 |
 |
|
|
|
Alsace - en blandning av franskt och tyskt?Res till Alsace vindistrikt med BKWine. Prenumerera gratis på vårt nyhetsbrev. Fem mil och floden Rhen skiljer Alsace från Tyskland. Liksom i Tyskland dominerar här de vita vinerna och liksom i Tyskland är Riesling den stora paraddruvan. Kanske slutar likheterna här för Alsace-vinerna har sin alldeles egen speciella karaktär, som varken är fransk eller tysk utan helt enkelt alsacisk. Alsace ligger avskilt från resten av Frankrike bortom bergskedjan Vogeserna. Totalt är vindistriktet ca 17 mil långt, från Strasbourg ner till strax norr om Basel. Det är fullt av pittoreska vinbyar, den mest besökta är kanske Riquewihr. Hela denna stad är kulturminnesmärkt. 90% av husen är från tiden före 1640. Men även Ribeauvillé, Eugisheim, Colmar och många andra är mer än sevärda och mycket populära turistattraktioner. ( ribeauville ) Trött på regn - åk till Alsace!Vogeserna är en långsträckt och bred bergskedja, med mycket skog och inte så många höga toppar. En når dock upp till den icke oansenliga höjden av 1 200 meter. Bergen skyddar mot regn, vilket gör Alsace extremt regnfattigt. Colmar har 500 mm regn per år, vilket är mindre än Marseilles. Däremot kommer det 1 500 mm väster om bergen. Vintern är kall, men sommaren varm och lång vilket gör att druvorna ofta når maximal mognad. Totalt består Alsace av 13 000 ha vinodlingar som 7 000 vinbönder delar på. Det betyder små plättar till en del. Och det betyder i sin tur att alla inte gör sitt eget vin. Kooperativen är viktiga i Alsace och några är dessutom mycket bra. Alsace är kanske den enda franska vinregion som inte grundades av romarna. I
vilket fall som helst så var det inget viktigt vindistrikt på romartiden utan
det var först på 700-talet som Alsace blev en känd vinregion och på 1300-talet
hade vinet blivit bland de mest kända och dyraste i Europa. En riktig guldålder
upplevde man på 14-1500-talen - exportsiffror finns bevarade som klara bevis.
Det var ganska komplicerat med nationstillhörigheten innan 30-åriga kriget, gränserna var flytande och Alsace låg mitt i denna flytande gräns där ständiga strider utspelades. 30-åriga kriget drabbade Alsace hårt och befolkningen halverades vilket gjorde att den franske kungen Ludvig XIV (Alsace hade nu blivit franskt) skänkte land gratis till dem som ville bosätta sig där. Folk flyttade hit och vinodlingsarealen växte. Men i stället sjönk kvaliteten på vinerna långsamt men säkert. Man planterade vinrankor på slättlandet i stället för på sluttningarna. Här var jorden bördigare och man fick på så sätt högre avkastning. Denna försämring av vinerna skulle man inte komma ur förrän efter andra världskriget. Vid starten för fransk-tyska kriget 1870 var hela 65 000 ha planterade med vin jämfört med dagens 13 000 ha. Alsace blev tyskt efter krigets slut 1872. Man hade under denna period stora problem med mjöldagg, större problem faktiskt än med vinlusen som inte drabbade Alsace förrän runt 1904 (återigen tack vare Vogeserna). För att få bukt med vinlusen valde tyskarna främst att plantera hybrider och korsningar av olika druvsorter som tagits fram för att vara motståndskraftiga mot alla möjliga skadedjur och sjukdomar. Dessa druvor planterades också i Alsace. Efter första världskriget blev Alsace franskt igen och man började långsamt prioritera kvalitet framför kvantitet. Man började göra sig av med hybriderna och i stället enbart plantera de traditionella alsaciska druvsorterna och dessutom enbart på sluttningarna. Man var på god väg att lagstifta om detta när andra världskriget kom emellan och Alsace ockuperades av tyskarna. Efter denna fördröjning på fem år kom så lagstiftningen om tillåtna druvsorter och man avgränsade området för vinodling, vilket gjorde att man så småningom kom ner från de 65 000 ha som fanns i slutet av 1800-talet till dagens 13 000 ha. 1962 fick Alsace sin appellation controllée. ( appellation controlee ) DruvsorternaDruvor intar något av en särställning i Alsace. Visst, de är viktiga i alla vindistrikt, de är ju trots allt råvaran till vinet. Det speciella i Alsace är att man skriver ut namnet på druvan på etiketten, att man namnger vinerna efter namnet på druvan. De enklaste Alsace-vinerna görs på Sylvaner, Pinot Blanc och Chasselas. De bästa och mest kända druvorna är Riesling, Gewürztraminer, Pinot Gris och Muscat. Här följer en liten närmare presentation av dessa ädla druvor: Riesling har en aromatisk karaktär av blommor, päron och citrusfrukter. Syran är påtaglig och ibland kan en Riesling vara krispig och t o m mineralig. Ett Riesling-vin är för det mesta ett elegant vin och passar både till gåslever och olika fisk-, kyckling- och kalvrätter. Eftersom Riesling-druvorna ibland plockas när de är mycket mogna, t o m övermogna, och dessutom ibland angripna av ädelröta, gör man även halvsöta och söta viner av dessa druvor. Pinot Gris (även kallad Tokay-Pinot Gris): ger ett fylligt vin med en karaktär av honung och nötter. Ibland kan en viss rökighet och kryddighet skönjas. Syran är inte lika framträdande som hos en Riesling. Alsace-borna dricker Pinot Gris både till sin gåslever och sin "choucroute" (surkål), men vinet kan även passa till viltfågel. Gewürztraminer ger ett mycket karaktäristiskt vin som man lätt känner igen: en nästan överväldigande, parfymerad, aromatisk doft och smak. Doften känns ofta lite söt, smaken däremot kan vara helt torr, men har ibland lite restsötma i sig. Passar till gåslever, rökt lax, kraftigt kryddad mat, stark ostar och som aperitif. Muscat har också en mycket aromatisk, lite söt doft med en druvig, frisk och torr smak. Passar framför allt som aperitif. Alsace Grand CruDenna beteckning infördes 1982 och från början var det 25 vingårdar som ansågs värda denna högre status på grund av sitt läge, jordmån och mikroklimat. Idag är det 51 stycken och vissa kända vinodlare, främst Léon Beyer, Hugel och Trimbach, kritiserar systemet och menar att man ger Grand Cru-statusen lite för lättvindigt. Det må vara hänt, men Grand Cru-systemet ger dock konsumenten en viss vägledning när han ska välja ett högklassigt Alsace-vin. Men jag håller ändå gärna med Marc Beyer som menar att det trots allt är producenten som är viktigast, inte om vinet man köper är en Grand Cru eller inte. ProducenternaHär rekommenderas några utmärkta Alsace-producenter:
Och dessutom: Albert Mann i Wettolsheim, Dopff & Irion i Riquewihr, Paul Blanck i Kaysersberg, JosMeyer i Colmar, Kuentz-Bas i Colmar, Marcel Deiss i Bergheim, Ostertag i Epfig, Rolly-Gassmann i St-Hippolyte, Cave Vinicole de Pfaffenheim Utdrag ur VinNytt, © copyright Britt Karlsson, BKWine, WineTastings Britt Karlsson
|
|
En français
