Få vindistrikt är så välkomnande mot besökare som Nya Zeeland. Det kan bero på att landet ligger långt bort (från allting). Så när du väl kommer dit blir folk mycket glada över att du har gjort resan hela vägen dit. Vi har varit på Felton Road flera gånger och träffat både Blair Walter, vinmakaren och delägaren, och Nigel Greening, som köpte vingården år 2000. För lite sedan fick vi tillfälle till ett långt samtal med Nigel, som berättade om vingårdens historia och en del av de mer säregna dragen hos distriktet och vingården. Läs mer i denna artikel.
De första vinstockarna på Felton Road planterades 1996 – ja, inte länge sedan. Även om det inte var själva starten för vinproduktionen i Central Otago, var det ändå tidigt i dess historia.
Vinproduktionen går faktiskt betydligt längre tillbaka. Redan på 1860-talet, vid tiden för den stora guldruschen i Otago (ja, guldrusch!), fanns det vinstockar här – planterade av en fransman – men i mycket liten skala.
Den moderna eran av vinproduktion i Central Otago inleddes försiktigt under 1970-talet och det tidiga 1980-talet. De första kommersiellt producerade vinerna kom under andra halvan av 80-talet, från Gibbston Valley Winery, Taramea och Rippon. Men det rörde sig fortfarande bara om några tusen flaskor.
På Felton Road planterade grundaren, Stewart Elms, de första vinstockarna kort därefter, 1991. Han rekryterade snart Blair Walter som vinmakare, och den första kommersiella årgången producerades 1997. År 2000 köpte Nigel Greening, en brittisk entreprenör, egendomen. Sedan dess har Greening och Walter utvecklat Felton Road till en av de mest respekterade vingårdarna i Central Otago, och Nya Zeeland.
Vid ett av våra senaste besök på vår vinresa i Nya Zeeland på Felton Road berättade Nigel själv historien. Följ med oss på nästa vinresa till Nya Zeeland, så kan du också träffa många av vinets pionjärer i detta spännande vinland. Du kan lyssna på Nigel i den här videon:
Central Otago är kanske världens sydligaste vindistrikt (av någon betydande storlek). Åker du västerut därifrån kommer du till Milford Sound, där det ibland regnar 8 meter (!) om året. ”Milford Sound är den tredje regnigaste platsen på jorden”, påpekar Nigel. Det ligger cirka 120 km bort fågelvägen, eller 300 km om du följer en väg. Det är ungefär samma avstånd till östkusten. Men här, mitt på Sydön, är klimatet nästan som en öken. Det är en av Nya Zeelands soligaste platser (men inte den varmaste), och det regnar väldigt lite, bara 300–400 mm om året, vilket alltså gör det till en av landets torraste platser.
Felton Road ligger i Bannockburn, i Cromwell Valley vid Lake Dunstan. Det vetter mot norr, alltså mot solen.
När Stewart Elms började plantera vinstockar här var marken nästan öde. Han gjorde omfattande markstudier för att avgöra exakt var han skulle plantera och var marken lämpade sig bäst för vinstockar. Han sökte efter något som kunde ge samma resultat som Bourgogne, och kom fram till att lössjordarna i Cromwell Valley var vad han ville ha.
De ursprungliga planteringarna i Central Otago omfattade flera druvsorter, framför allt gewurztraminer, som inte har försvunnit helt och hållet men som har blivit omsprungen av pinot noir. ”Det fanns bara tio hektar pinot noir i Otago när Stewart planterade sina”, förklarar Nigel.
Nigels första steg in i vinvärlden, innan han köpte Felton Road, var en liten plantering i ett område som heter Cornish Point. Det var bara några år senare, och vid den tiden fanns det 70 hektar pinot noir. I dag har Central Otago över 2 000 hektar.
”I dag har egendomen närmare 34 hektar, med 70 % pinot noir, 20 % chardonnay och 10 % riesling. Vingården utgör ungefär hälften av marken. Den andra hälften är kuperad terräng. Vi driver hela egendomen som en biodynamisk gård med getter, höns, boskap – highlandboskap, de långhåriga bestarna, som håller till uppe på kullarna”, säger Nigel.
Ekologiskt och biodynamiskt
Den del av gården som inte är planterad med vin fungerar som ett kompletterande ekosystem, ger tillräckligt med kompost till vinstockarna och producerar tillräckligt med mat till alla som arbetar där. (Läs mer om kompostering i den här artikeln från Marlborough i Nya Zeeland: Anna Flowerday pratar dynga på Te Whare Ra i Marlborough)
De har arbetat ekologiskt sedan 2001 och biodynamiskt sedan 2003. Nigel berättar om biodynamiken: ”Både Blair och jag var ganska skeptiska till mycket av det som togs upp i Rudolf Steiners föreläsningar. Ingen av oss trodde särskilt mycket på hemliga kosmiska krafter och sånt. Men Steiner hade två eller tre idéer som för sin tid var unika och långt före sin samtids tänkande. Han var den förste att föreslå att man som odlare måste betrakta hela sin mark som ’en sammanhållen livskraft’ – ett ekosystem. Allt på din mark är sammanlänkat till ’en enda organism’, och man kan inte se något av det som helt isolerat. Han var också den förste att föreslå att det som sker under markytan kan vara viktigare än det vi ser ovanför.”
Steiners tredje poäng, som Nigel tog fasta på, var att han var orolig för att utvecklingen av konstgödsel och maskinella redskap som kom efter första världskriget utgjorde ett hot mot naturen, eller som Nigel uttrycker det: ”När de här kraftfulla verktygen dyker upp förändras ens sätt att tänka, från att vara … någon som försöker förstå och arbeta med marken till någon som säger: ’jag är diktatorn och härskaren, jag bestämmer vad du ska göra, och du ska lyda mig’.”
Felton Roads privata flygvapen
Nigel berättar en historia som visar hur allt i naturen hänger ihop, och att allting har med allting att göra. För några år sedan bestämde sig Gareth, som har hand om vingården, för att plantera ärtor mellan raderna. Ärtor är baljväxter; de binder kväve, som sedan frigörs i jorden och fungerar som ett naturligt gödningsmedel. Duvor gillar ärtor, så efter fyra veckor fanns det gott om duvor i vingården som kalasade på alla ärtorna. Och fyra veckor senare upptäckte de att inhemska falkar hade dykt upp. Nigel hade aldrig sett vilda falkar där tidigare, men nu hade de återvänt. Falkar gillar duvor… (Och kanske fanns det en gång i tiden gott om falkar här – en vingård längre bort utmed floden heter Peregrine, uppkallad efter falken.)
Ett ”skadedjur” som ofta orsakar problem i Nya Zeelands vingårdar är fåglar. Fåglar som äter druvorna. Falkar är inte särskilt kräsna med vilka fåglar de äter, duvor eller andra, så en extra fördel med ärtorna var att de fick färre problem med fåglar som åt druvor.
Som Nigel uttrycker det: ”Vid skörden har vi alltid problem med fåglar som äter frukten. Man räknar ut när man ska plantera ärtorna, och sedan, ungefär fyra veckor före skörd, kommer duvorna för att äta ärtorna. Och precis när fåglarna försöker äta druvorna kommer falkarna för att jaga duvorna. Och då har man ett privat flygvapen… som håller fåglarna borta från druvorna. Det är biodynamik. Förvisso, det handlar inte om kosmiska krafter. Det handlar om att lära känna sitt ekosystem och hur man arbetar med sitt ekosystem i stället för att kämpa emot det.”
Pinot noir på Felton Road – abel-klonen?
En legendarisk historia berättar hur den berömda abel-klonen av pinot noir kom till Nya Zeeland – en snårig smugglarhistoria som du kommer att få höra när du själv kommer till Nya Zeeland. Många toppegendomar är stolta över sin abel-klon, eftersom den sägs härstamma från den berömda Romanée-Conti-vingården i Vosne-Romanée.
Så var även fallet med Felton Road. Fram till dess att en av Bourgognes mest kända producenter, Jean-Nicolas Méo på Domaine Méo Camuzet, kom på besök. Nigel visade honom sina berömda abel-pinoter, men Jean-Nicolas Méos reaktion blev: ”Nej, det här är inte abel”. Han fortsatte: ”Jag vet precis vad det här är, men det är ingen Romanée-Conti… (…) Jag tror inte att det finns något av den i Romanée-Conti. Den finns i La Tâche och den finns även i Richebourg.” Verkligen inget att skämmas för… Det innebär också att Felton Roads klon skiljer sig från de flesta andra pinoter i Nya Zeeland.
Från ekologiskt till regenerativt
I dag fortsätter Felton Road att utforska nya, potentiellt mer miljövänliga arbetssätt. De har slagit in på vägen mot ”regenerativt” jordbruk. Den största skillnaden, enligt Nigel, är att man i ett regenerativt system inte får plöja eller vända på jorden. Plöjning och jordbearbetning frigör stora mängder koldioxid, vilket är skälet till den regeln.
Det skapar ett problem när man ska plantera marktäckande grödor och hålla dem i schack så att de inte växer sig för höga.
De använder en specialmaskin för att sätta fröna i marken. Det är en slags radsåmaskin med små böjda blad som kan lägga ner frön utan att vända på jorden.
Om ogräs (eller ärtor, eller gräs) växer för mycket använder de en annan specialmaskin för att slippa plöja ner ogräset. Den kallas en ”crimper”. Det är en tung vält med trubbiga blad som bryter av stjälkarna i stället för att skära eller vända dem. Det bidrar också till att bygga upp organiskt material i jorden. Eller med Nigels ord: ”Den är trubbig men tung, så den bara krossar. Det är en vält med vassa små flänsar/ribbor på. Den bara krossar dem. Så den stoppar dem från att växa, men skär inte av dem, så de blåser inte bort.”
Underjordisk bevattning
Vissa säger att bevattning är dåligt; bevattnar man gör man sämre vin. Det kan stämma om man använder vatten för att svälla druvorna och späda ut musten. Men i ett klimat som gränsar till öken kan bevattning vara nödvändig, och det är kanske det enda sättet att producera vin av god kvalitet i rimliga mängder.
På Felton Road använder de ett system med underjordisk bevattning: plastslangar med små hål som löper längs vinstockarna några decimeter ner i marken och tillför precis så mycket vatten som vinstockarna behöver för att trivas.
Klimatarbete och koldioxidrevision
De är både ISO 14064-certifierade och medlemmar i IWCA. ISO 14064 (”16064”) är en ISO-standard för koldioxidrevision. IWCA står för International Wineries for Climate Action, en organisation för vingårdar som arbetar med klimatfrågor.
Det innebär bland annat att de registrerar koldioxidutsläppen från allt de gör med hjälp av Scope 1-, Scope 2- och Scope 3-modellen, som omfattar både direkta koldioxidutsläpp och indirekta utsläpp orsakade av deras verksamhet. Om du till exempel besöker Felton Road kommer din resa dit att generera koldioxidutsläpp, som räknas in i deras utsläppsberäkningar.
Och till råga på allt gör de dessutom utmärkt vin. Du kan läsa om det i vår tidigare artikel om Felton Road med en intervju med vinmakaren och delägaren Blair Walter: Felton Road: Pinot Noir från topp-producent i Central Otago, Nya Zeeland | Britt på Forbes.
Läs mer: Om du vill veta mer om koldioxidrevisioner och, mer generellt, om hållbarhet, ekologisk odling och biodynamik, kan du läsa vår senaste bok: “Framtidens vin – Hållbart, ekologiskt, naturligt och miljövänligt”. (Kommer på engelska i oktober.)
Res
Det bästa sättet att upptäcka själen i Nya Zeelands viner är att komma till Nya Zeeland. Utforska alla landets stora viner på en vinresa till Nya Zeeland med BKWine.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Vinresor som ger dig glädje och insikt. BKWine vinresor.
