Var det i själva verket en vindruva och inte ett äpple som Adam och Eva åt i paradiset? Det tål att tänka på. Det tycker i alla fall Arthur George, historiker och vinmakare. I den lilla boken ”The Mythology of Wine” guidar han oss genom vinets mytologi, från begynnelsen för runt 8000 år sedan och framåt i tiden. Vinet har genom tiderna varit viktigare för människan än man kanske trodde.
Den antika världen och alla dess gudar är en outsinlig källa för att hitta inspirerande namn. Den grekiska jordbruksgudinnan Demeter har fått ge namn åt det biodynamiska certifieringsorganet. Nysa hette berget där vinguden Dionysus växte upp och det är också namnet på en kedja av utmärkta vinbutiker i Frankrike.
Vinrankan, vindruvor och vinet har ledsagat människorna ända sedan man lärde sig göra vin, antagligen någonstans nära det som idag är Georgien, omkring år 6000 f.Kr. Vinet användes i religiösa ritualer, som offer till gudarna, till medicinskt bruk. Vinet berusade men det var också en hälsosammare dryck än vatten.
Kunskapen att göra vin spred sig från Mesopotamien och Anatolien, över Levanten till Egypten. Här visar detaljerade gravmålningar från 1500 f.Kr. ganska exakt hur både vinodlingen och vinmakningen gick till. Vidare kom vinet till grekerna som spred det till romarna. De olika civilisationerna inspirerades av varandras gudar och myter. Gemensam för alla var att vinrankan kom att symbolisera födelse, död och återfödelse. Vinet och vinrankan sågs som symboler för evigt liv.
I Gamla Testamentet kan vi läsa om Noak som planterade vinrankor efter Syndafloden, i vad som idag är östra Turkiet, inte långt från vinets ursprung. Var vinet en gudagåva? Symboliserar planteringen av vinrankor en start på civilisationen? Både för judar och kristna spelar vinet en stor roll. I Kristendomen är vinet Jesu blod och ibland avbildas faktiskt korset som en vinranka.
De gamla grekerna dyrkade Dionysus, vinguden. Boken berättar utförligt om den fascinerande kulten kring Dionysus, en av de mest betydande grekiska gudarna. Vinet berusar, men för grekerna var det viktigt att inte dricka för mycket. Deras symposium var ordnade tillställningar. Vinmytologin är fylld av historier om barbarer, som inte kan hantera sitt drickande, och de sofistikerade, de som kan.
Mytologi handlar ju mycket om tolkningar och vi får oss till livs många olika sådana, inte minst om berättelserna i Bibeln. I Johannesevangeliet kan vi läsa om hur Jesus förvandlar vatten till vin (och inte bara vin, utan gott vin) under bröllopsfesten i Kana. Johannes förmodas ha skrivit sitt evangelium under första århundradet e.Kr. Hittade han på detta mirakel för att konkurrera ut dyrkan av Dionysus som naturligtvis också sades ha gjort liknande underverk?
Arthur George är en kunnig och underhållande ciceron även om ens huvud ibland snurrar av alla gudanamnen och deras invecklade inbördes förhållanden. Boken The Mythology of Wine är väl värd att läsa för vinälskaren som vill följa civilisationens röda tråd bakåt i tiden.
