I oktober satt jag ensam på en tapasbar i spanska Baskien. Det var livligt men inte trångt. Jag beställde några tapas och ett glas av det lokala txakoli. Sedan satt jag och lyssnade. Inte på musik, någon sådan spelades inte. Utan på ljuden. Folk som småpratade, skrattade, vinflaskor som öppnades, vin som hälldes upp, klirret av bestick. Restauranger har sina egna, speciella ljud. Det är synd att dränka dessa i musik. Det är som att dränka vinets frukt i för mycket ek.
Det är inte fel med musik på restauranger, bara den är dämpad. Hög musik som gör att man måste halvskrika och omöjligen kan föra en normal konversation om man är fler än två vid bordet, har jag aldrig förstått mig på. Den underhållande artikeln nedan i engelska The Times håller med mig helt och hållet. Läs här: TheTimes (Om artikeln är bakom en betalvägg, pröva att använda delaknappen, share button, i artikeln.)
Och vi har hittat en svensk sajt (tack för tipset, du vet vem du är), matro.com, som listar restauranger som inte har hög musik. Ett bra initiativ.
Läs mer: Matro
