Bordeaux - Saint-Emilion och Pomerol
Tillbaks till alla artiklar.
Saint-Emilion och Pomerol skiljer sig på många sätt från det aristokratiska
Médoc. Här är slotten mindre, i den mån de nu kan kallas för slott
överhuvudtaget. Landskapet är trevligare och lite kuperat och dessutom så finns
här den fina lilla medeltidsstaden Saint Emilion, en av Frankrikes charmigaste
vinbyar. ( medoc )
Även vinerna är annorlunda och ungefär på samma sätt. Det strama och sträva
från Médoc har här ersatts av rundhet, fyllighet och en mjukare fruktighet.
Saint Emilion- och Pomerol-vinerna är mer direkt tilltalande och drickfärdiga
och tillgängliga på ett tidigare stadium än Médoc-vinerna.
Jordmånen skiljer sig också från den i Médoc och Graves. Den är kallare med
varierande inslag av lera och kalksten. Cabernet Sauvignon trivs inte så bra i
den här jorden och därför odlas den i mindre omfattning. I stället dominerar
Merlot både i Saint Emilion och Pomerol. Den ger ett fylligare, mjukare vin med
högre alkoholhalt, sötare frukt och mindre strävhet än Cabernet Sauvignon. Dessa
egenskaper har gjort vinerna mycket populära även om många fortfarande envisas
med att betrakta viner baserade på Merlot som mindre högklassiga än grannarna
gjorda på Cabernet Sauvignon. Men det är bara att nämna namnet Pétrus för dessa
tvivlare så tiger de. ( chateau petrus )
Bordeaux’s dyraste vin
Pomerol-vinet Château Pétrus är nämligen idag ett av Bordeaux dyraste vin
(tre gångar så dyrt som en Prémier Grand Cru Classé i Médoc) och det är gjort
till 95 % på Merlot. Och inte nog med det. En annan egendom i Pomerol, Le Pin,
har de senaste åren nått sådan framgång att priserna idag är jämförbara med
Pétrus. Le Pin görs på 100 % Merlot. ( premier grand cru
classe, chateau petrus )
Hos Pétrus tar den speciella järnrika lerhaltiga jordmånen fram det allra
bästa ur Merlot-druvan. Vinrankorna är dessutom mycket gamla. Men det är även en
mycket skicklig marknadsföring som har haft betydelse för slottets framgång. En
framgång som inte sträcker sig så långt tillbaka i tiden. Det var nämligen först
1964 som Jean-Pierre Mouiex köpte 50% av Pétrus och förstod att detta var en
blivande guldgruva.
Pétrus gjorde bra viner innan dess, men det var ännu inte särskilt känt.
Mouiex satte igång en intensiv kampanj för göra Pomerol-viner i allmänhet och
Château Pétrus i synnerhet känt. Han har betytt oerhört mycket för att få upp
världens ögon för Pomerol-viner. Idag är det sonen Christian som sköter Pétrus.
Familjen äger även en del andra egendomar i Pomerol bl a Château Trotanoy och
Château la Fleur Pétrus.
En annan förklaring till Pomerol-vinernas höga priser är att det är en
oerhört liten appellation jämfört med andra appellationer i Bordeaux. Hela
Pomerol består av endast 700 hektar (jämfört med t ex 8.000ha i Haut-Médoc)
vilket betyder att de flesta egendomar är små, ofta under 10 hektar. Pétrus är
på 11 hektar, Le Pin enbart 1,5 ha. Stor efterfrågan och liten produktion
betyder oundvikligen höga priser. Nyligen såldes en låda Le Pin 1982, från en
skandinavisk vinkällare, på auktion på Christie's i London för rekordpriset
1.000 pund per flaska!
Pomerol har aldrig brytt sig om att klassificera sina viner. Men trots detta
finns det en inofficiell lista som alltså toppas av Pétrus och Le Pin. Dessa
följs av slott som Trotanoy, Lafleur, Latour à Pomerol, La Conseillante,
Vieux-Château-Certan, l'Evangile, Petit-Village, Clinet, Certan de May. Det är
slott som alla betingar lika höga priser, och ibland högre än toppslotten i
Médoc. ( chateau evangile , chateau latour a pomerol )
Tycker man om Pomerol-stilen finns det dock en billigare lösning.
Grannkommunen Lalande-de-Pomerol (strax norr om Pomerol) gör viner i liknande
stil, om än något mindre fylliga och finessrika. Men priserna gör att man har
överseende med detta
Liksom i Pomerol är egendomarna små. Totalt består Lalande-de-Pomerol av
1.000 hektar som ungefär 200 odlare delar på. Många egendomar har förbättrats
enormt de senaste åren och här kan man fortfarande hitta fyndviner.
Saint Emilion
Saint Emilion består av hela 5.000 hektar och har därför inte drabbats av
samma prishysteri som Pomerol.
Man har sin egen klassificering, som revideras vart tionde år, till skillnad
från Médocs klassificering från 1855, som är oförändrad sedan sin tillkomst
(bortsett från en liten modifikation). Enligt den senaste revideringen är två
slott klassade i en klass för sig, Premier Grand Cru Classé (A): Château Cheval
Blanc och Château Ausone. Därefter följer 9 st Premier Grand Cru Classé (B):
Figeac, La Gaffelière, Magdelaine, Pavie, Clos Fourtet, Beauséjour
(Duffau-Lagarrosse), Belair, Canon och Trottevieille. 64 slott har benämningen
Grand Cru Classé. ( chateau beausejour , chateau la
gaffeliere )
Slott på uppåtgående att hålla utkik efter är t ex Troplong-Mondot,
Pavie-Decesse, Pavie-Macquin, Canon-La-Gaffelière, Tertre-Roteboeuf, La
Dominique, Corbin och Corbin-Michotte. ( chateau canon
gaffeliere )
Om du besöker Saint Emilion så missa inte Maison de Vin som ligger mitt inne
i byn. Här kan man nämligen köpa Saint Emilion-viner, även äldre årgångar, till
mycket bra priser.
Utdrag ur VinNytt, © copyright Britt
Karlsson, BKWine, WineTastings Britt Karlsson
En français
