|   
 - Hem  |  Home
 - Sök    |  Search

Vad vi gör | Our Business
 - Vinresor | Wine Tours
 - Kurser, provningar
   |  Courses, Tastings
 - VinNytt | BKWine Brief

 Information
 - Artiklar | Writing
 - Restos, barer, butiker
   |  Restos, Bars, Shops
 - Producenter | Producers
 - Böcker | Books
 - Länkar | Links

 - Gastronomisk ordlista
   | Food dictionary

 - Vinbilder | Wine Photos
    (more than 6000 images)

Vad gör Frankrike när Nya Världen stormar fram?

"Det Nya Frankrike"

Tillbaks till alla artiklar.

I Sverige talar man mer och mer om vinerna från Nya Världen och mindre och mindre om de franska vinerna. Och likadant är det i andra, för Frankrike viktiga exportländer, som t ex Storbritannien och USA. Vinerna från länder som Australien, Chile, Kalifornien lockar och med druvan klart och tydligt angiven på etiketten upplever många att dessa viner är lättare att köpa och förstå sig på än de franska vinerna.

Har då Frankrike hamnat i en kris? Kanske inte riktigt ännu, snarare är det väl så att krisen står och knackar på dörren och kanske kan den, med rätt strategi, avvärjas. Att Nya Världen är här för att stanna och att man kapar åt sig marknadsandelar i många länder på Frankrikes bekostnad, så mycket är i alla fall klart. Siffrorna ser kanske än så länge inte så farliga ut för Frankrike eftersom den franska exporten åter sakta har börjat öka efter en nedgång 1998-2001. Men oroande för Frankrike är att exporten ökar så mycket mer markant för Nya Världen-länderna. Dessutom expanderar dessa länders vinindustrier för varje år så deras export kommer sannolikt att öka explosionsartat under de närmaste åren. Överhuvudtaget är det en kamp om konsumenterna överallt eftersom det fortfarande finns ett överskott i världen på vin. Av 275 miljoner hektoliter som produceras dricks det bara 219 miljoner.

Det är naturligtvis framför allt på exportmarknaden som hotet från Nya Världen ligger över Frankrike. Och exporten är viktig för landet inte minst med tanke på att den inhemska konsumtionen drastiskt har sjunkit. Vinkonsumtionen i Frankrike har på 40 år gått ner från drygt 100 liter per person och år till dagens 58 liter (att jämföras med drygt 12 liter i Sverige). Man dricker mindre, men bättre. På 1960-talet var enbart 10 % av konsumtionen kvalitetsvin (i motsats till bordsvin), idag är det närmare 50 %.

Nya Världen-vin – nybörjarvin?

Hur ställer sig då de franska vinproducenterna till Nya Världens framfart? Flera av de vinodlare jag har mött nyligen verkar inte vara så oroliga för Frankrikes framtid. En allmän uppfattning är att Nya Världens viner är bra ”nybörjarviner” eller ”ungdomsviner” men att de flesta konsumenter efter ett tag går över till de mer komplexa vinerna i Frankrike där också årgångsvariationerna gör vinerna mer intressanta. Ett utslag av fransk chauvinism eller en riktig analys av skillnaderna mellan viner från Frankrike och Nya Världen? För naturligtvis finns det skillnader och dessa kan mycket förenklat beskrivas som att Nya Världen-stilen är mjukare, bärigare, alkoholstarkare tack vare det varmare klimatet och den franska stilen stramare, strävare och svårtillgängligare för en novis.

Till detta ska då läggas att många tycker det är lättare att köpa viner från Nya Världen jämfört med från Frankrike. Frankrikes fragmenterade vinindustri, med en otrolig mängd småodlare och ett stort antal olika AOC (ursprungsområden) är ett system som antingen kräver kunskap av konsumenten eller rådgivning i butiken. Men idag säljs en allt större del av allt vin i snabbköp. Här måste kunden välja själv och då köper hon gärna sådant hon känner igen. Det kan vara ett vin med en känd druva angiven på etiketten, vilket för det mesta betyder ett vin från Nya Världen, eller ett känt märke som storsäljaren Jacobs Creek från Australien, som säljs med påkostade marknadsföringskampanjer.

Ett av de franska vinernas problem är helt enkelt att etiketten ger för lite information, om man nu inte råkar vara vinkännare. Och detta problem borde i alla fall delvis kunna lösas med den etikettsreform som EU arbetat fram och som trädde i kraft i år. Denna tillåter nu odlare att skriva ut ett antal saker på etiketten som det inte var tillåtet att skriva ut tidigigare, t ex att vinet inte är chaptaliserat, att det är skördat manuellt, att vinet är ekologiskt och att det inte är filtrerat. Bland rader av flaskor på ett snabbköp gäller det att kunna avvika från mängden, t ex med denna extra information eller med en snyggt designad etikett.

Viktigt med terroir

Så vilken strategi väljer då de franska producenterna för att hålla ställningarna på exportmarknaden? Att överge det välreglerade appellation d’origine contrôlée-systemet (AOC) kommer aldrig att bli aktuellt, tvärtom är man i Frankrike mer och mer övertygad om att det är med detta system, som bygger på varje vins ursprung och där druvsorten bara är sekundär, som man bäst konkurrerar med Nya Världen. I längden blir det tråkigt att bara köpa vin efter druva när platsen där druvorna har växt har lika stor betydelse för karaktären på vinet. Och ingen annanstans än i Frankrike, menar de franska producenterna, kan dessa skillnader i karaktär bli lika stora.

AOC-vinerna står idag för ungefär hälften av den totala produktionen räknat i volym och för 82 % räknat i värde. Dessa viner övervakas av det statliga organet INAO (Institut National des Appellations d’Origine) och alltsedan starten 1935 har man haft sin uppfattning klar – vinet ska smaka typiskt för sitt ursprung. Idag finns det 467 olika AOC-områden och alla har sina regler vad gäller vilka druvor som får användas, maximal avkastning, minsta alkoholhalt osv. Trots kritik från odlare mot AOC-systemet som de ibland anser vara gammalmodigt, svårhanterligt, alltför svårt att förändra och inte minst alltför villigt att acceptera undermålig kvalitet, är dock den gängse uppfattningen bland odlarna att Frankrikes styrka är just den stora mängden distrikt med variationer i både jordmån, klimat och druvsorter, det som fransmännen med förkärlek kallar terroir. En AOC-stämpel på flaskan är dock inte en garanti i sig för bra kvalitet men överallt i Frankrike idag, inte minst i distrikt i södra Frankrike som Languedoc-Roussillon, Provence och Rhône, höjs ambitionsnivån för varje årgång.

En ny generation vinodlare växer fram som är mer öppen för intryck från andra länder och experimentsugen men samtidigt ivrig att producera sitt vin på ett traditionellt och hantverksmässigt sätt och med stor hänsyn till miljön och jorden. Visserligen är det bara drygt 1,5 % av de franska odlarna som har registrerat sig som ekologiska odlare. Men i praktikten är det många fler och är man inte helt och hållet ekologisk så tillhör man förmodligen den grupp av odlare som blir mer och mer utbredd och som praktiserar en s k ”lutte raisonnée”. Det innebär bl a att man tar till kemisk besprutning bara i yttersta nödfall. En ambitiös odlare idag tycker att det viktigaste arbetet sker ute i vingården. Att plocka bort blad från vinrankan under sommaren för bättre solexponering (effeuillage), att gallra och plocka bort överflödiga knoppar och druvklasar för att få mer koncentration i vinet (vendange vert – grön skörd) och att sortera bort dåliga druvor innan jäsningen har blivit regel. Kan man vid skörden plocka riktigt fina, friska och välmogna druvor, ja då har en stor del av arbetet redan gjorts, menar man. Och som Marcel Richaud i Cairanne, en av de mest framgångsrika företrädarna för den nya generationen, tycker om att påpeka: är man ekologisk ute på fältet bör man behålla denna esprit bio även inne i källaren, alltså ingen chaptalisering (helst), minimalt med svavel, bara använda den naturliga jästen, bara filtrera lite eller inte alls, allt för att behålla så mycket terroir-karaktär i vinet som möjligt.

Men alla franska viner är inte AOC. Den näst största gruppen franska viner är vin de pays-vinerna, en klassificering som växer för varje år. Dessa viner är klart inriktade på den internationella marknaden där de också haft stora framgångar. De konkurrerar direkt med framför allt de billigare vinerna från Nya Världen. Vin de pays-vinerna kan beskrivas som bättre bordsviner, med ett klart angivet ursprung och ofta med druvsorten angiven på etiketten, vilket är ofranskt men, som vi vet, en bra strategi i utlandet. De flesta vin de pays kommer från Languedoc och glädjande nog ökar denna grupp dramatiskt på bekostnad av de enklare bordsvinerna. Bättre, och internationellt mer gångbara druvor, planteras mer och mer nere i södra Frankrike: Merlot, Cabernet Sauvignon, Syrah, Chardonnay och Sauvignon Blanc ökar och Carignan och Grenache Blanc minskar.

Vin de pays-klassificeringen har blivit populär hos odlare som vill experimentera och använda druvor som inte är tillåtna i AOC-viner men alla har inte den möjligheten. Vin de pays-viner är bannlysta från etablerade vindistrikt som Bordeaux, Bourgogne och Alsace. I Bordeaux har man visserligen diskuterat införandet av en ”Vin de pays d’Aquitaine”. Men INAO sa nej och många producenter håller med eftersom de menar att de då skulle förlora den dragkraft som namnet Bordeaux och ordet ”château” har. Men de mindre slotten har problem idag i Bordeaux, man säljer inte längre bara för att det står ”Château” på flaskan. Kanske hade det för vissa av dem varit mer lönsamt att sälja sina viner som Cabernet Sauvignon och Merlot. Nu går inte detta, så då får vi hoppas att de satsar på baksidesetiketter i stället som ”förklarar” vinet och kanske gör det mer lättsålt.

Frankrike står för drygt 20 % av världens totala produktion av vin. Varje enskilt Nya Världen-land är bra mycket mindre än Frankrike (störst är USA med 8 % av totalvolymen) men lägger man ihop produktionen i alla Nya Världen-länder så är vi uppe i samma produktionsvolym som Frankrike. Så Frankrike gör nog bäst i att ta vinerna härifrån på allvar. Samtidigt, när man reser omkring och besöker alla dessa fantastiskt ambitiösa vinodlare som finns runt om i Frankrike, så förstår man att det finns goda förhoppningar om att Frankrike kan behålla sin position som ledande vinland.