Potential i Portugal
Tillbaks till alla artiklar.
Portugiserna har alltid haft en förkärlek för kraftfulla, sträva och
alkoholstarka röda viner. Att dessa inte alltid tilltalade exportmarknaden
spelade mindre roll, eftersom portugiserna mer än gärna drack upp allting
själva. Viner för exportmarknaden var istället söta roséviner som Mateus Rosé,
som ni väl inte har kunnat undgå att se någonstans i världen (men
förhoppningsvis kunnat undvika att dricka). Dessa viner gjorde inte mycket för
att höja Portugals anseende som seriöst vinland, så landets rykte har räddats
enbart av portvin och madeira.
Starkvin är inte riktigt på modet idag och självklart har det hänt en del med
Portugals lättvinsindustri de senaste 10-15 åren, sedan Portugal kom med i EU
och sedan den inhemska vinkonsumtionen började minska (ner från 90 liter per
person och år till 60 liter på 20 år.). Man har yrvaket börjat kasta blickar
utanför landets gränser men det är fortfarande portugisernas favoritstil som
dominerar och det är just den stilen som gör Portugal till ett så speciellt och
intressant vinland.
Portugals vinindustri har fortfarande en sorts gammaldags prägel över sig och
kanske trampar man t o m sitt vin fortfarande på vissa ställen – jag är inte
säker, men jag är heller inte säker på att man inte gör det!
Dominerande kooperativ
Individualitet och personlighet har inte varit de främsta kännetecknen för
portugisiska viner av den enkla anledningen att, tills för några år sedan, inte
många vinbönder själva buteljerade sina viner. Kooperativen dominerade stort och
gör fortfarande på vissa håll men trenden idag är att fler och fler vinbönder
börjar göra sitt eget vin. Förändringarnas vindar började blåsa i rätt riktning
när Portugal kom med i EG 1986, trots att det funnits lagar som styrde
vintillverkningen redan innan (fast det var lite si och så med efterlevnaden).
Att Portugal hållit sig lite för sig själv märks när man ser det ringa
inslaget av ”internationella” druvsorter som Cabernet Sauvignon, Merlot och
andra. Portugiserna har dock utmärkta egna druvsorter och verkar inte ha någon
större längtan efter att importera andra sorter. VinNytt hoppas det håller i
sig.
Vinhos Verdes
Att Portugals mest kända lättvin är vitt stämmer ju inte riktigt överens med
landets framtoning och faktum är att hälften av alla vinhos verdes är röda, men
det är de vita som är populärast på exportmarknaden. Vinerna kommer från norra
Portugal, från en region som heter Minho. Namnet, det gröna vinet, kommer
förmodligen av att vinet är gjort för att drickas ungt, det är uppfriskande med
hög syra och relativt låg alkoholhalt och en liten spritsighet. Egentligen ska
denna spritsighet komma naturligt av kolsyran som bildas vid den malolaktiska
jäsningen (som vinet genomgår för att mildra den hårda äppelsyran) men nu för
tiden är det vanligt att man i stället skördar druvorna så pass mogna att syran
inte behöver mildras. Man hoppar därför över den malolaktiska jäsningen och
tillsätter i stället lite kolsyra på konstgjord väg.
Det mest exklusiva gröna vinet är Alvarinho (gjort på druvan med samma namn)
från Monção, nästan uppe vid spanska gränsen. Det tål att lagras i flera år, så
definitionsmässigt är det egentligen ingen vinho verde, och bra exemplar, t ex
från Palácio de Brejoeira, utvecklar efter 7-8 år en härlig nöt- och honungsdoft
med bibehållen skarp syra i smaken. ( moncao , palacio )
Dão och Bairrada ( dao )
Bra portugisiska rödviner tål lagring väl, de har jäst med lång skalkontakt,
ofta med stjälkar och har fått några års fatlagring. Beteckningarna Reserva och
Garrafeira som man ibland ser på etiketterna, betyder just att vinet har
lagrats, antingen på fat eller flaska, en viss bestämd tid. Varifrån kommer då
dessa bra röda viner?
Dão, strax söder som portvinsdistriktet, har länge varit känt för sina
kraftiga röda viner. Det var ett av de första distrikten som fick
ursprungsbeteckningen DOC (Denominação de Origem Controlada). Vad som har
saknats har varit den personliga karaktären på vinerna. Från 1950-talet fram
till Portugals inträde i EU hade kooperativen, dit alla vinbönder var tvungna
att sälja sina druvor, mer eller mindre monopol på vintillverkning och även om
det på så vis blev lite ordning på de i runda tal 100 000 mindre vinbönderna
sporrade det knappast bönderna till att anstränga sig lite extra för att skörda
bra druvor. Förändringar är på gång alltså och här kommer det nog så småningom
att finnas mycket att hämta. Idag kan man hitta bra Dão-viner från t ex den
stora vinfirman Sogrape vars vin heter Grão Vasco, Casa da Insua från en annan
känd firma, Fonseca (som även gör fyndvinet Periquita, 59 kronor på
systembolaget) och från Conde de Santar. ( Denominacao ,
grao vasco )
Bairrada är en mindre region, väster om Dao, erkänd som DOC först 1979. Här
är de röda vinerna riktiga fynd. Den lokala druvan heter Baga. Den är liten och
kompakt och ger viner som är kraftiga, fruktiga, bäriga och tanninrika och
mycket lagringsdugliga. Namnet Bairrada kommer av det portugisiska ordet för
lera, ”barro” vilket också är den dominerande jordmånen, uppblandad med antingen
kalksten eller sand. Här finns potential och det framför allt från de 30-tal
privata producenter som finns i distriktet. Några namn att rekommendera är
Barrocão, Caves Aliança, São João, Messias och Luís Pato. (
barrocao, alianca, sao joao, luis pato )
Douro
Portvinshuset Ferreira har andra strängar på sin lyra och gör ett fantastiskt
lättvin, Barca Velha, Portugals bästa röda vin från druvor i Douro-dalen.
Korken i Portugal
Korken spelar en viktig roll i vinsammanhang och en stor del av denna kork
kommer från Portugal. Kork användes redan av egyptier, greker och romare för att
täppa till vinamforer men den föll sedan i glömska eller blev omodern fram till
i slutet av 1600-talet då bl a Dom Perignon kom på att en kork var precis vad
han behövde för att tillsluta sina champagne-flaskor med. Portvinsflaskan fick
sin nuvarande form omkring 1770 och det var denna nya form (lätt att stapla
liggande), försluten med en kork av bra kvalitet som hela tiden hölls fuktig,
som gjorde det möjligt att skapa de första årgångs-portvinerna och att lagra
fina viner över huvudtaget.
Korkeken finns i de västra medelhavsländerna och till 30% i Portugal. Ändra
korkeksländer är södra Frankrike, Marocko, Algeriet, Tunisien och Spanien.
Portugal står för över hälften av världens korkproduktion och exporten av
vinkorkar från Portugal är värd mer än portvinsexporten.
Det verkar heller inte vara någon fara för att korkeken i Porugal ska ta
slut. Korkekarna producerar kork tills de är 150-200 år gamla och för närvarande
är trädbeståndet i snitt 85 år gammalt och tillväxten 4% per år.
Utdrag ur VinNytt, © copyright Britt Karlsson, BKWine,
WineTastings Britt Karlsson
En français
