Många vindistrikt och även enskilda vinproducenter är otroligt angelägna, ibland överdrivet så, att skydda sina namn och varumärken. Champagne är utan tvekan världsmästaren i detta. Den senaste diskussionen i detta ämne är mellan Italien och Australien. Konflikten gäller om australiensarna ska ha rätt att sätta ut druvnamnet nero d’avola på etiketten.
Druvan kommer ursprungligen från Sicilien men kom till Australien för drygt tio år sedan. Det är ett känt faktum att druvor sprids härs och tvärs över världen. Så till den milda grad att t ex många franska druvor inte längre kallas franska utan internationella.
Det är svårt att hålla med Italien.
Så hur kan italienarna argumentera att de ska kunna hindra andra att använda en siciliansk druva och sätta ut druvnamnet på etiketten?
Det har ju t ex blivit populärt att sätta zinfandel (ett namn från USA) på etiketten för viner gjorda i Syditalien på druvan primitivo (det italienska namnet), så italienarna tar ett amerikanskt druvnamn och sätter det på etiketten på italienska viner.
Var är logiken?
Det är lika svårt att förstå logiken hos dem som säger ”det är skandal att Italien sätter zinfandel på sina viner” och samtidigt argumenterar för att Australien ska få använda nero d’avola som namn.
Zinfandel och primitivo är två olika namn på samma druva. Låt folk använda det som de vill.
Nero d’avola är namnet på en druva som odlas både på Sicilien och i Australien (och annorstädes). Självklart bör man få sätta druvnamnet på etiketten.
Det är allt för mycket protektionism i vinvärlden.
Läs mer om nero d’avola-diskussionen mellan Italien och Australien här meininger.de
Prova goda viner i södra Italien, på höstens BKWine-vinresa till Apulien i södra Italien.
