Moldavien, det lilla vinlandet mellan Rumänien och Ukraina, satsar allt vad de kan på att bli mer kända. Efter att ha hämmats i sina kontakter med omvärlden under Sovjet-tiden tar det nu igen förlorad tid. Två av de största vingårdarna i landet, Purcari och Castel Mimi, båda med en pre-sovjetisk historia, visar vägen.
Château Purcari och Castel Mimi är två vackra vinegendomar med ett fascinerande förflutet som går tillbaka till 1800-talet.
Vid den tiden hade man gjort vin länge i Moldavien. Landet var en del av det ottomanska riket från början av 1500-talet men vin fortsatte att produceras, om än i mindre kvantitet.
Detta är en artikel i vår serie om viner från Moldavien. Läs alla artiklar här:
- Moldavien, en vinupplevelse utöver det vanliga | Britt på Forbes
- Moldaviens klassiska vinslott i modern tappning: Chateau Purcari och Castel Mimi
- Vin i Moldavien: Château Vartely och Asconi Winery, två starka nykomlingar efter självständigheten
- Spännande viner från små producenter i Moldavien
- Historiska flaskor och traditionell gastronomi i Moldaviens fantastiska underjordiska vinvärld
- Vinturism på Vinuri de Comrat i Moldavien, ett passionerat projekt
Mer artiklar om Moldavien på BKWine Magazine.
1812 annekterade Ryssland Bessarabia, den östra delen av Moldavien, som blev en provins inom det ryska imperiet. Vinproduktion uppmuntrades nu och människor flyttade hit från när och fjärran. Vinrankor och konsulter anlände från Frankrike. En skola för vinodling skapades under andra hälften av 1800-talet, en av de allra första i Europa.
Purcari grundades 1827 och deras röda flaggskepp Negru de Purcari vann en guldmedalj vid världsutställningen i Paris 1878. Snart var exporten av moldaviska viner till Västeuropa i full gång. Detta berodde delvis på det faktum att Frankrike och grannländerna var hårt drabbade av konsekvenserna av phylloxeran, som kom senare till Moldavien.
Constantin Mimi, grundaren av Castel Mimi, studerade vinodling i Montpellier i södra Frankrike i slutet av 1800-talet. Med nyvunnen kunskap om vinframställning åkte han hem till byn Bulboaca, öster om huvudstaden Chisinau, för att skapa sin vingård och bygga sitt imponerande slott. Med stor framgång sålde han sina viner.
Åren efter den ryska revolutionen och efterdyningarna från första världskriget var svåra tider för vinindustrin. 1940 förvandlades Purcari till en sovkhoz, ett statsägt jordbruk. 1944 var Moldaviska Autonoma Sovjetrepubliken ett faktum och strax efter gjordes Castel Mimi om till en ”vinfabrik” som började sprutade ut enorma volymer av ointressanta viner.
Men likt en Fågel Fenix har båda rest sig från askan. Läs deras berättelser nedan.
Chateau Purcari, lokomotivet
Château Purcari är en drivande kraft i den moldaviska vinindustrin tack vare sin storlek, sin långa historia och kvaliteten på vinerna.
”Bilden i allmänhet av moldaviska viner”, säger chefsvinmakaren Nicolae Chiosa, ”är att de säljs till låga priser, alltför låga priser. Hos Purcari vill vi hålla en bra kvalitet och en bra prisnivå för den kvaliteten. ”
Purcari grundades 1827. Det attraktiva slott som vi kan beundra idag är dock inte det ursprungliga. ”Under sovjettiden förstördes allt. Det var en katastrof”, säger Nicolae. ”För 15 år sedan byggdes slottet upp igen, en exakt kopia av det ursprungliga.”
Purcari har länge varit känd för sin kvalitet och sovjettiden förstörde inte helt detta rykte. Till exempel fortsatte produktionen av Negru de Purcari under dessa år och Nicolae berättar stolt att drottning Elizabeth fick en flaska av detta vin 1984.
Château Purcari ligger i sydöstra delen av Moldavien, nära gränsen till Ukraina. Regionen här kallas Ștefan Vodă. Purcari tillhör en grupp som äger fyra vinegendomar, tre i Moldavien och en i Rumänien. ”Purcari är gruppens premium-vingård”, säger Nicolae. ”Chefen för gruppen, Victor Bostan, är själv oenolog. Han har arbetat 35 år med vinproduktion i Moldavien. Vin är hans passion. ”
Totalt kontrollerar gruppen 1 000 hektar i Moldavien. Purcari äger 360 hektar och köper druvor från ytterligare 150. Produktionen hos Purcari är 3 miljoner flaskor per år.
Vi går med Nicolae Chiosa till en stor vingård nära slottet. Det är 260 hektar i en sammanhängande plätt. Han pekar i olika riktningar och berättar om olika jordtyper och druvsorter. ”Vi är nära Svarta havet”, säger han, ”bara 69 km från Odessa. På sommaren kan det vara väldigt varmt och vindarna från havet svalkar en del. Och under vintern värmer de upp. ”
”Det är mycket intressant för oss att ha en så här stor vingård”, fortsätter han. ”Den är omgiven av skog som är rik på biologisk mångfald, vilket skyddar vingården. Vi använder inga herbicider. Eftersom vi inte har några nära grannar har vi inga problem med andra jordbrukare som arbetar annorlunda än vi.”
Vingården planterades mellan 2003 och 2009 med huvudsakligen röda druvor som cabernet sauvignon, merlot, pinot noir, malbec, den georgiska druvan saperavi och den lokala rara neagra. De vita druvorna, chardonnay, sauvignon blanc, pinot gris, traminer och den lokala feteaska alba, växer främst i Codru-området, lite längre norrut.
Just nu bygger Purcari en ny källare och nytt lagringsutrymme. ”Vi kommer att fördubbla vår storlek”, säger Nicolae. ”Hela processen kommer att äga rum på ett ställe. Det kommer att vara mindre avstånd för druvorna att transporteras, vilket är bra för kvaliteten. ”
Eftersom han vinifierar varje druvsort på olika sätt är det en fördel att ha många jästankar i olika storlekar. ”Ibland gör vi pigeage, ibland delestage eller remontage. Vi plockar druvorna i små korgar och håller dem svala i kylrum en dag innan de processas. Detta förhöjer aromerna.”
Vinerna är utmärkta. Negru de Purcari är fortfarande deras mest prestigefyllda vin, gjord av 70 % cabernet sauvignon, 25 % saperavi och 5 % rara neagra. Det har lagrats på franska ekfat i 18 månader. Negru de Purcari 2016 har en djup färg, med lite fikon, tobak och kryddiga aromer. Strukturen är bra, likaså balansen. Man dricker det gärna nu men det har stor lagringspotential.
Alb de Purcari 2017, med 50 % chardonnay som jäser i nya fat, 45 % pinot gris och 5 % pinot blanc är ett elegant, klassiskt vitt vin. Traminer 2018 är också mycket trevligt, med blommiga och parfymerade aromer och viss elegans.
Purcari började göra mousserande viner för två år sedan. ”Vi var bland de tio bästa i vintävlingen Effervescence du Monde”, säger Nicolae. ”Vi gjorde 80 000 flaskor det första året som sålde slut mycket snabbt, 200 000 andra året och 2018 gjorde vi 300 000 flaskor.” Han verkar stolt och det med rätta. Alb Brut 2016 är utsökt med fin komplexitet.
För tillfället är Rumänien deras viktigaste exportmarknad. Vissa vingårdar exporterar igen till Ryssland, säger han, men inte alla. ”Framtiden är inte så mycket Ryssland. Vi vill konkurrera på andra marknader, men Ryssland är fortfarande viktig.”
Purcari har också investerat i vinturism. Hotellet med 13 rum är öppet året runt liksom den högklassiga restaurangen. Det finns planer på att investera mer, få hit fler besökare, kanske öppna ett SPA. ”Men det är en fråga om pengar”, menar Nicolae.
”Vi försöker att vara uppmärksamma på allt som händer på marknaden. Om marknaden inte är nöjd kan vi förändras snabbt, säger Nicolae. Det verkar vara en utmärkt strategi i dagens föränderliga värld.
Castel Mimi, ett tjusigt vinslott
Constantin Mimi är en viktig personlighet i Moldaviens vinhistoria. Det skulle ha värmt hans hjärta att se slottet idag, vackert återställt till sin forna prakt. Lika imponerande som slottet är ägarfamiljens arbete. Att återge Castel Mimi dess forna glans och göra det till en fantastisk destination för både vinturister och vanliga turister, är en stor prestation.
Slottet var färdigbyggt 1901. Constantin Mimi var då tillbaka från Frankrike, där han hade studerat vinmakning i två år i Montpellier. Han tog med sig sticklingar av druvan aligoté hem och denna berömda burgundiska druvsort finns fortfarande kvar i Moldaviens vingårdar.
Det vackra slottet och de angränsande produktionsbyggnader omgavs av vingårdar. Med Constantins erfarenheter från Frankrike blev han snart en välkänd vinproducent och sålde sina viner över hela ryska riket. Han fick till och med besök av Nicholas II, Rysslands sista tsar. 1917 blev Constantin Mimi den sista guvernören i Bessarabien.
Han dog 1935 och kort därefter, 1940, blev Castel Mimi statlig egendom. ”Mimi förvandlades till en industriell vinfabrik, en av de största i Sovjetunionen”, säger VD Cristina Frolov. Hennes föräldrar köpte denna spektakulära egendom 1998. Cristina är faktiskt den tredje generationen på Castel Mimi eftersom hennes farföräldrar var jordbruksarbetare här under sovjettiden.
Men 1998 var Castel Mimi inte så spektakulär.
”Vi började renovera slottet 2010. Vi hade 600 byggarbetare här”, säger Cristina. ”Under sovjettiden täckte de allt med betong.” Restaureringsprocessen avslöjade den vackra, ursprungliga stenen. ”Det var ett hårt arbete”, medger Cristina, ”svårare än vi trodde att det skulle bli, men 2016 öppnade vi upp för besökare.”
Resultatet är imponerande. Hela helheten – slottet, källarna, trädgårdarna och den stora innergården, som ibland används för konserter – är imponerande.
Vinproduktionen är för närvarande cirka en halv miljon flaskor. 50 % exporteras till 20 olika länder, mycket av det till Rumänien men också till Kina, Tyskland och vissa andra länder. De har också börjat exportera lite till Ryssland igen. Cristina och hennes familj har planer på att expandera i framtiden. De har kapacitet i källaren att producera fyra miljoner liter.
Vinutbudet är ganska stort och här finns både friska, oekade viner och mer strukturerade i Classic och Reserve Collection samt några intressanta isviner, faktiskt något av en moldavisk specialitet.
Castel Mimi handlar inte bara om vin. ”Vi vill att Castel Mimi ska vara en högklassig destination som väl representerar vårt land”, säger Cristina. ”Vi har en bar, en restaurang, boende av högsta klass, pool och snart också ett vin-SPA, det första i Moldavien”.
Allt är designat med komfort och stil för ögonen. Man kan koppla av i baren med en aromatisk sauvignon blanc eller en pinot gris med fina citrustoner medan man väntar på att få besöka källaren. Eller om man bara vill ha en aperitif före lunch.
Ha inte för bråttom. Att se slottet och trädgårdarna upplysta på kvällen är verkligen något speciellt.
