druvmaterialet som kommer och hur vi får till logistiken med druvorna. Karaktären är det helt omöjligt att sia om. Vad jag vet är det ingen som fermenterat druvor från Pfalz eller Saint-Joseph i Göteborg tidigare. Men stilmässigt kommer vinerna inte att ändras nämnvärt medvetet. Men förutsättningarna är ju helt klart annorlunda, utvecklar Erik.
Vidare till Kenneth och lite mer affärsmässiga frågeställningar. En fråga som kändes självklar att reda ut är vad poängen är att ”gå över ån efter vatten”, det vill säga att skeppa druvor från sin ursprungsplats för att vinifiera och buteljera lokalt i Göteborg?
– Först och främst för att det är här vi bor, säger Kenneth. Vi ger svenskar och utländska besökare möjlighet att uppleva ett vineri för kanske allra första gången. Vi arbetar med toppodlare i Europa för att få tag på de allra bästa druvorna. Sedan fraktar vi dem kylt i små lådor till vårt toppmoderna vineri. För oss spelar det mindre roll var druvor vinifieras, det viktigaste är kvaliteten på druvorna. Göteborg har en lång historia av att tillverka saker; bilar, båtar, kullager, snus och öl. Nu är vin nästa grej!
Bieffekter
Men kan det då inte ge en ökad kostnad för vintillverkningen, och i slutledet till konsument?
– Nej, svarar Kenneth snabbt och övertygande, antingen fraktar du färdigt vin i flaska hit eller så fraktar du, som vi gör, druvor. Det är ju något krångligare att frakta färsk frukt men det blir inte dyrare för konsumenten.
Sedan har vi ju allt det där med ursprungsmärkning med mera. I Tyskland och Frankrike där frukten hämtas finns en hel del appellationsregler och begränsningar kring vad som får göras och vad som står på etiketten. Hur fungerar det för er?
– Så fort man flyttar druvor över en landsgräns så blir beteckningen ”Europeiskt vin”. Idag är det mindre viktigt vad som står på etiketten, så länge man har koll på historien och den går ju att berätta på fler sätt, utvecklar Kenneth.
Som avslutning passade jag på att vädra lite avslutande frågor till både Erik och Kenneth för att knyta ihop säcken:
Vad är ert drömscenario kring hur hela konceptet kommer att mottas av svenska vinintresserade (och övriga intressenter)?
– Med stort intresse och entusiasm! Närproducerad öl har ju tagit landet med storm, nu är det dags för vinet att folkliggöras på samma sätt, utbrister Kenneth passionerat.
Erik fyller i:
– Vi vill självklart skapa en destination för hela vinsverige där människor kommer hit för att få en upplevelse, både i restaurangen och vinbaren samt att få uppleva ett riktigt vineri. Jag ser min del i det hela lite som en ”utbildare”, det kanske låter lite högtravande men det är väldigt få vinintresserade och även sommelierer som riktigt vet hur vin tillverkas. Där hoppas jag att Wine Mechanics kommer spela en stor roll.
Slutligen: Varför borde vinintresserade köpa era viner och besöka er på plats för att äta, prova, umgås och dricka gott?
– För att det är jäkligt gott och kul och på köpet så lär man sig förhoppningsvis något man inte visste om vin, säger Kenneth.
– Varför inte? lägger Erik till.
Det var allt för denna gång. Jag har själv bokat bord för att ta konceptet på pulsen som gäst redan den 19/4, en dag efter premiären. Jag kommer att ha höga förväntningar, men samtidigt vara förlåtande med tanke på att jag tror att det här kommer att växa sig ännu starkare med tiden och om det är något som behövs i Göteborg så är det mer fokus på god vinkultur och där är jag övertygad om att Wine Mechanics kan bli en viktig pusselbit!
Mattias Schyberg är gästskribent på BKWine Magazine. Han är även en av de personer som driver det mycket aktiva vinforumet www.finewines.se.
Redaktörens kommentar:
Det är kanske viktigt att påpeka att reglerna för vin inom EU innebär att om man transporterar druvor och gör själva vinifieringen (jäsning osv) i ett annat land så blir resultatet ”Europeiskt vin”.
Om man däremot transporterar färdigjäst vin, så kan vinet behålla sin ursprungsbeteckning, sin ursprungliga AOC/DOC/etc. Vissa distrikt tillåter detta, vissa andra distrikt tillåter det inte. Det innebär att om ”vineriet”, anläggnigen i Sverige (eller Storbritannien, Tyskland, osv) importerar färdigjäst vin och lagrar och blandar lokalt, så kan vinet få buteljeras med sin ursprungsbeteckning (om ursprungsdistriktet tillåter det). Det görs t ex av Oenoforos i Simrishamn och av många andra firmor i Europa.
Det är alltså en stor (juridisk) skillnad på att transportera druvor och färdigjäst vin.
Du kan läsa om andra svenska vinprojekt på BKWine Magazine, t ex:
- Det galna svenska vin-projektet, greken, tysken och italienaren | Per på Forbes
- Högberga Vinfabrik – svenskt vin av italienska druvor
[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]
Visst är det spännande att uppleva vin i en riktig vinanläggning, se faten, tankarna och hur allt går till. Ytterligare ett sätt att göra det är att komma med på en vinresa till ett vindistrikt med BKWine.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Mer spännande vinresor. BKWine vinresor.
[/box]
