Chateau Kamnik är en av de första vingårdarna i Nordmakedonien att bli internationellt känd och hyllad. Den är belägen i utkanten av huvudstaden Skopje, lätt att nå. Det är också en av de första privatägda kvalitetsorienterade vingårdarna som etablerades efter det kalla krigets slut. Landet har dock 4000 år av vinframställning att se tillbaka på. För ett tag sedan sttte jag mig ner och pratade jag med deras vinmakare Sandra Georgievska.
För ett land som har gjort vin i mer än 4000 år är det kanske konstigt att säga att en drygt tjugo år gammal vingård är en pionjär. Om jag bortser från en del av den regionala politiska konflikten kring namnet Makedonien, låt oss börja med beskriva vad vi skulle kunna kalla ”Stormakedonien”. Det motsvarar en region som i söder ligger i norra Grekland, i öster i Bulgarien och i nordväst är det land som idag heter Nordmakedonien (som under en tid gick under namnet FYROM, Former Yugoslav Republic of Macedonia). ”Stormakedonien” styrdes en gång av Alexander III av Makedonien, mer känd som Alexander den Store, och detta är orsaken till en viss strid om namnet Makedonien. Men låt oss återgå till vin – vin ska förena människor och inte splittra.
Man tror att vin tillverkades i Makedonien för 4000 år sedan baserat på arkeologiska fynd. Vin var viktigt under romartiden och det finns avbildningar av växter i de berömda Stobi-mosaikerna som kan vara vinstockar.
Detta är en längre version av en artikel publicerad på Forbes.com.
Oroliga perioder
Men sedan, på 1300-talet, blev det svårare. Makedonien kom under ottomanskt styre, och muslimer var inte kända för sin kärlek till vin. Vinproduktionen försvann förstås inte helt. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet försvagades Bysans (Bysantium) makt och saker och ting förbättrades. Vin gjorde comeback, men det skulle bli en relativt kort blomstring, åtminstone för den del som nu är Nordmakedonien.
Efter första världskriget började det som skulle bli Jugoslavien ta form. Efter andra världskriget blev det som nu är Nordmakedonien helt integrerad ”Socialistiska federativa republiken Jugoslavien” under Tito. Det var svåra tider för kvalitetsvinerna. Produktionen var till stor del nationaliserad eller statskontrollerad. Efter det kalla krigets slut började vinproduktionen komma över i privata händer, men det var en komplicerad period på 1990-talet. Vingårdarna var inte alltid planterade med kvalitet i åtanke, utrustningen i vinganläggningarna var inte den senaste. Under många år, under det Kalla kriget, fanns vinindustrin kvar men var inriktad på att göra stora mängder billiga viner. Det var Sovjetunionens produktionsmodell som även huvudsakligen följdes i Jugoslavien. Detta eliminerade praktiskt taget kvalitetsvinframställning, som återupplivades först efter järnridåns fall.
En ny era för landet och för vinframställning
Så den nya eran inom vinframställningen i Nordmakedonien tog fart i slutet av 90-talet, början av 00-talet. Och det för oss tillbaka till Chateau Kamnik som en 20-årig pionjär i ett land med en 4000 år gammal vinhistoria.
Chateau Kamnik grundades 2004 av Ilija Malinkovski en industriman och vinentusiast. Det var en av de första vinproducenterna som fokuserade på att producera kvalitetsviner och är fortfarande en av de ledande. Det var inte den allra första privatägda vingården med ambitioner. Till exempel föregicks den, men bara lite, av vingården med det något förvirrande namnet Tikveš, som visserligen grundades 1885 (så förmodligen den äldsta vingården som fortfarande är aktiv i landet) men kom i privat ägo i början av 2000-talet. ”Förvirrande namn”, eftersom Tikves också är det geografiska namnet på en vinregion.
Idag är det Ilija Malinkovskis son, David Malinkovski, som är ansvarig för att driva vingården Kamnik och vinerna görs sedan många år av den mycket skickliga chefsvinmakaren Sandra Georgievska. Malinkovski var redan på den tiden en framgångsrik affärsman med en verksamhet som tycks ha innefattat internationell handel, internationell vapenhandel, säkerhetstjänster och -utrustning, friluftsutrustning och diverse andra aktiviteter.
På vingården finns också ett elegant hotell, kallat Kamnik Hunter’s Lodge, med en skjutbana i källaren, kanske en återspegling av familjens intresse både för jakt, vapen och friluftsliv. Det är i alla fall uppenbart att det är en vingård med många goda kontakter, med tanke på de många berömda namnteckningarna man kan hitta på vinfaten i källaren, Jens Stoltenberg (f.d. NATAO-chef), Alexis Tsipras (f.d. premiärminister i Grekland), John Malkovich (känd skådespelare), Aleksandar Vučić (president för Serbien, som skrev ”För vänskapen mellan Serbien och Nordmakedonien” på sitt fat…). Dessutom är Ilija Malinkovski Marockos honorärkonsul i Nordmakedonien.
Vingården och hotellet ligger bara tio minuters bilresa från centrum av Skopje, huvudstaden, så det är ett perfekt ställe för en dagsutflykt från staden eller ett ställe att bo på om du vill vara en bit bort från centrum av staden, även om trädgårdsdekorationerna kanske kan tyckas vara lite originella – det låg två gamla granater från andra världskriget på en trädgårdsmur när jag var där.
Vinslottet
Men tillbaka till Kamnik som vinproducent.
Chateau Kamnik firade som sagt 20-årsjubileum förra året. Grundat cirka tio år efter slutet av det kalla kriget, blev deras första årgång vin 2008.
Chateau Kamnik är idag en av de ledande producenterna av vranec-viner i Makedonien. Vranec är landets emblematiska druva.
För lite sedan, när jag var i Nordmakedonien för att prova och delta i juryn i den första upplagan av tävlingen Vranec Selection by the CMB Concours Mondial de Bruxelles, fick jag tillfälle att träffa Chateau Kamniks vinmakare, Sandra Georgievska, en av de få (allt för få) kvinnliga vinmakarna jag har träffat i Makedonien. Jag fråga Sandra om vranec, så vi satte oss i ett hörn i deras vinanläggning, var och en med ett glas Kamniks vranec. Kamnik firade som sagt 20-årsjubileum 2024 och Sandra har varit där i fjorton år, sedan 2010, nästan (men inte riktigt) från den allra första årgången.
Vranec är en druvsort som är ganska unik för Balkan. Flera av länderna odlar den — framför allt Serbien, Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Montenegro, Kosovo — men Nordmakedonien har den största arealen. Den ger ofta ganska kraftfulla viner med mycket mörk färg, massor av frukt, både mörk frukt och röd, mycket pigg syra, och fylligt med mycket tanniner som ger struktur. Det är i allmänhet ett vin som passar bra till grillat kött, anka, grytor eller andra kraftfulla rätter. Stilen kan dock variera; man kan till och med hitta viner i lättare stil som är utmärkta för att dricka vid poolkanten (även om det är ovanligt). Det är en druva som på något sätt representerar essensen av makedonskt vin.
Vranec, en nyckfull nationalskatt
Jag frågade Sandra Georgievska om hon skulle hålla med mig om att vranec är som själen i makedonska viner, ”Ja, men också, den är väldigt svårt att göra vin på eftersom den är väldigt vild; i jäsningsprocessen och i åldringsprocessen – varje dag är annorlunda.” Det är med andra ord en druva som kan ge enastående resultat, men som vinmakare måste man veta vad man gör, kontrollera vinframställningsprocessen och inte låta vinet eller druva ta över kontrollen. Eller som Sandra uttrycker det, ”Man kan göra vranec för vardagsdrickande och vranec för att dricka ett glas i slutet av middagen med en cigarr eller utvalda ostar. Så, vranec är en mycket välsignad druvsort för att göra olika typer av vin.”
Se hela intervjun med Sandra Georgievska i den här videon:
Vad är det då som Sandra försöker få fram i sina vranec-viner?, frågade jag. ”Jag vill att det ska smaka i harmoni — som alla andra viner. Men för vranec i synnerhet måste man kunna känna musklerna och den kraftiga kroppen och oljigheten och koncentrationen av antocyanerna. För att det är nästan svart vin. Och å andra sidan, att känna harmonin och inte känna alkoholen. Som i amarone-stilen – där känner du alkoholen och sockret. Men här (i vranec) känner du det silkiga och fräscha. Det uttrycktes mycket fint av en Master of Wine: det är en järnnäve i en sammetshandske.”
Kamnik och vranec, två stjärnor, men inte ensamma
Chateau Kamnik, liksom de flesta vingårdar i Nordmakedonien, gör ett brett utbud av viner, inte bara vranec. De gör cabernet sauvignon, riesling, pinot noir, etc, såväl som lokala sorter som temjanika, kratoshija, zhilavka, smederevka och annat.
Men denna ”vilda” vranec, ger den några speciella utmaningar för en vinmakare, för att inte låta den gå iväg allt för vilt? Sandra förklarar, ”Jämför man med andra sorter som syrah och merlot – (med dessa druvor) vet du vad som kommer att hända under jäsningen och efter jäsningen.” Men vranec är inte så lätt… Sandra fortsätter, ”Vranec tog mig år att förstå; att det är en fighter. Den förändras mycket. En dag, när du provar på det, kommer det att vara öppet, som om det håller på att oxidera. Och om du inte analyserar vinet, kommer du att tro att det behöver sulfiter för att skydda vinet. Och sedan, en annan dag, är det reduktivt (red.: motsatsen till oxiderat), som om det är slutet och i brist på syre och man behöver ge det mycket syre för att det ska öppna sig. Så det är ett vin som behöver tålamod och tid och rätt lagring på fat.”
När jag pratar med Sandra, som har gjort vinet i fjorton år, verkar det verkligen vara ett komplicerat vin att göra. Men ett som verkligen är värt mödan, med tanke på resultatet. Och som Sandra påpekade behöver det tålamod, inte bara från vinmakaren utan även från konsumenten. Det kan vara ett fantastiskt vin att lagra i källaren. Och, naturligtvis, för att dricka.
Idag, tjugoett år senare, är Chateau Kamnik fortfarande en av ledarna, men nu finns det en mängd andra spännande vinproducenter som tillverkar kvalitetsviner i Nordmakedonien, av vilka många utan tvekan är inspirerade av Chateau Kamnik.
