Är det viktigt med ”disclosure”?
Inspirerad av en twitterdiskussion igår liksom av gårdagens text om franska vinbloggare tänkte jag att det (kanske) kunde vara intressant att ta upp debatten om gratisprover och liknande igen. Det handlar om vad med ett engelskt begrepp brukar kallas ”disclosure”. Vet inte riktigt vad man ska kalla det på svenska (förslag? Jag kallar det för enkelhets skull disclosure nedan). Det yttrar sig i den lilla raden på slutet i en text som säger ”det omskrivna vinet var ett gratisprov från XYZ” eller liknande.
Det här är en stor fråga i USA (och kanske därför något som diskuteras ibland i Sverige). Där är reaktionen ofta: ”självklart måste man ha ’disclosure’”, dvs ange om något var gratis. Det lär till och med finnas en amerikansk lag som gör det obligatoriskt (för vinbloggar, dock ej för vintidningar eller annat).
Jag tror att frågan är mer subtil än så och att det inte är så självklart med svaret.
Vad är poängen med disclosure?
Det första man kanske borde fråga är ”Varför ska man ha disclosure?”, och ”Vad får det för resultat?”
Det enkla svaret är kanske att disclosure eliminerar risken eller den upplevda risken av korruption (partiskhet) hos skribenten. Genom att man gör disclosure så kan skribenten tas mer på allvar och ses som mer tillförlitlig.
Men är det verkligen så?
Låt oss ta ett exempel: man skriver en vinkommentar och på slutet står det ”detta var ett gratisprov från vinimportören”. Hur ska läsaren tolka detta?
1) Ska läsare tolka det så här?: ”Skribenten fick vinet gratis så jag kan inte riktigt lita på hans omdöme om detta vin. Han är förmodligen, eller kanske, partisk eftersom vinet var en gåva. Så kommentaren är antagligen mer positiv än vad den annars skulle vara.
2) Eller ska läsaren tänka detta?: ” Jag litar på den här skribenten och hans omdöme, även om vinet var ett gratisprov. Vinkommentaren är fortfarande relevant och tillförlitlig även fast han inte köpte vinet själv.”
Om du väljer argumentet 1), då undrar jag: kan du över huvud taget lita på den skribenten? Om hans omdöme är så lätt att påverka med ett gratisprov, kan du då lita på hans omdöme i andra situationer?
Om du istället väljer 2), då undrar jag: Om du litar på skribentens omdöme och är tämligen säker på att han är opartisk, trots att det handlar om ett gratisprov, vad spelar det då för roll med disclosure?
Allt handlar om skribentens etik
Min synpunkt är att disclosure är i det stora hela irrelevant. Det skadar förstås inte att ha det men det fyller inget egentligt syfte. Antingen så anser man att skribenten går att lita på, är opartisk och följer god journalistetik. Och då spelar ju en disclosure ingen roll. Eller så litar man inte på skribentens etik. Och då spelar ju disclosure heller inte någon roll för man är ju sällan ”etisk ibland”.
Så min slutsats är: disclosure är inte viktigt. Vad som är viktigt är skribentens personliga och journalistiska etik.
Jo, visst gör det saken mer komplicerad. Du måste bilda dig en egen uppfattning om skribenten och om hans journalistiska heder. Men vem har sagt att det finns ett enkelt svar?
Hur vi gör på BKWine Magazine
Här är våra egna principer om disclosure och etik: Etik, mutor och gåvor; och så kallad disclosure
Eller lite mer utförligt på engelska: Disclosure
Du kan hitta den texten i menyn Om > BKWine Magazine.
Ibland skriver vi ut ”vi fick dessa viner som varuprov”, ”artikeln baseras på en resa sponsrad av XYZ”, eller ”en rapport från provningen arrangerad av ABC” etc. Men ofta gör vi det inte.
Antingen så litar du på att vi skriver ärligt och uppriktigt eller så gör du inte det. En disclosure skulle inte göra någon skillnad.
I praktiken så bygger all professionell vinjournalistik på gratis vinprover, gratis vinprovningar, gratis resor till vindistrikt etc. Om den typen av ”sponsring” upphörde så skulle vinjournalistiken i stort sett dö ut. Det finns nog i stort sett ingen seriös vinjournalist som inte utnyttjar sådana gratis ”förmåner”. Den som påstår motsatsen hävdar jag far med osanning!
Men det är precis som för mycket annan journalistik. Tror du att sportjournalister betalar inträde på arenan?
Så får vi massor av gratisviner osv?
I verkligheten får vi väldigt lite ”gratisförmåner”. Här är de huvudsakliga kategorierna:
Gratisprover av viner
Vi får vinprover gratis mycket sällan. Inte en gång i månaden. Kanske på sin höjd några gånger om året. Det, tycker vi, är olyckligt eftersom det skulle ge oss möjlighet att skriva om mer viner. (Att notera för vinimportörer och vinproducenter: Vi tar gärna emot prover! ; – ) )
Gratis vinprovningar
Det är den mest vanligt förekommande ”gratisförmånen” vi får. Vi går ganska ofta på vinprovningar organiserade av vinimportörer, vindistrikt, marknadsföringsorganisationer, vinbutiker eller till och med vinproducenter. Mycket intressant och nyttigt. Ibland blir det en artikel av det, ibland inte. Men det är alltid in viktig del av den fortlöpande utvecklingen och utbildningen.
Gratis resor till vindistrikt
Det händer ibland men ganska sällan att vi bjuds in till pressresor. De är utan undantag intressanta men man måste förstås ta hänsyn till att det en sponsrad resa när (om) man skriver om det.
En av de stora fördelarna vi har själva är att vi också organiserar vinresor, ett trettiotal varje år. Där kan vi själva välja destinationerna och vilka vinproducenter som vi besöker, helt oberoende. Väldigt få vinskribenter kan unna sig den lyxen. Vi besöker i runda tal omkring 200 till 300 vingårdar varje år.
Jag gissar att en av orsakerna till att vi får jämförelsevis lite ”gratisförmåner” är att vi faller mellan två stolar. Vi är inte riktigt del av det franska vinskribentetablissemanget, eftersom vi sällan skriver i franska media, så branschen här i Frankrike glömmer ofta bort oss (trots att vi är medlemmar i den franska vinjournalistorganisationen, APV). Vi är inte heller del av den svenska vinskribentsgruppen. Vi är långt borta från Sverige (baserade i Paris) och vi är inte medlemmar i Sveriges Vinskribenters Förening. Så svenska vinimportörer, vinhandlare osv tänker inte på oss och tar (alltför!) sällan kontakt med oss.
Slutsats
Så nu när du vet att vi inte systematiskt gör disclosure, litar du nu mindre på vad vi skriver?
Vad är din uppfattning i den här frågan?
5 svar
Vad är poängen med disclosure…. jo mkt i vinbranchen är ryggduk, och bestickning så det kan nog behövas…
men allt -poängen- beror ju på om provaren vet att det är ett disclosure!!
så därför bättre att tala om om man vet vad man provar eller om det är helt blint!!
1. Men om nu mycket är ryggdunk och jag ”kliar din rygg osv” mm, vad hjälper det då med ”disclosure”? Kommer ju inte att göra den minsta skillnad med disclosure för sådant. Det är ett mycket djupare problem som har att göra med journalistetik.
2. Det här är inte alls en fråga om att prova blint eller inte. Bra fråga det också, men inte denna. Det här handlar om att skriva t.ex. ”det här vinet var ett gratis varuprov” eller inte.
3. En av de sakerna som är besynnerliga med ’disclosure’ är vad det förmodas innebära för läsaren. Ska läsaren tänka:
A) ”Aha, det här vinet var gratisprov, så jag litar inte på skribentens kommentarer i det här fallet”? Om läsaren drar den slutsatsen, dvs tror att skribenten är så lättpåverkad eller korrupt pga ett varuprov så kan han ju rimligen inte lita på andra omdömen från den skribenten heller. Och då spelar ju disclosure ingen roll.
Eller
B) ”Jo, visserligen var det ett gratisprov han provade, men jag litar ändå på skribentens provningskompetens, hederlighet och journalistetik, så jag tror på hans omdöme om detta vin ändå”? Om man resonerar på det sättet så är ju disclosure också meningslöst.
Jag har m.a.o. svårt att hitta poängen med disclosure.
Ville bara förtydliga, att disclosure betyder avslöjande eller särredovisning på svenska.
I övrigt håller jag med Per, spelar ingen roll om man litar på källan som recenserar.
Naivister, journalister med etik växer inte på träd….och som sagt det finns skribenter( inte journalister) och annat löst folk som skriver så hur ska man veta??
Och nästan allt som de skriver om är gratisprover,,,inte många betalar för det de skriver om!!
Mr P
Jag skulle tro att de bloggare som väljer att skriva en disclosure gör det eftersom de inte är vana vid att få vin gratis från tillverkaren/importören/o dyl utan har alltid gått till bolaget och köpt allt de skrivit om tidigare. Eller om de gått på provningar av olika slag.
Ser det helt enkelt som att bloggaren själv inte riktigt vet om han klarar av att vara neutral eller i sitt undermetvetna väljer att ge en mer positiv bild av det vin han skriver om bara för att han blivit premierad med att faktiskt få flaskan.
Jag personligen tror att de första gångerna som det händer så finns det en risk för att det undermedvetna spelar spratt med en själv i bägge riktningar. Sedan om man har integritet så är det något som går över och man fortsätter skriva vad man faktiskt tycker om olika viner med integritet på samma sätt som man gjorde innan man lite mer ”kommersiell”.
/perf