Den omöjliga och orimliga objektiviteten
Nej, det går inte att bedöma vin efter en neutral och objektiv kvalitetsskala. Men först…
Har det någon betydelse för vinkonsumenten om ett vin fått ”medalj” i en vintävling? En del tycker det är oväsentligt. En annan synpunkt som vi hör ofta är ”en medalj! Då vet jag i alla fall att några tyckte det här vinet var gott”.
Om en medalj klistrad på flaskan är viktig eller inte varierar mycket från marknad till marknad. I Sverige verkar det inte vara så viktigt. Kanske har det med monopolet att göra? En rapport som American Association of Wine Economist publicerade nyligen drar slutsatsen att ett medaljvinnande vin kan höja priset med i genomsnitt 13 %.
Jag var nyligen med i domarpanelen på en av världens största vintävlingar. Enda svensk faktisk. Concours Mondial de Bruxelles hade i år nästan 10 000 tävlande viner som provades och bedömdes av 300 domare (jurymedlemmar). Allt ägde faktiskt rum i Peking!
Det var förstås många diskussioner om olika saker runt vin. En intressant fråga som kom upp var ”kan man bedöma ett vin ’objektivt’ och ’neutralt’, eller är det alltid ’subjektivt’”.
För mig är det enkelt: det finns ingen objektiv eller neutral kvalitetsskala för vin. Det handlar alltid om personliga preferenser, tycke och smak. Jag blir ofta förvånad över hur många det är som inte håller med mig.
Många säger ”jag kan sätta mina personliga preferenser åt sidan och bedöma kvaliteten objektivt”. Men jag förstår inte hur det skulle gå till.
Ta ett exempel: Vi hade en grupp viner där många hade mycket ekfatskaraktär. Jag är inte särskilt förtjust i mycket ek, så de vinerna fick ganska låga poäng av mig. Hur skulle det annars gå till? Skulle jag kunna bedöma om eken är ”skickligt hanterad” även om jag tycker att den är för dominerande och ger obalans i vinet? Hur mycket är då ”lagom mycket” ekkaraktär? För alla måste ju hålla med om att det kan bli för mycket. Nej, hur mycket ek, och vilken stil på ekkaraktären, som är bra är alltid personligt.
Ett annat exempel: Viner med viss oxiderad karaktär (typ gamla, mogna vinteräpplen). Jag tycker det ofta kan ge en intressant knorr på vinet. Tänk t ex på juraviner, sherry, många skalmacererade vita, mm. Men från en ”objektiv” synvinkel skulle man kunna anse att det är en defekt. Vem har rätt? (Och låt oss inte komma in på naturviner igen…)
Det är en diskussion man ofta kommer till när man provar med tekniskt utbildade önologer. De har en tendens att bedöma vinerna rent tekniskt. Har vinet någon antydan till defekt? Är vinet ”rent” och tekniskt välgjort? Visst kan man poängsätta utifrån en sådan vinkel, men det kan resultera i höga poäng för viner som är utan personlighet och är tråkiga. Men felfria. Visst har det betydelse om vinet är tekniskt mer eller mindre korrekt eller har uppenbara defekter, men det säger inte så mycket om själva upplevelsen, njutningen.
Nej, all kvalitetsbedömning av viner är subjektiv, utgår från provarens egna preferenser, vad vinprovaren / skribenten / vindomaren tycker om, och ogillar. Precis som för t ex musik, mat, arkitektur, filmer, böcker och så vidare. Vem skulle få för sig att man kan bedöma skönlitteratur ”objektivt”?
Och det var ju just det medaljen (eller den höga poängen) handlade om. ”Det är i alla fall några som tyckt att det här vinet var gott!”
Slutligen:
Ta en titt på höstens (och vinterns) resor. Det är hög tid att boka en resa till hösten nu. Några är redan fullbokade. Just nu är t ex sista chansen att komma med till Sydafrika i november (med valar!). Det finns mycket att välja på! Ta en titt på programmen och boka nu!
Britt & Per
Tipsa andra om Briefen!
[box type=”note” size=”large” style=”rounded” border=”full”]Det här är bara inledningen till senaste numret av BKWine Brief. Prenumerera på Briefen så får du nästa nummer direkt i din brevlåda.[/box]
3 svar
Intressant och välformulerad artikel. Håller med i sak, men ser saken aningen mer nyanserat och att det många nog menar med ”objektiv kvalitet” handlar om helt andra saker än att en smakupplevelse någonsin kommer att kunna vara objektiv.
Den nivå av ”objektivitet” rörande bedömning av vin som kan diskuteras ha existensberättigande handlar i min värld enbart om intersubjektivitet, det vill säga en en tendens till åsikts- och preferenskonsensus inom en gruppering som har likartade referensramar, bedömningskriterier och erfarenheter.
Och det viktigaste av allt! Att bedöma det som är i glaset istället för det som står på etiketten. Att våga lita på sin sensoriska upplevelse oavsett vinets stamtavla och samtidigt ha förmåga att beskriva upplevelsen till en åhörare med ett språk de kan relatera till i någon mån. Att kunna motivera varför ett vin är gott och vilka parametrar som gör det kvalitativt i jämförelse med konkurrensen inom vinstilen.
Men som artikeln redan belyst. En smakupplevelse är en multisensorisk upplevelse som i all saklig mening är 100 % subjektiv. I bästa fall kan dock den personliga åsikten förmedlas och poängsättas med hjälp av ett fördomslöst förhållningssätt och poängsättas i förhållande till en väluppbyggd referensbank.
Mattias,
Tack för intressanta kommentarer.
I de flesta fall när jag diskuterar detta i vinsammanhang brukar den som inte håller med mena att man visst kan bedöma vinet objektivt, och med ett resultat som ger en indikation om ett absolut värde av njutningsupplevelse när man dricker vinet. Det är där det grundläggande felet ligger. Det finns ingen objektivitet i smakupplevelser.
Men i det stora hela håller jag absolut med dig.
Om man håller sig inom en grupp med genmensamma referensramar (i vinsammanhag t ex en provningsgrupp eller någon typ av ”gemenskap” – kan sträcka sig kanske nästan till ett land) så är man ofta ”synkroniserad” i sina smakupplevelser. Men det bygger på gemensamma erfarenheter och referensramar.
Och visst, det handlar om att bedöma smaken, inte etiketten. Å andra sidan finns det ju den berömda studien där subjekt fick prova samma vin två gånger. Ena gången fick de veta att det kostade $5, andra gången att det kostade $50 (el något ditåt). Det visade sig att deras njutning var större när de ”visste” att det var ett dyrt vin. (Njutningen mättes med hjärnskanning och analys av hur mycket hjärnans njutningscentrum reagerade.) Slutsatsen: serverar du ett dyrt vin är det mycket viktigt att visa etiketten och att alla vet att det är dyrt….
Men även om smak är individuellt och subjektivt förändrar det inte det att det fortfarande är intressant och relevant att bedöma (och eventuellt poängsätta) viner. Man ska bara inte tro att poängen är neutrala, objektiva och en ”sanning”.
Håller med om allt. Det blir lätt begreppsförvirring när man blandar in objektivitet och subjektivitet i något som i allra högsta grad är subjektivt. Man kan dock fortfarande bedöma med ett ”objektivt förhållningssätt”, vilket inte motsäger att en smakupplevelse är subjektiv. Att prova blint är ett exempel på ett objektivt förhållningssätt och precis som du säger brukar korrelationen mellan pris och kvalitet minska drastiskt om vinets etikett och status hemlighålls.
Multisensorisk perception, som är fallet med en smakupplevelse, innebär mäktiga signalstormar!