TopMenuSW

En utflykt bland rieslingvinerna 2018 från Mosel

Sekatör eller besprutningsplan?

Tidig morgon i början av juli 2019. Ett spikat schema innebär väckarklocka och starkt kaffe för att hinna ta sig ut på ett morgonpass. Med mountain-bike är Mosels odlingar lekfullt lärorika att trötta ut kroppen i. Starkt kuperat och med en oändlighet av stigar och pass att följa. Att finalen skedde på en vinodling under en besprutningshelikopter som dumpade en dimma av välgörande droppar var något otippat. Än starkare blev intrycket när eftermiddagens möte var med en vinmakare vars främsta vapen var en liten sekatör.

Alla distrikt har sina egna stora årgångar. För Mosel är den senaste riktigt starka årgången 2015 även om -16 och -17 över lag visat ett bra resultat. 2018 bjöd på en viss spänning för producenterna i Mosel redan i mitten av april när vissa odlare vaknade till ett snötäcke över sina rankor. Tack och lov lätt och kortvarigt utan skador. Under sommaren var värmen och torkan på allas läppar men även den passerade utan större skador. Efter ett berikande regn i september 2018 skördades en av de största volymerna av riesling på många år. Lägg därtill att kvaliteten var på topp och vi har en skara producenter som jublar. Besöket i Mosel denna gång var en blandning av snabba inhopp för provsmakning av 2018 och något mer djuplodande besök.

Steep Mosel slopes

Steep Mosel slopes, copyright SO Johansson

Hos Zilliken i Saarburg i södra delen av Mosel tog Ruth Zilliken emot och serverade generöst allt som efterfrågades. Inte helt oväntat håller samtliga av deras kvalitetsklasser en jämn och hög klass. 2018 Rausch Auslese var det glas som var svårast att ställa ifrån sig. Men det största intrycket är hur smakmässigt nära varandra de unga vinerna upplevdes. Innan respektive vin nått sin mognad saknas många av de aromer, detaljer och smakintryck som säkerligen på ett betydande sätt kommer att särskilja instegsviner från prestigeviner om några år.

Här hos Zilliken fick jag samma intryck som hos Dr Loosen, Haart och andra producenter. Vinerna är unga, ivriga och ropar i kör efter lagring. Vän av ordning kan haspla ur sig att lagring handlar om tycke och smak men nej, där har herrn korrekt fel. De högre nivåerna kan anses sylvasst producerade men har inte hunnit få det omfång av nyanser som lagringen medför.

Zilliken är ansluten till VDP som presenterar viner från Gutswein upp till Grosse Lage, från billigt och gott till dyrare och väldigt gott, där den torra varianten i den högsta klassen i folkmun kallas GG, Grosse Gewächs. Just GG var utom räckhåll då GG 2018 börjar säljas först under september men vi provade några av de övriga Prädikaten under rubriken Grosse Lage. Köp gärna 2018 men att korka upp toppvinerna redan nu är att kasta pärlor för svin. Men med all respekt, kasta gärna några pärlor redan nu om du känner för det.

Kvalitetsmässigt var det vansinnigt bra viner hos flertalet producenter även i den näst högsta klassen, Erste Lage, vilket prismässigt ger dig betydligt fler flaskor för samma slant och dessutom med en hel del lagringspotential även där. Med undantag för vissa vingårdslägen tillåts ett något högre skördeuttag i klassen Erste Lage än Grosse Lage. 60 respektive 50 hektoliter per hektar.

Men jag måste återknyta till besprutningsplanet, eller helikoptern, som sprayade rankorna tillhörande en av de mer namnkunniga VDP-producenterna. Jag kollade faktiskt på namnlappen på stolparna för att lokalisera ägaren. Från min egen kropp försvann gissningsvis allt i en dusch men man kan inte låta bli att fundera på hur mycket av det som sprayas också hamnar i glaset du håller i din hand. Köper du en liten karamell står varenda ingrediens angiven på förpackningen men på en flaska vin står det absolut ingenting.

Sign notifying about helicopter spraying in Mosel

Sign notifying about helicopter spraying in Mosel, copyright SO Johansson

Med ovanstående i färskt minne framstår Sybille Kuntz i stark kontrast. Jag möter henne och hennes man Markus ute på en av deras senast köpta odlingslotter. De har målmedvetet siktat på förvärv av de starkast sluttande odlingarna i Mosel trots allt det merarbete det innebär för underhåll och skörd. Idag äger de 18 hektar och på frågan om hur stora de vill bli får man det lättsamma svaret ”It’s an organic process”.

De odlar biodynamiskt sedan 2011 vilket ger dem en helt annan arsenal att bekämpa angrepp i odlingarna än en helikopter. Biodynamiken kan man ha olika åsikter om men jag tror uppriktigt på den långsiktiga effekten av det. På plats i vingården gick vi igenom hur planteringarna klarade hettan, eller inte klarade det då att antal av de unga plantorna strukit med och får sättas på nytt. Vi gick igenom deras syn på att plöja mellan raderna istället för att bespruta ogräset. Vikten av uppbindning och beskärning för att hålla skördeuttaget nere.

Du behöver inte ha någon utbildning för att se skillnaden av insatserna i vingården. De olika ägarnas rader finns inom ett antal meter och trots att det är samma druva som odlas skiljer sig rankornas utseende och marken emellan dem påtagligt från varandra. Sybille Kuntz är inte ansluten till VDP vilket inte heller Georg Breuer, Markus Molitor och ett antal andra topproducenter i Tyskland är. Hur mycket som skall tillskrivas det biodynamiska låter jag bli att spekulera i men rankorna har gud bevars fått kämpa på utan artificiell draghjälp.

Det var i alla fall här Mosel-besökets vinnare hittades. Sybille Kuntz 2018 Kabinett Trocken har lättsam, druvtypisk doft utan petroleumtoner. Mer kraft än bara äpplen och citrus. Munkänslan, mer än smaken, är stram, något snipig, med hög men inte bitsk syra. Möjligtvis viss beska liknande skalet på en grapefrukt. Ett detaljrikt matvin mer än ett lättsamt glas på terrassen. Vinet är ute på marknaden men syns inte på deras hemsida ännu. Kanske har de fullt upp om de skall ersätta helikopterjobbet med en liten sekatör. Och ja, även den kommer att vinna på lagring.

Marcus Riedlin in his And Sybille Kuntz' vineyard

Marcus Riedlin in his And Sybille Kuntz” vineyard , copyright SO Johansson

Antalet jordbruk som är demetercertifierade (biodynamiskt) har fördubblats sedan 2001. Av Tysklands vinproducenter är det bara cirka 60 vinproducenter som är Demeter-certifierade och en enda som är Biodyvin-certifierad (en annan biodynamisk certifiering), Bürklin Wolf. Jag vill än en gång betona att jag ställer mig vid sidan om debatten om biodynamisk odling. Men sett till det faktum att det fortfarande är fritt fram att bekämpa ogräs med Roundup får du erkänna att det är värt att ägna en tanke. Roundup tappade visserligen sitt patent 2000 och substansen glyfosat produceras nu av flera tillverkare under olika benämningar. Ett förbud är under diskussion men EUs kvarnar mal långsamt. För oss konsumenter är det en näst intill omöjlig uppgift att hålla reda på alla producenter och om de besprutar och använder tillsatser. Visst, ett antal varumärken kan du hålla reda på men överlag kanske det finns en nytta i kvalitetsmärkningar som Demeter, Biodyvin eller liknande för biodynamisk eller ekologisk odling. Europa har en hyfsat lättbegriplig certifiering men tittar man ut i övriga världen är det banne mig inte lätt. Bördan vilar således på dina axlar om du vill veta vad du köper. [Red: se dock kommentaren nedan.]

Sammantaget är intrycken, från besöken och vinerna, att det är en god idé att lägga en hel del av veckopengen på några lådor från 2018. Min bedömning, vänligen lämna en kommentar om du tycker att jag har fel, är att kvaliteten återfinns redan i mellanprissegmentet. Det går alltid att braka på med superlativ om de dyraste vingårdslägena men det passar dessvärre inte allas plånböcker och därmed faller lite av nyttan av insikten om vad som är bra. Vissa viner i de lägre prisklasserna visade dessvärre något klen syra i förhållande till den fina fruktigheten. 2018 är inte ett frikort till toppviner från samtliga producenter. Att texten ovan till stor del kom att färgas av filosofin kring själva produktionen var nog mest en slump. Men sett till den trend om hållbarhet som råder gissar jag att fler och fler faktiskt kommer att engagera sig i producenternas sätt att odla.

Sven-Olof Johansson är en vinentusiast i Stockholm med lång erfarenhet av att prova vin.

[Red 1: Glyfosat är en omdebatterad substans. Många vetenskapliga undersökningar drar slutsatsen att rätt använt är det inte är farligt. Andra menar att det potentiellt är cancerogent (liksom t ex kaffe anses vara). Läs en kort notis om glyfosat här. EU har förlängt tillståndet men debatten kommer säkert att tas upp igen.]

[Red 2: Som nämns i texten är ekologisk certifiering homogen och identisk i alla länder i EU. Större delen av resten av världen har inga egna definitioner av ”ekologiskt” och i praktiken använder de den europeiska (EU) definitionen av ekologiskt. Ett av skälen till detta är att om de vill kunna sälja sitt vin inom EU med beteckningen ”ekologiskt” så måste de följa de regler som gäller inom EU. Så i praktiken är det lätt; köper du ett vin som det står ”ekologiskt” på så följer det de regler som EU definierat. Undantaget är USA som har en egen och annorlunda definition av ekologiskt, men även där finns ett bilateralt avtal med EU. Den som vill veta mer om ekologiskt och biodynamiskt kan läsa boken Vinet och miljön, ekologiskt, biodynamiskt och naturligt.]

 

This post is also available in: Engelska

,

No comments yet.

Kommentera

  Subscribe to comments:

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.

Dags att boka en vinresa?

Absolut!

Res med oss till Frankrike, Italien, Spanien, Kroatien, Portugal, Sydafrika, Chile, Argentina…

Vi kan mer om vin, och ger dig en bättre, härligare vinupplevelse.

Boka din vinresa här med BKWine Vinresor. Nu!

Boka en vinresa!

Prenumerera på BKWine Brief!

Fyll i din emailadress:

 
Gör dina vänner glada!

Och oss också. Dela och Gilla detta!

Subscribe!