TopMenuSW

Ny BKWine Brief ute, nr 141: Skörd på södra halvklotet, bortglömda druvor, Kalifornien mm | Nyhetsbrevet om vin

BKWine Brief logo


Per Karlsson portrait Britt Karlsson portraitVindrickandet har egentligen inga säsonger. Med ett stort undantag. Rosévinerna.

Jag har bestämt mig för att aldrig rekommendera ett rosévin till någon. Låter det hårt? Kanske till och med inskränkt?

För många år sedan var jag totalt emot roséviner och tyckte mest det var ett onödigt vin. Sedan upptäckte jag att det faktiskt hade hänt ganska mycket med detta vin och att det kanske var på sin plats med en omprövning.

Sagt och gjort. Jag gav rosévinet en ärlig chans och upptäckte många trevliga viner.

Och i samma veva så blev rosévinet riktigt trendigt (jag kan dock inte ta åt mig äran) och varenda vinskribent som, liksom jag, tidigare ratat den rosa färgen, började nu högt och tydligt försäkra sina läsare om att nu är minsann rosévinet rumsrent och nu får även den seriöse vinälskaren erkänna att han tycker det är gott.

Idag kan man nästan inte läsa en enda vinpublikation utan att få sig till livs lovord från vinskribenter om vilka utmärkta kvalitetsviner det finns idag bland rosévinerna.

Gott, ja visst, kan det vara gott. Och ha vacker färg. Men knappast högklassigt. Men, jag är tillbaka till min ursprungliga åsikt, den där med ”onödigt” vin.

Det ironiska med rosé, som nästan aldrig kommer över nivån ”OK”, är att det faktiskt är bland det svåraste att göra för vinmakaren. På många sätt svårare än både vitt och rött. Så varför gör de det? Jo, förstås, det säljer bra, mycket bra.

Många skribenter försöker övertyga oss om att det finns tillfällen då man inte kan dricka något annat än rosévin. Jag håller inte med.

En eftermiddag på en terrass i Provence? Möjligen, men för mig är vinet en måltidsdryck (och aperitif). Det är sällan jag dricker vin så där mitt på dagen. Någon eftergift får man ju göra för sin stackars lever.

Och till mat kan jag inte ens med den största ansträngning komma på ett tillfälle då jag vill ha en rosé. Hellre än ett vitt eller rött. Jag dricker faktiskt vin gris (en mycket ljus rosé) ibland när jag går på marockansk restaurang och äter couscous (som jag älskar). Vinlistan är sällan spännande. Då brukar ett marockansk vin gris vara det bästa (och ibland det enda) alternativet och det är helt OK. Men annars, det finns så många härliga vita viner och lätta röda viner och jag kommer ändå inte att hinna smaka dem alla, inte ens om jag struntar i levern.

Och hur länge mitt beslut om rekommendationer kommer att hålla i sig är förstås en annan fråga.

(Missa inte notisen i Briefen om vår provning av samtliga Systembolagets roséviner, och våra rekommendationer på det bästa!)

Britt & Per

Tipsa andra om Briefen!

Follow Us on FacebookFollow Us on TwitterFollow Us on YouTubeFollow Us on SkypeFollow Us on RSSFollow Us on E-mail

Det här är bara inledningen till senaste numret av BKWine Brief. Prenumerera på Briefen så får du nästa nummer direkt i din brevlåda.

This post is also available in: Engelska

No comments yet.

Kommentera

  Subscribe to comments:

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.

Dags att boka en vinresa?

Absolut!

Res med oss till Frankrike, Italien, Spanien, Kroatien, Portugal, Sydafrika, Chile, Argentina…

Vi kan mer om vin, och ger dig en bättre, härligare vinupplevelse.

Boka din vinresa här med BKWine Vinresor. Nu!

Boka en vinresa!

Prenumerera på BKWine Brief!

Fyll i din emailadress:

 
Gör dina vänner glada!

Och oss också. Dela och Gilla detta!

Subscribe!