Languedoc - en jätte i förändring
Tillbaks till alla artiklar.
Förrändringens vindar blåser i Languedoc, men hur ska man hålla reda på vad
som är vad i denna jättelika vinregion?
Languedoc-Roussillon producerar lika mycket som hela USA tillsammans och sex
gånger mer än hela Australien vilket betyder att man står för mer än 10% av hela
världsproduktionen.
Även om kvaliteten på vinerna här nere ständigt höjs är en stor del
fortfarande enkla bordsviner (vin de table). Andelen appellation contrôlée-viner
växer dock hela tiden. De flesta AOC för vanliga lättviner i Languedoc är av
relativt färskt datum (Vin Doux Naturel-viner som Banyuls, Rivesaltes, Maury
fick sina AOC redan 1936). ( appellation controlee )
Den enda riktigt gamla är Fitou som fick sin AOC 1948.Sedan dröjde det till
1977 när Côtes de Roussillon och Côtes de Roussillon-Villages fick sina.
Därefter följde Faugères och Saint-Chinian 1982 och Coteaux de Languedoc,
Minervois och Corbières 1985. Fitou har inte riktigt hängt med på senare tid och
idag är det de nya appellationerna, framför allt Minervois och Corbières, som
känns mest dynamiska. ( faugeres , cotes du roussillon )
Inom appellationen Coteaux de Languedoc finns det ett antal områden som fått
“cru”-status och får lov att sätta ut namnet på etiketten. De bästa är: La
Clape, Montpeyroux, Pic St.Loup och St.Georges-d’Orques Ungefär som en Coteaux
de Languedoc-Village.
Förändringar tar tid
Det dröjer innan man märker kvalitetsförändringar på en vingård och det är
egentligen först nu som vi kan förvänta oss riktigt bra viner från de här
områdena. Hur har då de här distrikten förändrats sedan de fick sin AOC-status?
Ett krav var att överge det bördiga slättlandet för att istället plantera
vinrankor på sluttningar. Avkastningen har minskar och är idag bland de lägsta i
Frankrike (Corbières och Coteaux du Languedoc 47 hektoliter/hektar och Faugères
38 hl/ha). En viss eklagring har blivit vanlig och investeringar har gjorts i
förbättrad vinifikationsutrustning. ( corbieres )
Man har tvingats dra ner på andelen Carignan och utöka Grenache, Syrah och
Mourvèdre. AOC-reglerna har precisa bestämmelser för vilka druvsorter som
tillåts och ofta även i vilka mängder.
Druvorna i Languedoc kan delas in i tre olika typer: (
mourvedre )
Traditionella sorter: Carignan, Grenache och Cinsault m fl.
Carignan är fortfarande Frankrikes mest planterade druva och används mycket
i bordsviner men också i AC-viner. Gör man ett AC-vin får man dock enbart
använda högst 70% och denna siffra sänks regelbundet av INAO (myndigheten som
kontrollerar alla appellation contrôlées i Frankrike). Carignan kan ge bra
kvalitet om man håller nere avkastningen och använder gamla vinstockar.
Grenache har många bra sidor, den ger bra aromer och mycket alkohol. Den
saknar dock ofta fyllighet och mår bra av att blandas med andra druvor.
Cinsault har en mycket ljus färg och används mycket till roséviner.
Förbättringsdruvor (druvor som är sydfranska men av bättre kvalitet och som
inte använts så mycket tidigare i Languedoc): Syrah och Mourvèdre
Syrah från norra Rhône och Mourvèdre från Bandol ger kraft, fyllighet,
aromer och strävhet till vinerna ( rhone )
Odlarna i Languedoc uppmuntras av INOA att odla dessa druvor och en viss
procent av Syrah och/eller Mourvèdre måste alltid ingå.
Icke-traditionella druvor - Cabernet Sauvignon, Merlot, Pinot Noir,
Chardonnay, Viognier m.fl.
Eftersom dessa druvor inte anses som typiska för södra Frankrike tillåts de
i appellation contrôlée-vinerna enbart i mycket små mänger - ett faktum som
idag irriterar många odlare härnere.
Ägandeförhållanden
Idag står privata vinbönderna för cirka 30 % av produktionen i Languedoc och
denna siffra ökar ständigt i och med att fler och fler lämnar kooperativen för
att göra sitt eget vin.
Imageproblemet
Investeringar kostar och nu gäller det att övertyga konsumenterna att man kan
göra bra vin i Languedoc, vars rykte i Frankrike är ganska skamfilat, så att de
blir beredda att betala lite mer. Ingen självklar sak när det gäller
traditionella fransmän som helst av allt köper Bordeaux, men sedan två år
tillbaka har man i alla fall en paraplyorganisation, “Conseil Interprofessionnel
des Vins du Languedoc” som ska marknadsföra alla appellationerna inom Languedoc.
Odlare att hålla ögonen på:
• Château des Estanilles, Faugères ( chateau des
estanilles )
Familjen Louison sadlade om 1975 och flyttade hit till Faugères och blev
vinbönder. Då var egendomen på 14 hektar, nu har de utökat till 25. De gör tre
olika röda viner, varav en är en 100%-ig Syrah, och en mycket bra vit på
Rhône-druvorna Rousanne och Marsanne.
• Domaine Gaby, Côtes du Roussillon
En 40-hektar stor egendom ägd sedan 1985 av Gérard Gaby. Druvblandningen är
traditionell och en del Grenache kommer från mycket gamla vinrankor. Mycket
hög kvalitet (och alkoholhalter!) på de röda vinerna och dessutom en
fantastisk Viognier lagrad på nya ekfat. ( gerard gaby )
• Mas de Daumas Gassac, Vin de Pays de l’Herault
När Aimé Guibert köpte sin egendom mitt i departementet Herault som ett
lantställe 1974 hade han ingen tanke på att odla vin. Men en god vän som var
välkänd geolog påpekade att jorden var perfekt för vinodling. Och så kom
alltså Mas de Daumas Gassac, Frankrikes dyraste lantvin, med sin första årgång
1978 och resten är, som man säger, historia. (aime
guibert )
• Prieuré de Saint Jean de Bébian, Coteaux du Languedoc
Denna egendom presterade några av Languedocs intressantaste viner under
80-talet. 1994 bytte den ägare och kvaliteten har blivit ännu bättre sedan
dess. Även “andra”-vinet La Chapelle de Bébian är värt att leta efter.
( Prieure de Saint Jean de Bebian )
• Domaine Gilbert Alquier et Fils, Faugères ( frederic
alquier )
Bröderna Jean-Michel och Frédéric Alquier producerar kraftiga, aromatiska
viner av högsta kvalitet på sin 30 hektar stora egendom mitt i Faugères. Bäst
är “La Maison Jaune” med 50% Syrah och resten Grenache och Mourvèdre och “Les
Bastides” med 70% Syrah.
• Mas Jullien, Coteaux du Languedoc
15 hektar har denna egendom som Olivier Jullien startade 1985. Sedan dess
har han blivit en av de mest uppmärksammade figurerna i Languedoc.
• Domaine de l’Hortus, Coteaux du Languedoc
Sedan slutet av 80-talet gör Jean Orliac mycket bra och prisvärda viner, en
Cuvée Classique (50% Syrah, 20% Mourvèdre, 30% Grenache) och en Grande Cuvée
(60% Mourvèdre och 40% Syrah) och dessutom, sedan 1994, ett intressant och
ganska ekigt vitt vin. ( cuvee classique )
• Domaine de Peyre Rose, Vin du Pays d’Oc
I början av 80-talet gav Marlène Soria och hennes man upp sina respektive
karriärer och blev vinbönder istället. Det har varit en kämpig tid men alla
ansträngningar har gett resultat. Man tillämpar ekologisk odling och mycket
låga avkastningar och vinerna är kraftfulla och tanninrika.
( marlene soria )
• Domaine des Jougla, Saint-Chinian
Bästa egendomen i Saint-Chinian. Fruktiga och rättframma röda viner och en
Viognier på experimentstadiet.
Utdrag ur VinNytt, © copyright Britt Karlsson, BKWine,
WineTastings Britt Karlsson
En français
