Utiel-Requena ligger på en högplatå, en kort timme väster om Valencia. Vinerna härifrån uppnår idag en attraktiv balans mellan elegans, koncentration och en tydlig känsla av sitt ursprung. Huvuddruvan är den inhemska bobal. Denna förbisedda spanska vinregion har ett tufft kontinentalt klimat som bevarar en uppfriskande syra i druvorna. Bobal är en tjockskalig lokal röd druva som länge avfärdades som en arbetshäst för bulkvin, men som nu, med skicklig teknik, ger strukturerade, fräscha och djupt uttrycksfulla viner. Här finns också sällsynta men karaktärsfulla inhemska gröna druvsorter som merseguera och den allestädes närvarande macabeo. Utiel-Requena genomgår en tyst revolution. BKWine Magazines gästskribent Michael Pope ger sig ut för att utforska regionen.
Om du frågar en grupp människor ”Hur smakar Valencia?” skulle de flesta svara något liknande: varm sol, mogen frukt och medelhavsstil. Men om man kör fyrtio minuter väster om kusten som vi alla tänker på och klättrar upp på den vidsträckta platån mellan de två städerna Utiel och Requena, så förändrar landskapet hela historien. En plats där du hittar vinrankor på höjder mellan 700 och 900 meter, omgivna av tallskogar och ockrajordar, med kvällar som blir tillräckligt svala även i augusti för att kräva en lätt jacka. Vintrarna är hårda, vårarna är oförutsägbara och växtsäsongen är mycket kortare än de flesta av oss kanske tror.
Detta är Utiel-Requena. En region som man nästan inte märker, fast den är mitt framför näsan på en. Ofta förbisedd och missförstådd, samtidigt som den i tysthet producerar några av de mest ärliga och karaktärsfulla vinerna i östra Spanien.
Ett kontinentalt hjärta i en medelhavsprovins
Det kontinentala inflytandet slår omedelbart till på platån. Luften känns tunnare, ljuset skarpare och övergången från dag till natt kan vara häpnadsväckande. Varma eftermiddagar pressar druvorna mot mognad, men när solen går ner sjunker temperaturen dramatiskt. Druvorna behåller sin syra nästan utan ansträngning, och vissa år kommer frosten fortfarande så sent som i maj.
Nederbörden är blygsam men kommer när den behövs, på våren och hösten. Torktolerans är avgörande, och som tur är har de lokala sorterna anpassat sig perfekt till platåns förhållanden. Detta förklarar delvis varför ekologiskt jordbruk är så vanligt här. Klimatet motverkar naturligt sjukdomar från svampangrepp, och många odlare började aldrig använda industriella tekniker som kom i stor utsträckning på andra håll i Spanien under 1900-talet.
Allt i denna region motstår enkla förutfattade meningar.
Bobal, en druva som vägrar att förenklas
Om någon druva berättar historien om Utiel-Requena är det bobal. I årtionden avfärdades den som en arbetshäst för bulkvin, värderad främst för färg och syra i blandningar som skickades någon annanstans. Vandra genom de gamla vingårdarna, vissa mer än 60 år gamla och andra närmare ett sekel, och bilden blir tydlig. Bobal hör hemma här, men den ger inte lätt avkastning.
Bobal behåller en hög syra, även under varma år. I teorin är detta en vinmakares dröm: balans, fräschör och lagringsförmåga. I praktiken är dess syrastruktur nästan envis. Skördas den för tidigt så smakar vinet skarpt, gräsigt och kantigt. Skördas den för sent så utvecklar den täta tanniner och en tung struktur. Fönstret för ideal mognad är smalt, och att arbeta med bobal kräver noggrann timing och uppmärksamhet i både vingården och källaren.
Tjocka skal och stor personlighet
Bobal har ett exceptionellt tjockt skal. Druvorna ger djup färg och struktur, men levererar också tanniner som lätt kan dominera. Långa macerationer skapade en gång rustika, tunga viner. Idag är producenterna mer noggranna. Skonsamma extraktioner, kallare jäsningar, kortare skalkontakt och omsorgsfull användning av amfora eller neutrala kärl gör att bobal kan avslöja sin bergsodlade karaktär: svarta körsbär, plommonskal, medelhavsörter, viol och en vild smakrikhet som är djupt rotad på platån.
Motståndskraft i vingården och tålamod i källaren
Bobal trivs eftersom den är byggd för förhållandena. Den knoppas sent, motstår torka och tål sol och vind. Gamla vinstockar med djupa rötter i ler-kalkstensjordar producerar mindre bär och en mer raffinerad tanninstruktur. Över hela platån skapar dessa buskbeskurna vinrankor (gobelet, bush-vines) några av DOns (Denominacion de Origen) mest framstående viner. De är strukturerade, energiska och markant annorlunda än bobal odlad på andra ställen. I källaren kräver druvsorten tålamod. Behandla den varsamt, och den blir något tystlåtet djupsinnigt.
Bortom bobal: platåns vita viner
Utiel-Requena handlar inte bara om röda viner. Samma höjd som ger Bobal ett lyft gynnar även lokala vita sorter. Flera druvor kliver fram i rampljuset nuförtiden, men vi ska titta på två av mina favoriter:
Merseguera
Merseguera, som har sitt ursprung i Valencia, trivs i de högsta, svalaste vinodlingarna. Den erbjuder päron, mandel, fänkål och subtila bergsörter. Aromatiskt delikat men ändå med en självsäker textur, drar den nytta av moderna reduktiva tekniker som bevarar dess fräschör. Merseguera är tystlåten, men stillsamt allvarlig.
Macabeo
Macabeo, även om det är vanligt på andra ställen, har historisk betydelse här tack vare Requenas mousserande vintradition. På höjden ger den ljus citrus och vita blommor med naturlig syra. Den fungerar för både mousserande viner med traditionell metod och strukturerade stilla viner. Många producenter experimenterar med lagring på bottensatsen (”sur lie”), vilket ger fyllighet utan att förlora fräschör.
Ett landskap av vinrankor och glädjen av att vara där
En del av Utiel-Requenas charm är hur uppslukande eller överväldigande det känns. Mycket av DOn är så tätt planterat att landskapet, när du väl lämnar motorvägen, förvandlas till ett oavbrutet hav av vinrankor, endast avbrutet av mandelträd, små sten-”casetor” och en och annan kulle. Små hotell inbäddade bland vingårdarna erbjuder morgnar med fågelsång och sol som sprider sitt ljus på lerjorden. Kör tio minuter i valfri riktning, och du är fortfarande omgiven av vinrankor. Det är fridfullt, lugnt och anmärkningsvärt oförändrat, en sällsynt lyx i moderna vinregioner.
Att spendera tid bland dessa vingårdar gör vinerna ännu mer meningsfulla. Det intensiva ljuset, den konstanta brisen och de svala nätterna förklarar varför Bobal behåller sin syra och varför ekologiska metoder blomstrar. Geografin lär upp vinerna från grunden.
En region redo för omvärdering
Utiel-Requena är inte det Valencia som de flesta vindrickare föreställer sig. Det är ett höghöjdslandskap av fräschör, motståndskraft och karaktär. Framtiden ligger inte i nyskapande utan i klarhet: vinmakare som lockar fram nyanser från bobal, inhemska vita viner som hittar sin identitet och gamla vinstockar som bevaras för att behålla DOns unika röst. Detta är en region som i stillhet producerar viner med identitet, ärlighet och finess. Du kan förvänta dig att se fler av dem i din provnigsplanering.
Snabba fakta om Utiel-Requena
Utiel-Requena är en region i provinsen Valencia på Spaniens östkust. Medan själva staden Valencia ligger vid kusten, ligger Utiel-Requena ungefär en timmes bilresa inåt landet. Den är uppkallad efter två städer: Utiel (11 000 invånare) och Requena (21 000 invånare). En bra bit från kusten, på en höjd av cirka 700 m.
Vingårdarna täcker cirka 34 000 hektar, ungefär lika stort som Champagne eller hälften så stort som Rioja.
De tillverkar huvudsakligen rött vin, cirka två tredjedelar av den totala odlingen. Den absolut mest planterade druvan är bobal. Dessutom är elva andra röda druvor tillåtna: tempranillo, garnacha, cabernet sauvignon, syrah med flera.
För de mer sällsynta vita vinerna är den mest planterade druvsorten macabeo, följt av tretton andra: merseguera, tardana (en autokton druva), chardonnay med flera.
