Château Raymond-Lafon –granne till Château d’Yquem
Tillbaks till alla artiklar.
Se
inte Sauternes som enbart ett dessertvin utan drick det också som aperitif, till
fisk med gräddsås, kyckling eller kalv, till ostron, roquefort eller t o m till
vilt. Orden kommer från Pierre Meslier, ägare av Sauternes-slottet
Raymond-Lafon. Och han vet vad han pratar om. Mellan 1963 och 1989 var han
direktör på Château d’Yquem och 1972 köpte han Raymond-Lafon och gör
detta vin, nu med hjälp av sina barn, i samma anda som han gjorde Yquem. Men
till ett bra mycket lägre pris. Och efter att ha spenderat några timmar med
Monsieur Meslier så har man svårt att förstå den stora prisskillnaden.
Raymond-Lafons vinrankor ligger granne med Yquems, några meter skiljer dem åt,
man har samma stränga urval som Yquem och samma vinifikations- och
lagringsmetoder. ( chateau raymond lafon )
Prisskillnader och klassificering
Är då
Château d’Yquem så pass mycket bättre att ett fem gånger högre pris är
berättigat? Vi ställer frågan till Monsieur Meslier och det är säkert inte
första gången han får just den frågan. Han svarar att Château d’Yquem
arealmässigt är så pass mycket större än Raymond-Lafon – Yquem har strax över
100 hektar jämfört med Raymond-Lafons 16 och detta bidrar till större
komplexitet i vinet tack vare en större variation i jordmånen. Ett annat skäl är
att man betalar för namnet Yquem som har något av ett gyllene skimmer över sig.
Redan på den tiden då Sauternes-vinerna klassificerades (1855, samtidigt med
Médoc-vinerna), skilde sig Yquem från mängden och sattes i en helt egen
kategori, Premier Grand Cru Classé. ( medoc , grand
cru classe , premier cru classe)
Ytterligare 11 slott blev Premier Cru Classé och 15 slott Deuxième Cru
Classé. Nu hittar man inte Raymond-Lafon bland dessa slott och vän av ordning
kan bli lite förvånad över detta faktum, med tanke på kvaliteten på vinerna och
omgivet som det är av Premier Cru-slott. Men förklaring är enkel. När
klassificeringen gjordes 1855 hade Raymond-Lafon bara existerat i fem år.
( deuxieme cru classe , deuxieme cru classe)
Riktigt billiga Sauternes-viner ska man akta sig för. Då är risken stor att
vinbonden har skördat för tidigt utan att invänta ädelrötan, botrytis cinéréa,
och att han kompenserat en för låg potentiell alkoholhalt med att chaptalisera*.
I bästa fall blir vinet ett anständigt halvsött vin men långt ifrån en riktig
Sauternes. ( botrytis cinerea )
Nej, för att göra en bra Sauternes måste man ha is i magen och inte bara
vänta på att druvorna ska bli riktigt mogna utan även att ädelrötan får fäste i
de redan mogna druvorna. Till det krävs en vacker höst med fukt och dimma på
morgnarna och upptorkande sol på dagarna. Visserligen har Sauternes-distriktet
ett idealiskt klimat för uppkomsten av ädelröta, men vissa år regnar den helt
enkel bort, som 1991, 1992, 1993 och 1994, inga roliga år för
Sauternes-bönderna.
Druvor och vinifikation
Druvblandningen
på Raymond-Lafon, 80% Sémillon och 20% Sauvignon Blanc, är ganska typisk. Enligt
Monsieur Meslier passar den något neutrala karaktären på Sémillon bäst för en
Sauternes, dessutom drabbas den lättare av ädelrötan och den uppnår högre
sockerhalter. Sauvignon Blanc bidrar med sin aromatiska karaktär.
( semillon )
På Raymond-Lafon skördas druvorna vid 20-21% potentiell alkoholhalt.
Sockerhalten i druvorna är då 360-380 gram per liter. Man plockar druva för
druva, snarare än klase för klase, ett jobb som M. Meslier tycker kvinnor är
bättre lämpade för eftersom de har smalare fingrar. Själv har han en grupp av
tjugo kvinnor som troget återkommer år efter år. Ädelrötan kommer inte samtidigt
i hela vingården och därför måste man skörda i omgångar (s k tris). Detta bidrar
ytterligare till de höga framställningskostnaderna.
Vid
vårt besök i mitten av oktober hade vingården redan gåtts över två gånger och
50% av skörden var bärgad. Men skörden kan hålla på långt in i november. Ett
lätt år tar skörden på Raymond-Lafon totalt 4-5 veckor, ett svårt år 2 månader.
1985 gick man över vingården elva gånger och avslutade skörden den 11 december!
Och ofta anses en del av skörden (kan variera mellan 20 och 80 %) inte vara upp
till standard utan deklasseras och säljs som vanlig generisk Sauternes (alltså
inte som Château Raymond-Lafon).
Avkastningen
är alltid mindre för söta viner än för torra och den lagstagdade
maximalavkastningen i Sauternes är 25 hektoliter per hektar. På Raymond-Lafon –
och Château d’Yquem – kommer man inte ens i närheten av detta. 9 hektoliter per
hektar brukar det bli vilket betyder ett glas vin per stock. Dessutom är dessa
både slott nog mer eller mindre ensamma om att lagra sina viner på helt nya
ekfat i tre år, med regelbunden ouillage* och soutirage*. Jäsningen sker också
på fat och avstannar naturligt när alkoholhalten är uppe i 13 – 13,5 %. Då orkar
inte jästen mer och det finns då en sockerhalt kvar i vinet på ungefär 130 gram
per liter.
Till slut, vid provsmakningen av Raymond-Lafon 1998, fick vi bevis på att all
denna kärleksfulla behandling ger resultat. Minst 30 år håller detta fantastiskt
fylliga vin med fetma, exotisk frukt, aprikos och en uppfriskande citrusfrukt
(ca 45 euro på plats).
Chaptalisering – tillsats av socker under jäsningen för att höja
alkoholhalten
Ouillage – upptoppning för att kompensera för det vin som dunstar bort
Soutirage – omdragning från ett fat till ett annat för att bli av med
fällningen som bildas under lagringen
För snälla regler?
Reglerna i Sauternes säger att sockerhalten i druvorna måste vara minst 221
gram/liter vid skörd. Men nöjer man sig med det blir det i slutändan knappt
ett sött vin eftersom den slutliga alkoholhalten måste uppgå till 12,5%.
Enbart 9 gram socker återstår då efter jäsningen.
Utdrag ur VinNytt, © copyright Britt Karlsson, BKWine,
WineTastings Britt Karlsson
En français
