|   
 - Hem  |  Home
 - Sök    |  Search

Vad vi gör | Our Business
 - Vinresor | Wine Tours
 - Kurser, provningar
   |  Courses, Tastings
 - VinNytt | BKWine Brief

 Information
 - Artiklar | Writing
 - Restos, barer, butiker
   |  Restos, Bars, Shops
 - Producenter | Producers
 - Böcker | Books
 - Länkar | Links

 - Gastronomisk ordlista
   | Food dictionary

 - Vinbilder | Wine Photos
    (more than 6000 images)

Blommig Viognier till sommaren – Condrieu och annat

Tillbaks till alla artiklar.

Dricker vi speciella viner på sommaren? Kanske till viss del. Vi spenderar mycket tid utomhus och det betyder att vi dricker vin också utomhus. Med tanke på alla de konkurrerande dofter från trädgårdens alla blommor som vinet då måste ”överrösta” så är det en bra idé att välja doft- och smakrika viner som kanske själva är blommiga. Och då ligger Viognier bra till. VinNytt skrev redan i förra numret några rader om Viognier och om hur populär druvan börjar bli i södra Frankrike.

Viognier har sin hemvist längst upp i norra delen av Rhône-distriktet, i de små appellationerna Condrieu och Château Grillet. Tills för bara några år sedan hittade man den inte någon annanstans i Frankrike eller i några andra vinländer. Nu är det alltså inte längre så, vilket vi här på VinNytt är mycket glada för. Viognier är en högklassig druva men en besvärlig sådan som kräver noggrann odling och vinifiering. Lyckas man med Viognier så får man ett vin med en nästan överväldigande blommighet i doften men också torkade aprikoser. Smaken blir fyllig, nästan fet. Ett vin med stark personlighet som passar både som aperitif och till en kraftig fiskrätt men även till gåslever och vit sparris.

Mest uttrycksfull blir Viognier just i Condrieu där vindruvorna växer på halsbrytande branta sluttningar. Jordmånen består bland annat av en speciell sorts granit som lokalt kallas ”gores” och som lätt vittrar sönder. De terrasserade sluttningarna måste därför hållas på plats med uppbyggda murar. Jorderosion vid häftiga regn är inget ovanligt fenomen och vinbonden får då helt enkelt hämta tillbaka jorden. Bara ett av de många arbetssamma moment som återfinns i en Condrieu-bondes vardag. Dessa svårarbetade sluttningar i kombination med den nyckfulla Viognier, som lätt angrips av sjukdomar och som kräver låg avkastning, gör att man förstår att Condrieu nästan var på väg att försvinna som vindistrikt för några år sedan.

Från att ha varit ett blomstrande distrikt på 1800-talet så var vingårdsarealen 1965 nere i åtta hektar. Renässansen kom i början av 1980-talet och 1986 hade arealen höjts till 20 hektar för att idag vara upp i 105 (av appellationens 300 möjliga). En liten ökning sker varje år. En av de nya framgångsrika odlarna, Andre Perret (se vidare nedan), berättade för VinNytt att han varje år har rätt att nyplantera 20 ar (1/5-dels hektar). Han har köpt en brant, skogsklädd sluttning som han avverkar efterhand och där han nu till en början ska plantera 40 ar (20 ackumulerade från förra året).

Château Grillet hör till de mer originella appellation contrôlée i Frankrike. Delvis tack vare sin storlek. Hela appellationen är inte större än drygt 3 hektar och består enbart av en enda egendom. Och dels därför att det är lite svårt att förstå varför Château Grillet egentligen fick sin egen AOC i stället för att ingå i Condrieu. De som anser sig veta hävdar att jordmånen här är lite annorlunda och att läget – vingården är formad som en amfiteater i sydläge - åtnjuter ett extremt soligt och varmt klimat. Temperaturer på 40 grader på sommaren är inte ovanligt. Château Grillet kan man se från N86 om man stannar till vid Vérin, ungefär en kilometer söder om den lilla staden Condrieu.

AC Condrieu börjar strax söder om Ampuis, huvudorten för Côte Rôtie, och fortsätter ner förbi staden Condrieu och byarna Malleval, Chavanay och Limony, en sträcka på drygt 10 kilometer. Från och med Chavanay och ner till Limonay delar appellationen mark med Saint-Joseph. Viogner blir Condrieu och Syrah blir Saint-Joseph och Marsanne/Roussanne blir vit Saint-Joseph.

Men Viognier dyker alltså nu upp på fler och fler ställen. Flera vinodlare har antagit utmaningen och börjar plantera Viogner utanför de två ursprungliga appellationerna, framför allt i södra Rhône (en vit Côtes-du-Rhône kan göras av 100 % Viognier) och i Languedoc, där vinerna säljs som "vin de pays" och med druvnamnet angivet på etiketten. Fördelen med denna expansion av "nya" Viognier-viner är att dessa är mycket billigare och även om de inte kommer upp i riktigt samma klass som en Condrieu så är de utomordentligt goda.

Två av topproducenterna i Condrieu och Saint-Joseph

Domaine Pierre Gaillard, Malleval

En bit bort från floden, uppför slingriga vägar och med en hänförande utsikt ligger Domaine Pierre Gaillard. Pierre startade sin karriär hos Vidal-Fleury i Ampuis. Det var faktiskt Pierre som 1982 planterade vinrankorna på La Turque-sluttningen, idag en av Guigals prestigeviner som Guigal fick på köpet när de köpte Vidal Fleury 1986.

Under tiden hos Vidal Fleury planerade Pierre sin egen verksamhet och köpte upp och planterade en del mark. 1987 gjorde han sin första årgång Saint-Joseph och egendomen omfattar nu 20 hektar av Saint-Joseph, Condrieu, Côte Rôtie och Vin de Pays des Collines Rhodaniennes. Alla hans viner är mycket bra. Den vita Saint-Joseph är gjord på enbart Roussanne, ett trevligt aperitifvin, blommigt och aromatiskt,(8,50 euro). Hans Condrieu är fantastiskt komplex och aromatisk, med blommor,  persikor och aprikos i doft och en mycket lång smak (20 euro).

Utöver sin röda ”standard’ Saint-Joseph gör Gaillard ytterligare två Saint-Joseph som båda kommer från olika lägen. Den vanliga (11 euro) får 18 månaders fatlagring (varav 30 % nya fat) och har en kryddig, mycket typisk Syrah-karaktär. Clos de Cuminaille 2002 (16 euro) har mer frukt och komplexitet och Les Pierres (20 euro), som lagrats på 100 % nya fat, är kraftfull, lite animalisk med tjära/asfalt i doften och passar, enligt Mme Gaillard, mycket bra till viltkött.

Domaine André Perret, Chavanay

Första årgången gjorde André 1982, då han tog över sin fars mycket lilla egendom på 0,5 hektar. Familjen levde då framför allt på frukt- och blomsterodling. André såg till att utöka vingårdsarealen och köpte först mark på två olika lägen i Condrieu och sedan i Saint-Joseph. Nu har egendomen växt till 11 hektar och fortsätter att växa lite, lite för varje år. På dessa år har André byggt upp en mycket trogen kundkrets och vinerna säljs slut fort.

Han älskar att experimentera och gör ibland en vendange tardive (sen skörd) som han dock inte alltid buteljerar separat utan blandar in i den slutliga blandningen. Han gör en intressant Syrah Franc de Pied, vilket betyder att vinrankorna inte är ympade på amerikanska vinstockar som är resistenta mot vinlusen. Vinrankorna var planterade oympade när André köpte plätten av en pensionerad vinbonde som helt enkelt varit lite för snål för att handla i plantskolan. I stället planterade han på traditionellt sätt genom att ta sticklingar och brydde sig inte om någon ympning. Och vinrankorna överlever år efter år! Kanske vinlusen får svindel där uppe på de branta sluttningar.

Förutom sina båda fina Condrieu så gör André en bra Marsanne (vin de pays, 5 euro) med viss fyllighet, aprikos och mandel och en Saint-Joseph Blanc (8,50 euro). Condrieu Clos Chanson (20 euro) kommer från en lerhaltig jordmån som har en tendens att accentuera Viogniers aromatiska karaktär.Condrieu Coteau de Chery (23 euro) växer i en kraftigare jord med granit och kisel som lär ge bättre lagringspotential till vinet.

Vid VinNytts besök i maj smakade vi 2002:orna som nyligen buteljerats. Det var en svår årgång men som enligt vissa producenter dömdes ut av pressen lite för tidigt, i princip innan man hade skördat. Men visst var det problem med mycket regn, och regn precis innan skörden. Många fick problem med  röta. Det var viktigt att skörda vid rätt tidpunkt och att sortera druvorna extra noggrant. De flesta förlorade uppåt 30 % och vinerna förlorade i fyllighet och struktur. Men var inte rädda för att köpa 2002 från en bra producent, som t ex André Perret eller Pierre Gaillard (se nedan för ytterligare rekommendationer).

Vi fick också smaka den blivande prestige-cuvéen Saint Joseph ”Les Bruyères” från fat. 2003 var första årgången från denna markplätt på en hektar, en markplätt med mycket speciell och mycket bra terroir. En helt häpnadsväckande doft! Ett vin med 14 % alkoholhalt, hetsigt, mycket komplext, lång smak av läder och katrinplommon, ett mycket intressant vin. Tyvärr blev avkastningen 2003 så pass låg att det kommer inte att bli någon Les Bruyères 2003, utan André kommer att blanda den med det vanliga Saint-Joseph-vinet. Men vi hoppas på 2004.

Årgång 2003 smakade vi direkt från fat och det är en årgång som lovar gott. Mycket färg, bra aromer och struktur. Förvånansvärt bra balans trots det varma vädret. Värmen gjorde att skörden naturligtvis satte igång mycket tidigt, runt den 18 augusti. Avkastningarna blev låga, ofta inte mer än 25 hl/ha, druvorna var mycket mogna med höga sockerhalter vilket resulterade i hög alkoholhalt i det färdiga vinet.

I butiker hittar man fortfarande lite äldre årgångar och Rhône-dalen har varit lyckligt lottade de senaste åren, med de tre superba årgångarna 1998, 1999 och 2000 och en bra 2001:a.

Köptips Paris: (sommar 2004)

 Köptips Bryssel (sommar 2004)

Köptips Sverige (sommar 2004)

Ytterligare rekommendationer på Saint-Joseph och Condrieu-odlare:

Utdrag ur VinNytt, © copyright Britt Karlsson, BKWine, WineTastings Britt Karlsson