TopMenuSW

Varför kritiserar vi monopolet, Systembolaget, så ofta och så mycket?

”Varför kritiserar ni monopolet, Systembolaget, så ofta och så mycket?” är en fråga som vi får då och då. ”Systembolaget är ju trots allt världens bästa vinbutik, med ett oslagbart sortiment, och fantastisk service. Vi skulle få det mycket sämre utan Systembolaget”, hör vi ofta därefter.

Här är en förklaring till varför vi så ofta skriver negativt om monopolet (och därmed Systembolaget).

I grunden är det mycket enkelt. Vi är övertygade om att Sveriges vinentusiaster skulle få det bättre utan monopol, större urval av viner, mer bredd och mer djup att välja från. Och bättre service på köpet.

Men kanske ännu viktigare, i alla fall från ett politiskt perspektiv, utan monopol skulle Sverige kunna få en förnuftig och effektiv alkoholpolitik istället för den i mångt och mycket misslyckade implementationen av alkoholpolitik som Sveriges vin- och spritbutik ägnar sig åt.

Så låt mig gå lite mer in i detaljer.

Vi ser den svenska vinmarknaden utifrån (vi bor i Paris) och ser att den inte alls är så fantastisk som Systembolaget gärna vill få folk att tro. Detta är en uppfattning som delas av många som bor utanför Sverige. Systembolaget har en lång historia av att med felaktig och missledande information få folk att tro att Sverige är världsbäst, har världens bästa urval viner och världens bästa kundservice. Det är fel.

A wine shop in a small town in France

A wine shop in a small town in France, copyright BKWine Photography

Vinintresset har skjutit i höjden tack vare Systembolaget

För att gå lite tillbaks i tiden: är det tack vare Systembolaget som vi idag har ett så stort och livligt vinintresse i Sverige (som vi ibland hör sägas)?

Nej, vi delar inte alls uppfattningen om Systembolagets välgärning för svenska vinintresset. Jo, på 50-talet hade de en kampanj om att man skulle dricka vin istället för brännvin på helgen, men det är knappast grunden till Sveriges vinintresse. USA är idag världens största vinkonsumerande land. Där finns det för övrigt ett långt större utbud av viner än i Sverige. Där finns det till och med butiker som ensamma har större utbud än vad hela Systembolaget har. För ett par årtionden sedan var USA inte alls ett vindrickande land men idag är vinintresset stort även där. Och det är inte tack vare ett monopol. Vinintresset har vuxit i många andra länder runt om i världen, Storbritannien, Danmark, Japan, Kina, Polen och så vidare. Det är inget som är unikt för Sverige och inget som skapats av monopolet.

Det är snarare en allmän utveckling i många länder runt om i världen, att fler och fler personer uppskattar viner. För 30-40 år sedan var det bara en liten del av vinet som exporterades till andra länder, mindre än 20 % gick på export. Idag konsumeras runt 50 % av allt vin i ett annat land än där det produceras. Så att vinintresset ökat i vissa länder är inget unikt svenskt fenomen, och inget som har med monopolet och Systembolaget att göra.

Skylt till Systembolaget och grön gubbe

Skylt till Systembolaget och grön gubbe, copyright BKWine Photography

En jämförelse med Nya Zeeland

Nya Zeeland är ett ganska intressant land att jämföra med. Landet är snarlikt Sverige, långsträckt, med en ganska liten befolkning, och även med en historia av förbudsmentalitet inom alkoholpolitiken, precis som Sverige.

Så det är intressant med ett exempel från Auckland. När vi var på vinresan i Nya Zeeland tidigare i år  hade vi tillfälle att besöka en butik i Auckland som kunde uppvisa 4000 viner i sitt sortiment (Glengarry Wines), fler än vad Systembolaget har i sitt. Och det var bara en butik av många. En mångfald kommer sig ofta av att det finns många handlare, med olika inriktning, olika kundkrets, olika fokus. Det kommer sig inte av en centralstyrd monopolplanering.


Gratis leveranser av allt till varje lite ort

Sedan har vi argumentet ”med Systembolaget kan man få vilket vin som helst levererat utan kostnad till vilken ort som helst i Sverige”. Låt oss titta på det.

Visst kan det vara bra för den som bor (t ex) i Myrträsk att kunna få ”vilket vin som helst” gratis transporterat dit. Men varför ska det vara viktigt? Varför ska vi ha monopol för det? Varför är det viktigare med den sortens subvention av alkohol (för det är ju det som det är) och inte av t ex mat, kläder, hemelektronik med mera?

Utbudet av mat, kläder, böcker, elektronik, hälsoprodukter etc, etc är mycket begränsat i Myrträsk och för dessa produkter är det acceptabelt att konsumenter i Myrträsk betalar transport om de handlar via internet eller liknande (fast många försäljare kan nog fixa transport utan kostnad). Varför är det inte acceptabelt med den kostnaden för alkohol?

I verkligheten betyder detta att Sverige, genom monopolet, subventionerar vissa produkter med dessa transporter. Eller om man vill, alla andra kunder på Systembolaget subventionerar det. Det är ju faktiskt inte gratis att transportera vinet till Myrträsk. Det kostar, och den kostnaden får alla som handlar vin på Systembolaget stå för. Korssubventionering kan man kalla det. Det är alltså redan idag ett prispålägg på Systembolaget för att finansiera transporter till Myrträsk etc. Alla vi som handlar på Systemet betalar för den transporten.

Vin på hyllorna i en Systembolagsbutik

Vin på hyllorna i en Systembolagsbutik, copyright BKWine Photography

Man kan ju också ta med i beräkningen att t ex en bostad inte kostar särskilt mycket i Myrsträsk, jämfört med storstad, så det är kanske inte orimligt med den transportkostnaden; låg boendekostnad, men lite högre kostnader för vissa andra saker. Ett vanligt ”glesbygdsproblem” som gäller många andra produkter.

Men grundargumentet är ändå att ”varför är denna transportsubvention viktig för alkohol, men inte för mat, kläder, böcker osv?” Vi kan inte förstå varför det är viktigt med gratis transport av alkohol men inte av långt viktigare produkter, så viktigt att många tycker att det motiverar ett monopol.

Detta ”prispålägg” för transporter är också en verklighet i Sverige redan idag på ett annat sätt. För de produkter som finns i ”beställningssortimentet” är det importörernas ansvar att täcka kostnaderna för distribution till t ex Myrträsk. Det är till exempel därför det finns varor i beställningssortimentet som bara kan köpas i paket med flera flaskor.

Bedrägliga ”beställningssortimentet”

Beställningssortimentet är värt några ord ytterligare. Många säger idag att Systembolaget har 10 000 (eller fler) viner i sortimentet (5271 röda viner, 3180 vita viner, 1504 mousserande om man tittar på ”alla viner” på Systembolagets sajt när jag kollade nyligen).

Då döljer man sanningen.

Dessa 10 000 delas upp i Systembolagets sortiment (2000-3000 varor) och i Beställningssortimentet (allt övrigt). Systembolagets egna sortiment är fokuserat på volymviner och på vissa internationellt kända mindre producenter (plus en liten aning annat). För en vinentusiast är Systembolagets sortiment i det stora hela ganska trist och standardbetonat.

Beställningssortimentet är helt och hållet vinimportörernas ansvar. Som vinimportör kan man begära att få vilken produkt man vill listad i Systembolagets katalog. Detta utnyttjas flitigt av vinimportörerna, som man kan se i antalet viner listade. Det är dessa viner, de i Beställningssortimentet, som gör att det i Sverige idag i alla fall finns ett hyfsat utbud. Men det är produkter som Systembolaget inte tar något som helst ansvar för, inte ”valt ut och kvalitetskontrollerat” etc, inte heller levererar gratis (leveransen betalas av importören). Ansvaret ligger helt på importören.

Beställningssortimentet kom till när Sverige gick med i EU. Det var ett villkor från EU. Systembolaget ville inte ha det, de motsatte sig Beställningssortimentet, men tack vare EU finns det nu. Tack EU!

Systembolaget tar idag däremot ofta åt sig ”äran” av alla dessa produkter. De säger själva att det finns runt 10 000 produkter i deras sortiment, trots att det i själva verket till fyra femtedelar är vinimportörernas sortiment. Och de allra flesta konsumenter låter sig luras av denna vilseledande information från Systembolaget.

Om de privata handlarna/vinimportörerna (”profithungriga” i Systembolagets terminologi, men trots detta de som gör utbudet i Sverige intressant) orkar erbjuda så många viner idag, med den byråkrati, krångel och kostnader det innebär att gå via Beställningssortimentet, så finns det ju all anledning att tro att utan monopolbyråkratin så skulle de erbjuda långt fler viner till konsumenterna. Inte färre. Utan monopolet skulle importörerna lättare kunna ge oss konsumenter ännu mer att välja från.

Vin på hyllorna i Sveriges mest välsorterade Systembolagsbutik

Vin på hyllorna i Sveriges mest välsorterade Systembolagsbutik, copyright BKWine Photography

Och om monopolet (och kanske Systembolaget) försvunne?

Ingen vet vad som kommer att hända den dag Systembolaget försvinner.

Det är idag det enda återstående monopolet i Sverige. Det enda! Verkar det rimligt? Varför ska det finnas kvar?

Men det finns ingen orsak att tro att sortimentet skulle bli sämre än idag. Tror vi. Redan idag är det ju tack vare privata näringsidkare (vinimportörerna) som vi har mycket mer att välja på än vad som finns i Systembolagets tämligen mediokra (inte i betydelsen ”dåliga” men i betydelsen ”tråkigt” eller ”medelmåttigt”) urval av 2-3000 viner.

Jovisst, på en marknad utan monopol så kanske basviner, vardagsviner, säljs av Ica och Coop. Med ungefär samma urval som på hyllorna på Bolaget i Myrträsk (om det funnes ett). För urvalet på hyllorna i små orter, och även i större, är i de flesta fall inte imponerande idag.

Men samtidigt, utan monopol, kommer det att finnas små handlare som specialiserar sig på en eller annan nisch. Och större butiker, som den i Auckland, nämnd ovan, med bättre sortiment än Systembolaget.

Eller kanske avregleringen görs så att man inte tillåter stora livsmedelsbutiker att sälja alkohol utan bara ger licenser till små butiker, för att främja utvecklingen av små butiker. (Så gjorde man i en provins i Kanada, just för att undvika stora kedjors dominans.) Det finns många olika möjliga regler den dag man avskaffar monopolet. Det är bara Systembolaget som i sin skrämselpropaganda vill få oss att tro att enda sättet att slopa monopolet är att låta varenda liten kiosk sälja sprit hur som helst. Givetvis är det inte så.

Verkliga exempel på avregleringar har visat att sortimentet inte blir mindre, utan större, efter att man avskaffat monopol. Det är ju en ganska naturlig utveckling om man tänker efter. Finns det något exempel på att ett monopol ger mer mångfald och variation? Något enda exempel?

Utom då, som många påstår, det alkoholmonopol som vi har i Sverige som är annorlunda än alla andra monopol genom att det garanterar en mångfald och ett stort utbud. Det är svårt att förstå varför detta monopol skulle vara så annorlunda.

Vi har ju faktiskt överlevt dramatiska förändringar i alkoholpolitiken tidigare, förändringar som kunde dragit ner oss i avgrunden. Om olyckskorparna som spår förtappelse och elände vid en liberalisering haft rätt. Det var ju många som motsatte sig de liberalare reglerna även då.

Avskaffandet av motboken 1955.

Avskaffandet av spärrlistorna för de butiksförbjudna kunderna 1977.

Och till och med lördagsöppet. Etcetera.

Utan att det lett till sammanbrott i samhället, utan katastrof för folkhälsan. Kanske dags att gå ett steg ytterligare och avskaffa det ineffektiva monopolet?

En spärrlista från en svunnen tid på Systembolaget, 1957-1977 (!)

En spärrlista från en svunnen tid på Systembolaget, 1957-1977 (!), copyright BKWine Photography

De små producenterna skulle slås ut från marknaden utan monopol

Det finns andra saker som också pekar mot att sortimentet inte skulle bli mindre utan större och intressantare utan monopol.

Ibland säger folk att utan monopol skulle allt domineras av de stora butikskedjorna. De skulle bara fokusera på storsäljande märken. ”De små producenter som idag kommer in via monopolet skulle aldrig kunna komma till Sverige.” Faktum är att sanningen nog är precis tvärt om.

Idag domineras Systembolagets sortiment av volymprodukter, i många fall specialdesignade för Sverige, i många fall rena marknadsföringskreationer. Det finns också en del viner producerade av mindre producenter men i de flesta fall sådana som är ”internationellt kända” (dvs omskriva i Decanter, Wine Spectator, Parker-Wine Advocate osv), ofta exklusiva, och med stor marknadsföringsbudget och kändisfaktor.

Det finns häpnadsväckande få mindre producenter representerade i Systembolagets sortiment.

Vin i tetra (i ”papp”) på hyllorna i en Systembolagsbutik

Vin i tetra (i ”papp”) på hyllorna i en Systembolagsbutik, copyright BKWine Photography

Vi träffar många vinproducenter på våra resor och de allra flesta är mindre producenter men med fantastiskt bra viner. Men eftersom de är ”små”, kanske ”bara” 20-30 hektar, och ofta mindre, så har de ingen internationell marknadsföringsbudget. Det är mycket vanligt att vi hör kommentarer som, ”vi skulle gärna sälja till Sverige men det går inte med ert monopol”, följt av en förklaring som kan vara ”de vill ha så stora volymer så det finns ingen chans att leverera”, ”de pressar priserna så mycket att det är omöjligt att göra ett vin med kvalitet, som vi skulle vara stolta över, till det priset”, ”det är allt för stor risk, ett år köper de nästan hela vår produktion, men nästa år köper de inget, och då har vi förlorat våra andra kunder som vi inte kunde leverera till året innan”, ”de vill köpa 20 000 flaskor, men vi måste lova att kunna leverera ytterligare 50 000 varje kvartal om det går bra, det kan vi inte, och om det inte går bra måste vi ta tillbaks flaskorna som är osålda” osv.

Dessa mindre producenter, som det finns massor av runt om i världen, som gör lika bra viner som de ”internationella kändisproducenterna” som finns i Sverige, skulle på ett helt annat sätt ha en möjlighet att sälja till en svensk marknad om det inte var monopol, en svensk marknad där det såldes viner både av större butikskedjor och av mindre vinbutiker och entusiaster. Precis som i andra länder.

Brist på variation och fantasi

Monopolsortimentet har också en markant brist på variation och fantasi.

När man från ett perspektiv utifrån ser de produkter och de producenter som lanseras är det slående att samma producenter kommer tillbaks år efter år efter år. Det är ofta producenter som gjort sig ett internationellt namn, är av ganska stor storlek volymmässigt och är etablerade sedan länge i Sverige.

Det beror inte på att det bara är dessa som gör bra viner i respektive distrikt. När man reser runt och provar viner i Frankrike, Österrike, Spanien, Italien, Nya Zeeland, Portugal osv slås man av hur många spännande producenter som det finns. Minst lika bra som de i monopolsortimentet, men de kommer aldrig till Sverige. Det är oftast samma gamla namn som dyker upp i Systembolagets sortiment år efter år.

Det beror alltså inte på deras kvalitet utan på något annat. Kanske har de som lyckas komma till Sverige produktionsvolymerna som monopolmarknaden kräver. Kanske har de etablerade relationer till importörer och monopol som gör det lättare att ta sig in och hålla sig kvar på marknaden. En tillräcklig marknadsföringsbudget för att kunna bjuda journalister på vinmakarluncher. Kanske har det att göra med en tendens att välja omskrivna producentnamn hellre än mindre kända (men minst lika bra). Vem vet? Men markant är det.

Samma producenter finns kvar år efter år. Gamla säkra kort.

Men det kommer att bli dyrare utan monopol, Systembolaget får så bra priser

”Systembolaget är så stor inköpare så att man får alltid de bästa priserna och därför är vin ganska billigt i Sverige jämfört med utomlands.”

Det är också mycket tveksamt om det skulle bli dyrare utan monopol. Att konkurrens och en mer öppen marknad skulle leda till högre priser vore ju ganska ovanligt. Konkurrens brukar ju annars vara ett bra sätt att hålla nere priser (snarare än ett monopol).

Jo, det är sant att Systembolaget är bra på att pressa priser när de gör upphandlingar. Som jag nämnde ovan, många producenter berättar om de extremt låga priser Systembolaget är beredda att betala i sina offertförfrågningar. Priser som kvalitetsproducenter inte kan leverera till. Man får vad man betalar för, även i vinbranschen. De som kan leverera till dessa kraftigt pressade prisnivåer är oftast stora kooperativ och stora négoce-firmor som hanterar miljontals liter, som köper och säljer på bulkvinsmarknader.

Sedan finns det förstås exemplen med de extremt exklusiva vinerna, för många hundra kronor eller mer, som ibland säljs ”billigt” i Sverige, till exempel det vinet som såldes för 35 000 kr flaskan fast marknadspriset i Europa var 60 000 kr. Det är udda och ovanliga fall som är ett resultat av Systembolagets mekanistiska prismodell. Men är det sådant som vi ska ha ett monopol till, lyxvinssubventioner?

Viner i ”normala” prislägen, som dricks av ”vanliga” vinentusiaster, upp till kanske runt 300 kronor, är sällan ”billiga” i Sverige.

Visst finns det även en del andra viner, i mer normal prisklass, som är jämförelsevis billiga i Sverige. Till exempel det kända portugisiska (budget)vinet (eller vissa italienare) som kostar mindre i Sverige än i Portugal. Men det är inte konstigt. När en mycket, mycket stor del av produktionen går på export till Sverige betyder den svenska marknaden så mycket, och den lilla hemmamarknaden så lite, att priset sätts så att man kan vara säker på att inte förlora levebrödet, som kommer från Sverige. Men detta gäller ett litet fåtal viner från ett fåtal producenter, som levererar mycket stora volymer till Sverige.

Nya Zeeland igen!

Att jämföra med Nya Zeeland är ganska intressant. Det är också ett stort och glest befolkat land. Faktum är, Nya Zeeland är mer glesbefolkat än Sverige och det består dessutom av två öar, en två timmars färjeresa dem emellan. Problematisk logistik. Svårt med transporter.

Men vinbutiken i Auckland, tidigare nämnd, levererar till hela landet för 28 kronor per låda. Är det orimligt? Skulle det innebära katastrof för vinintresset i Sverige, en leveranskostnad på 28 kronor per låda? 2,35 kronor per flaska. Varför ska den transportkostnaden subventioneras av andra vindrickare, via ett monopol?

Och gillar man då inte sortimentet i den butiken i Nya Zeeland så kan man vända sig till en annan, runt hörnet, med ett annorlunda sortiment. Går man runt kvarteret i Sverige så har man bara Systembolaget, med identiskt sortiment. Och Systembolaget igen och igen.

A wine shop in Auckland, New Zeeland

A wine shop in Auckland, New Zeeland, copyright BKWine Photography

Sverige är ju bättre än Danmark

Man kan också jämföra med Danmark, som har ett oerhört mycket större vinutbud än Sverige. Jovisst, går man till närmaste butik vid färjeläget i Helsingör, eller någon annan gränsbutik, så är sortimentet mediokert, därför att det är inriktat på de som åker över Sundet för att handla. Tura. Köpa billigt. Men är man vinintresserad så är det en helt annan värld.

Jag gjorde för några år sedan en jämförelse om hur många olika Châteauneuf-du-Pape som fanns. I Sverige var det ett trettiotal. I Danmark var det flera hundra; jag slutade att räkna när jag kommit upp i runt 250. Inte alla i samma butik, nej. Men varför är det viktigt för vin att allt är i samma butik när det är OK med många olika butiker för mat, kläder, skor, bilar etc?

En vinskribentkollega i Danmark hjälpte mig för några år sedan med att göra en annan jämförelse. Den visade att ett litet urval av ett tiotal vinhandlare i Danmark hade runt 13 000 viner att erbjuda, att jämföra med Systembolagets 2-3000.  Och då finns det långt mer än tio bra vinhandlare i Danmark. Men bara ett enda Systembolag i Sverige.

Hela världen finns ju representerad på Systembolaget

Detta med ”jag hittar alla världens viner i sortimentet på Systembolaget” är inte heller en särskilt bra beskrivning av det svenska sortimentet. Det är svårt att hitta viner från många av världens mindre kända vindistrikt. Jo, amarone, Chateauneuf, varma syditalienska, osv finns det gott om, men kommer man lite utanför allfartsvägarna är det glest. Jurançon, Gambellara, Savennières, Gaillac, Drama, Schweiz etc. Ibland finns något enstaka, oftast i importörernas Beställningssortiment, som Systembolaget kämpade emot.

Även här är det intressant att titta på Nya Zeeland förresten. Jag var på en Bolagsbutik för lite sedan och skulle handla något från Nya Zeeland. Jo det fanns en del att välja på, kanske ett dussin viner på hyllan, men tittade man närmare på vad det var så visade det sig att det stora flertalet kom från en liten handfull av de allra största producenterna i landet, vissa ägda av stora internationella konglomerat, men sålda under olika märken. Inte särskilt mycket utöver de stora producenterna. Inte mycket av de små, ambitiösa familjeproducenterna som det finns gott om.

”Systembolagets stora och världsledande sortiment” är en myt.

Läs mer om det här: Myten om Systembolagets sortiment: ”Det är fantastiskt!”

Jämför äpplen med äpplen, inte äpplen med päron

Dessutom, den korrekta jämförelsen är ju inte att jämföra Systembolaget med en enstaka annan butik. Det som man ska jämföra med är det utbud som finns på hela marknaden i ett land utan monopol. Som till exempel hela utbudet i Danmark, inte bara i en dansk butik.

Det handlar ju om vad som finns tillgängligt på hela marknaden, inte bara vad som finns i en enskild butik. Systembolaget uppdrog för några år sedan åt en internationellt välkänd vinskribent och konsult, Jancis Robinson, att utvärdera utbudet i Sverige. Rapporten sägs vara ett ”internt dokument” och har aldrig lämnats ut, trots förfrågningar om att få se innehållet. Så mycket är dock känt att Jancis Robinson drog slutsatsen att utbudet i Sverige ”betydligt smalare” än t ex i Storbritannien. Inte alls ”världens bästa”. (Finns mer att läsa om sortimentet på Systembolaget här.)

Systembolaget och sanningen

Det är svårt att tro att Systembolagets sortimentsanalytiker och företagsledning inte vet sanningen. Visst är de fullt medvetna om att urvalet av vin i Sverige, och sortimentet på Systembolaget, är långt mindre och långt mer begränsat än vad man hittar på en jämförbar marknad utan monopol.

Monopolet har säkerligen en hel avdelning med omvärldsbevakning, marknadsanalytiker och sortimentsstrateger som vet hur situationen ser ut i andra länder. Det verkar orimligt att de inte skulle ha det i ett företag av den storleken. Så visst vet de.

Men det kan ju inte deras propagandaavdelning, marknadsförarna, tillåta sig att säga i sin propaganda, sin ”information” till svenska konsumenter. Ett av Systembolagets strategiska mål tycks vara att försvara sin egen position, att se till att monopolet överlever. Och ett sätt att göra det är att sprida missledande eller felaktigt information som får svenskarna att tro att Sverige är världsbäst på vin. (Ett exempel på Systembolagets spridande av felaktig information finns här med en uppföljning här.) Därför driver Systembolaget politiska kampanjer, angriper private företagare som de tycker hotar monopolets position, sprider felaktig eller missledande information till svenska vindrickare.

Systembolaget gör ju ingen reklam så vi slipper allt kommersiellt intresse

”Systembolaget arbetar utan vinstintresse och Systembolaget gör heller ingen reklam så vi slipper sånt i Sverige”. (Förr sa de utan ”vinstintresse”, idag har man ändrat till utan ”vinstmaximeringsmål”)

Alkoholreklam och vinmarknadsföringen är en intressant punkt. Jag har ingen konkret statistik på det, men jag skulle gissa att Sverige ligger i internationell topplacering när det gäller hur mycket marknadsföringspengar som spenderas på vin per capita.

Helsidesannonser i dagstidningar, rikligt med annonser i specialpress och annan periodisk press, tevereklam, massor med ”nyhetsbrev” som falskeligen utger sig vara ”tips” och inte reklam, eller förklädd journalistik men som i verkligheten är reklam (jag får säkerligen mer än tio reklammail varje dag). Som skribent är det nästan så att man blir mörkrädd av all falsk journalistik om vin som publiceras. Texter och tips som ser ut som om de vore skrivna av någon seriös skribent eller journalist (ibland finns till och med namn angivna) men som i verkligheten är betald reklam. Vanligt förekommande både i nyhetsbrev och på olika vinsajter i Sverige. Jag trodde sådant var olagligt, att det var obligatoriskt att det ska framgå tydligt att något är reklam. Men det tycks vinbranschen inte bry sig om. Och inte heller Alkoholgranskningsmannen.

Sverige har ett överflöd av vinmarknadsföring, mer än vad jag sett i något annat land. Detta beror också på sätt och vis på monopolet.

Ett sätt för vinimportörerna att lyckas med att få in en produkt i Systembolagets sortiment är att komma in ”bakvägen” via beställningssortimentet. De lanserar ett vin i beställningssortimentet (det är ju fritt fram för alla vinimportörer att lansera vad som helst där). Sedan gör de massor av reklam för det vinet, överöser konsumenter med annonser i press och mailing, plus dold reklam via förfalskad journalistik. Försäljningen stiger kraftigt, och när det kommit upp i en viss försäljningsnivå så ”flyttas det över” till Systembolagets egna s k ”fasta sortiment”. Då placeras det helt plötsligt på hyllorna i butiker och försäljningen är garanterad (om importören sköter sina kort rätt). ”Överflyttat från BS” kallas det ofta.

Det torde vara få vinentusiaster som inte drabbas av en del av alla dessa reklammail.

En gammal skylt från ett utskänkningsställe

En gammal skylt från ett utskänkningsställe, copyright BKWine Photography

Samtidigt slår sig Systembolaget för bröstet och säger att de är så bra, och det är så viktigt med monopol, eftersom de inte har någon reklam för vin. Ytterligare ett viktigt argument för monopolet (enligt dem). Det klingar exceptionellt falskt, rentav bedrägligt, när Sverige ändå har mer vinreklam än de flesta marknader utan monopol. Det är få saker som är med hycklande och verklighetsförnekande än det argumentet.

Den här hårdföra marknadsföringen skulle nog också förändras – förbättras – om man avskaffar monopolet. Idag gäller det att få in en massproducerad produkt i ”det fasta sortimentet”, nästan undantagslöst volymprodukter, ibland kallade ”industrivin”, för att då ha en säker position på hyllan i de 427 (eller färre) Systembutikerna. Med en fast plats säljer vinet stora volymer och blir lönsamt.

Utan monopol skulle det sannolikt bli en mer nyanserad reklam, förvisso en del inriktat på stora märken, som alltid, men kanske också mer nischat i och med att en enda detaljhandelskedja (monopolet) inte längre skulle vara dominant.

En intressant debatt

Vi tycker detta är en intressant diskussion eftersom vi ofta hör den här typen av argument från vinentusiaster som vi träffar. Vi har alltid lika svårt att förstå resonemangen, när vi jämför med omvärlden. Allt vi ser tyder på att utan monopol skulle Sverige få ett större utbud av spännande viner. Bättre kundservice. Bättre sortiment. Och sannolikt lägre priser.

Vi har också svårt att förstå resonemanget som ju i ett nötskal skulle kunna beskrivas som ”Jag vill kunna köpa vilket vin jag vill ur hela monopolsortimentet i Myrträsk utan att behöva betala transporten. Och så tror jag att vi har mycket bättre sortiment tack vare monopolet”. Den första delen av det resonemanget är svår att förstå; hur kan detta motivera ett monopol? Den andra delen av resonemanget är, av allt att döma, inte korrekt. Andra marknader utan monopol har bättre urval och sortiment.

Systembolaget använder dina pengar för att göra politisk propaganda

Systembolaget lägger ner tiotals miljoner kronor varje år på att tala om för svenskarna vad lyckligt lottade vi är som har ett monopol, politisk propaganda betalad av alla oss som handlar vin där.

Man har annonskampanjer. Man gör videokampanjer.

Man gör till och med nästan upprörande falsk videoreklam om sin egen förträfflighet där man förlöjligar amerikaner och andra vanliga affärsidkare.


En kampanj som säkerligen kostat många miljoner och som fått ett flertal uppföljningsvideos.

Varför ska Systembolaget driva politiska kampanjer med dina och mina pengar? Ett privat aktiebolag (visserligen ägt av staten) lägger ner stora resurser på att påverka svensk alkoholpolitik, svenska politiker och svenska konsumenter. De är inte bara en detaljhandelsmonopolist, utan även en aktiv politisk lobbyist med mycket stora resurser för sin propaganda.

(Nästan) Ingen annan berättar om den motsatta ståndpunkten. Att det skulle bli bättre utan monopol.

(Nästan) ingen kritiserar monopolet

Det är anmärkningsvärt få som kritiserar Systembolaget. Det är kanske där också lite av detta med att vi tjatar om det negativa med monopolet. Systembolaget driver sin propaganda med förljugna och i många fall felaktiga eller rent av lögnaktiga argument, som tyvärr många tror på (t ex det om hur många ytterligare dödsfall vi skulle få utan monopol). Att argumentera mot allt detta gör kanske att man tar i lite extra.

Importörerna tycks i det stora vara mycket nöjda med monopolet-Systembolaget. Man skulle ju kunna tro att representanterna för fria näringslivet skulle vara negativt inställda till monopolet, men det syns inte. Kanske har det att göra med att man inte gärna vill kritisera den enda, eller i alla fall största, kunden som man har. Det kan ju få tråkiga effekter. Eller kanske har det att göra med att man faktiskt tycker att det är en bra och bekväm situation att man bara har en enda kund att arbeta mot. Livet för en importör skulle ju bli mer komplicerat om man – utan monopol – skulle behöva sälja till många olika detaljister.

Det är ju till och med så att några importörer har skapat en sajt för att göra propaganda mot gårdsförsäljning. Märkligt.

Inte heller hör man mycket kritik från svenska vinjournalister. Jo, kanske någon gång. Men även för journalister är ju livet ganska bekvämt med ett monopol. En gång i månade kan man gå på Systembolagets provning och skriva om nyheterna, månadens ”släpp”. Inte så spännande vinjournalistik men garanterat de artiklar som får mest läsare.

Till och med Munskänkarna, den stora föreningen som ska företräda vinentusiasters intressen, verkar vara nöjd med monopolet.

Fast lite mer kritik har faktiskt monopolet börjat få, intressant nog ofta i dagspressen.

Denna avsaknad av kritik gör oss mer motiverade och gör kanske att vi tar på oss ansvaret att kritisera desto mer…

Varför har vi egentligen monopol?

Det märkliga i denna debatt är också att egentligen har inget av detta ovan med själva kärnfrågan att göra.

Enda orsaken, jo verkligen den enda giltiga motivationen för att ha ett monopol, är att det är ett absolut oundgängligt verktyg för folkhälsan. Dvs ”utan monopol skulle Sveriges folkhälsa drabbas dramatiskt”.

Det är i stort sett aldrig någon av de som stödjer monopolet (och som tycker att vi tjatar om det och kritiserar det omotiverat) som tar upp det argumentet. Det kan man kanske förstå eftersom mycket tyder på att monopolet är ett misslyckat verktyg för folkhälsan. (Vilket den nyligen publicerade ESO-rapporten av nationalekonomen David Sundén också hävdade.)

Monopolet står idag bara för drygt hälften av alkoholkonsumtionen i Sverige (62,8 %). Redan där kan man ju undra hur effektivt det då kan vara. Hur kan monopolet vara ett livsviktigt villkor för att bevara folkhälsan när monopolet bara står för drygt hälften av all konsumtion? Ett absurt argument.

Under den tid som vi haft monopolet i dess nuvarande form, ungefär sedan 1930-talet, har alkoholkonsumtionen stadigt stigit.

Detta var sant fram till relativt nyligen när alkoholkonsumtionen planade ut och kanske till och med minskade, vilket sammanföll med en liberalisering av många alkoholregler och handeln med alkohol: längre öppettider på Bolaget, självplock, större införselkvoter, lättare att få utskänkningstillstånd och liknande. Märkligt kanske man kan tycka. En liberalare alkoholpolitik sammanfaller med minskad konsumtion. Kanske är monopolet inte så effektivt som man vill göra gällande!

En lustig detalj i sammanhanget är att Systembolaget i sin argumentation mot ESO-rapporten visar upp en figur om den minskade alkoholkonsumtionen.

Alkoholkonsumtion i Sverige 2004-2018

Alkoholkonsumtion i Sverige 2004-2018, källa Systembolaget

Denna grafik visar just utvecklingen under den liberalare epoken.

Tittar vi på lite längre sikt, under den tid Systembolaget funnits, sedan 30-talet, så ser situationen ganska annorlunda ut:

Alkoholforsaljning i Sverige 1861-2006

Alkoholförsäljningen i Sverige i liter alkohol 100 %, per invånare 15 år och över, per dryckessorter och totalt 1861-2006. Källa CAN-rapport 113, Drogutvecklingen i Sverige 2008.

Under den tid som vi haft monopolet i dess nuvarande form, ungefär sedan 1930-talet, har alkoholkonsumtionen stadigt stigit, fram till att en konkret liberalisering tog vid.

Systembolaget har självt slagit hål i monopolet

Idag finns det dryckesauktioner i Sverige.

Privatpersoner säljer alkohol till andra privatpersoner via auktion. Mellanhanden i den transaktionen är Bukowskis Auktionshus. Jovisst, rent formellt så är det Systembolaget, men varorna värderas inte av Systembolaget, inlämning görs inte till Systembolaget, katalogisering och hantering görs inte av Systembolaget, förvaring av flaskorna görs inte av Systembolaget, uppvisning och försäljning görs inte av Systembolaget.

Jovisst, den juridiska fasaden är att det är Systembolaget, men i praktiken sköts allt av det privata auktionshuset Bukowski.

Fram för en bra och effektiv alkoholpolitik

Det är ju också en ganska absurd situation att den som säljer alkohol samtidigt är den som förmodas informera om dess faror och motverka dem.

Det vore, tror vi, bättre och lättare att ha en effektivare alkoholpolitik om man skrotade monopolet och istället gav uppdraget om alkoholens roll i folkhälsan till en annan organisation, som inte samtidigt säljer giftet och som kanske då kan fungera bättre, och i alla fall med färre inbyggda motsägelser i verksamheten. Med större trovärdighet. Det fungerade för tobak utan monopol, så varför inte för alkohol?

Vågar vi ta risken?

Mycket av våra argument är förstås spekulationer som vi bara får svaret på den dag som monopolet avskaffas. Men de exempel från verkligheten som finns pekar snarare på att kundservice blir bättre, urvalet blir större, och priserna går inte upp utan snarare ner – utan monopol.

Även Systembolagets argument är lösa spekulationer. Ibland refererar de till en ”forskningsrapport” om hur mycket skador, våld och brott skulle öka utan monopol. Men tittar man efter så visar det sig att den ”forskningen” bara handlar om att några personer gissat vad som kan hända, med mycket tveksamma grunder.

För oss förefaller det uppenbart:

  • Det är en absurd situation att den som säljer alkohol samtidigt är den som har ansvaret för att minska skadorna. Låt Sverige få en effektiv alkoholpolitik genom att avskaffa monopolet.
  • Utan monopol skulle Sverige och Svenska vinälskare få ett mycket mer spännande liv: bättre sortiment, bättre kundservice, mer spännande viner och sannolikt lägre priser.

Skylt till Systembolaget och röd gubbe

Skylt till Systembolaget och röd gubbe, copyright BKWine Photography

, , , ,

No comments yet.

Kommentera

  Subscribe to comments:

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.

Dags att boka en vinresa?

Absolut!

Res med oss till Frankrike, Italien, Spanien, Kroatien, Portugal, Sydafrika, Chile, Argentina…

Vi kan mer om vin, och ger dig en bättre, härligare vinupplevelse.

Boka din vinresa här med BKWine Vinresor. Nu!

Boka en vinresa!

Prenumerera på BKWine Brief!

Fyll i din emailadress:

 
Gör dina vänner glada!

Och oss också. Dela och Gilla detta!

Subscribe!