Entre-deux-Mers – störst och vackrast
Tillbaks till alla artiklar.
Entre-deux-Mers är ett enormt stycke
land som breder ut sig som en triangel mellan floderna Garonne och Dordogne. För
många blir området bara en transportsträcka för att ta sig från Médoc till
Saint-Emilion. Det är synd. Entre-deux-Mers förtjänar nämligen att man stannar
till, inte bara för det gröna och böljande landskapets skull - som slår det
platta och tråkiga Médoc och Graves med hästlängder. Viner här blir också bättre
och bättre och utrustar man sig med lite tålamod – här finns mer än 20 olika
appellationer (av totalt 57 i hela Bordeaux) och många, många slott... - så kan
man leta sig fram till några riktiga fynd. Och få sig till livs lite fransk
historia samtidigt genom att besöka de små, pittoreska medeltidsbyarna som det
vackra landskapet är tryfferat med.
AC Bordeaux
Alla typer av vin görs i
Entre-deux-Mers. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att här finns en
mosaik av olika jordmånstyper: sand, grus, lera, kisel m.m. Dessutom finns här
höjdskillnader som ingen annanstans i Bordeaux och ofta växer vinrankorna på mer
eller mindre branta sluttningar. Här finns obskyra appellationer som
Graves-de-Vayres och Haut-Benauge som ingen människa känner till men här görs
också det mesta av det vin som säljs med appellationerna Bordeaux och Bordeaux
Supérieur. Dessa viner kan i teorin göras var som helst i hela Bordeaux. I
praktiken görs de på ungefär hälften av den totala arealan, alltså på knappt 50
000 hektar, varav alltså till största delen inom Entre-deux-Mers-området.
AC Entre-deux-Mers
Men, säger vän av ordning,
Entre-deux-Mers är ju också en egen appellation. Det stämmer men denna är i
sammanhanget ganska liten eftersom detta vin produceras från knappt 2 500
hektar. Men det är det en viktig appellation när det gäller områdets
profilering. Entre-deux-Mers-appellationen har alltid enbart gällt vita viner
men fram till mitten av 1950-talet var dessa vita viner framför allt söta och
halvsöta och kvaliteten var ganska undermålig. Här grundlades förmodligen det
dåliga rykte som de vita Bordeaux-vinerna har fått dras med länge efter det.
1953 bad vinproducenterna själva att appellationen skulle göras om till att
gälla för torra viner, något som trädde i kraft 1974. Under tiden hade många
odlare dragit upp sina Sauvignon Blanc- och Sémillon-rankor och planterat blåa
druvor i stället för att kunna tjäna bättre pengar på att producera Bordeaux
Rouge. Men på 80-talet började en ny stil av Entre-deux-Mers-viner att
utvecklas: torra, friska och fruktiga viner med mycket lite, eller, för det
mesta, ingen eklagring alls.
Profilera sig
Det mesta vinet i Entre-deux-Mers idag
är rött och detta har då enbart rätt till appellationen Bordeaux eller Bordeaux
Supérieur. Denna senare kräver 0.5 % högre alkoholhalt och något lägre
avkastning. Det produceras varje år otroliga 40 miljoner lådor av dessa viner
(mest rött och lite vitt) – nästan lika mycket som hela Australiens produktion!
Det är just dessa generiska Bordeaux-viner som idag har hamnat i något av en
kris. Kvaliteten kritiseras och slotten känner att det är svårt att profilera
sig. Som Gérard Neraudau på Château Jonqueyres, ett slott mitt i
Entre-deux-Mers, säger: man måste satsa både på kvalitet och på marknadsföring
och se till att ens slott blir känt, att man sticker ut från mängden på något
sätt. Jonqueyres gör ett gott Pomerol-liknande vin med 90 % Merlot till en
bråkdel av vad en bra Pomerol kostar.
Som jag sa inledningsvis så rymmer
Entre-deux-Mers-området flera olika appellationer. Den smala remsan längs
Garonne, från Bordeaux ner till Langon, kallas Premières Côtes de Bordeaux, en
AOC som hyfsat bra lyckats profilera sig som ett prisvärt rödvinsdistrikt. Se
nedan för slotts- rekommendationer. Som små enklaver inom denna appellation,
längs floden, ligger de tre sötvinsdistrikten Cadillac, Loupiac och Sainte-
Croix-du-Mont.
Vinrankorna växer här längs mycket branta sluttningar och högst upp har man en
hänförande utsikt över deras prestigefyllda granne på andra sidan floden,
Sauternes. Dessa distrikt, i alla fall de två sistnämnda, Cadillac har en mycket
liten produktion och är svår att hitta, är bra alternativ till de dyra
Sauternes-vinerna. Vill man inte spendera för mycket pengar är det bättre att
köpa en bättre Sainte-Croix-du-Mont eller Loupiac än en enkel Sauternes.
Cadillac (ingen koppling till bilen även om grundaren faktiskt var en fransman,
men från Loire) är en fin medeltidsstad, en bastide som de kallas i denna trakt
och som alla grundades på 1200-talet. Det finns ett flertal i Entre-deux-Mers:
Créon, Sauveterre-de-Guyenne, St-Macaire m fl. Alla har dom det typiska stora
torget omgivet av vackra arkader.
I östraste hörnet av Entre-deux-Mers
har vi också den östligaste Bordeaux-appellationen, Ste-Foy-Bordeaux. Fin stad,
även den en bastide, och en del intressant vin, framför allt från den största
privata odlaren, Château Hosten-Picant. Ägarna, Yves och Nadine Picant, lämnade
kooperativet 1986 och lyckas mycket bra med både sitt röda och sitt vita vin.
(Det röda finns på Grande Epiceries foire aux vin för 10 euro)
Bordeaux Clairet
Ett vin som jag har vetat att det
existerade men som jag aldrig egentligen har stiftat bekantskap med förrän denna
sommar är Bordeaux Clairet. Enligt Loic de Roquefeuil på Château Castelneau, ett
tjusigt slott i Entre-deux-Mers, är detta det ursprungliga Bordeaux-vinet så som
det dracks före revolutionen: ljust, lätt och elegant. Idag anses det som ett
perfekt sommarvin och har blivit riktigt populär både hos hemmapubliken i
Bordeaux och på exportmarknaden. Clairet kan beskrivas som en kraftig rosé.
Musten kyles ner och skalen får laka ur under några dygn (macération à froid)
för att man ska få den önskade färgen, sedan sker jäsning som för ett vitt vin.
Mycket av Bordeaux Clairet görs just i Entre-deux-Mers.
VinNytt rekommenderar i
Entre-deux-Mers: (sommar 2004)
 |
Château Fontenille Clairet 2002
(nr 3410 på systembolaget), levererad av Fredrik Rudebeck (se
bilder här)
|
|
Château Bonnet
Château Bonnet i Grézillac är en stor
egendom med ett imponerande slott från slutet av 1700-talet. Ägs av André
Lurton, en av de stora eldsjälarna i Bordeaux som också äger ett antal slott i
Pessac-Léognan (La Louvières, Rochemorin, Couhins-Lurton, Cruzeau). Samtliga
Château Bonnets viner är bra, både de två röda Bordeaux Supérieur-vinerna, varav
en Réserve som är eklagrad, och de två Entre-deux-Mers-vinerna, varav också
Réserve är lagrad på ek. Jag dricker dock lika gärna den oekade och billigare
varianten, som finns på systembolaget (nr 4151) för 89 kronor.
|
|
Château de Camarsac
Château de Camarsac som sköts om av
Bérénice Lurton (dotter till Lucien Lurton, som är bror till André). Lucien,
liksom André, äger ett flertal slott i Bordeaux och i de flesta fall är det hans
barn som sköter om egendomarna. Bérénice har också fått prestigfulla
Sauternes-slottet Château Climens på sin lott.
|
|
Château de Seguin i
Lignan-de-Bordeaux,
ägt av de danska bröderna Michael och Gert Carl sedan 1985.
|
|
Château Thieuley i La Sauve Majeure.
Francis Courselle tog över
familjeegendomen på 1970-talet och gjorde en av de första torra, vita
Bordeaux-vinerna av bra klass. Hans vita finns för 5.95 euro på Carrefours
foire aux vins och hans röda på Monoprix för 6.99 euro.
|
|
Château de Reignac i St Loubès.
Affärsmannen Yves Vatelot köpte
slottet 1989 och började då med slottsbutljering, vilket inte förekommit
tidigare. Han har gjort stora investeringar och slottet har nu ett mycket bra
rykte. Ett vin att upptäcka. T ex på Leclercs foire aux vins för 7,60
euro.
|
|
Château Saint-Marie i Targon.
Trevlig och aromatisk Entre-deux-Mers
och en aromatisk röd Bordeaux Supérieur. Ni hittar dem på Monoprix (pris runt 6
euro).
|
En français
