Shafer Vineyards (3/5): Att sträva efter perfektion, och en duktig vinmakare

Dela / gilla:

Att vara kompromisslös – Shafer Vineyards Doug Shafer delarmed sig av sin syn på vin, Sideways, svavelväte, och hur man stjäl 300 gallons av utmärkt cab för att göra port

#3 av 5. John Shafer startade Shafer Vineyards 1974. 1984 kom Doug Shafer, hans son, med i bilden. Nu driver Doug vingården. BKWines Ulf Bengtsson träffade Doug Shafer över en lunch och vinprovning. I denna tredje av fem artiklar får vi veta mer om strävan efter perfektion i vin och om en talangfull vinmakare. Även hur en realistisk revisor såg till att det hände, och hur viktigt det är med en syster som är beredd att transportera dynamit i bilens bagageutrymme.

Detta är den tredje av fem i en serie artiklar om Shafer Vineyards. Läs dem alla:

2010 Relentless – och Mr Fernandez strävan efter perfektion

2010 var ett kallt år, inte så svårt som 2011, men för Napa-standard definitivt svalt. 2010 Relentless är syrah och petite sirah (även känd som durif), nittiosex procent syrah och fyra procent petit sirah. Den är uppkallad efter Shafer Vineyards vinmakare, Elias Fernandez, för att hedra hans obevekliga strävan efter kvalitet och efter att göra det perfekta vinet.

Elias Fernandez har varit på Shafer Vineyards i mer än 30 år, nu som vinmakare. Hans far kom från Mexico och hans mor var född i Napa Valley. Båda hade jobbat som arbetare i druvpplanteringar.

Hans kärlek för musik tog honom till ett Fulbright-stipendium i musik för att delta i jazzprogrammet vid University of Nevada, Reno, men efter ett år började han känna ett behov av att komma tillbaka till sina jordbruksrötter. 1981 skrev han in sig som student vid UC Davies, med målet att bli en vinmakare. Strax innan examen 1984 blev han anställd som biträdande vinmakare på Shafer Vineyards för att arbeta med Doug Shafer.

Under de kommande tio åren, arbetade Elias Fernandez tillsammans John och Doug Shafer, och lärde sig allt om vin. Inte helt utan vissa svårigheter, dock. När Elias började 1984 hade vingården bara varit igång i ungefär fem år. John och Doug Shafer hade bara ett par års erfarenhet av vinframställning. Så ibland var det tufft.

Någonstans runt 1994 blev Elias erbjuden ett jobb som vinmakare på ett annat företag och funderade allvarligt på att acceptera det. Men John Shafer övertygade honom om stanna, och utnämnde honom till vinmakare. Samtidigt utsågs John Shafer till ordförande och Doug Shafer till VD.

Elias Fernandez är privat en ganska lugn person, men omnämns ofta som en lysande vinmakare och har fått titeln ”Winemaker of the Year.” 2002 accepterade han en prestigefylld ”Hall of Fame”-utmärkelse från Hispanic Scholarship Fund i Washington DC och deltog i en Vita Huset-mottagning med president George W. Bush.

På Shafer Vineyards hemsida beskrivs Elias Fernandez med orden ”Ingen detalj är för liten. Vid buteljeringsdagar anländer han på vingården vid 05.00 och ångrengör personligen varje montering och varje slang som kommer i kontakt med vinet. Han inspekterar varje ekfat och ställer extremt höga kvalitetskrav på alla våra leverantörer. För att upprätthålla kvaliteten i våra korkar arbetade han minutiöst med vår leverantör att omskapa varje steg en kork genomgår från korken skogarna i Portugal till deras ankomst på vår tröskel. Våra leverantörer beskriver Elias som ’rigorös’, ’fokuserad’, ’utomordentligt organiserad’, ’hopplös typ’ (pain in the neck) och ’mycket krävande’. Med andra ord kompromisslös. ”

Pain in the neck var faktiskt ett inte helt seriöst namnförslag från både John och Doug Shafer. Doug skämtar om detta i sin bok. Enligt uppgift sa John Shafer glatt ”vi kan inte kalla det ’pain in the neck’” Och Doug sade på provningen, också mycket glatt, ”Jag ville kalla det Junk Yard Dog… vet du vad en Junk Yard Dog är? Det är en ihärdig liten hund som ilar runt och tjatar på alla. Det är Elias.”

2009 Hillside Select och 2003 Hillside Select – och börja från början

Tillbaka till 1972. John Shafer återvände från Kalifornien, efter att ha hittat den perfekta platsen för sin vingård. Allt tycktes vara på plats, det var bara en fråga om att besluta sig. Han satte ihop en affärsplan, med alla siffror, och gick bort till sin revisors kontor. Revisorn tittat på siffrorna, tog av sig glasögonen och förklarade tydligt att det inte fanns något sätt att avgöra om detta skulle fungera eller inte.

Vem som helst kan sätta ihop en affärsplan, säger han. Inte den kommentar John Shafer ville höra. Men ”När pappa gick mot dörren så klev revisorn utanför sin roll som finansanalytiker, och sa ganska drömmande, ’du vet John, man är bara här i jordelivet en gång.’ Många år senare berättade pappa för mig, ’det var det avgjorde det.’ Den fjäderlätta vikten i dessa ord tippade vågen.”

John Shafer, Shafer Vineyards
John Shafer, Shafer Vineyards, copyright BKWine Photography

Den första punkten på dagordningen var att besluta vilka druvor att plantera. Vingården planterad med zinfandel och carignan, var för gammal. Så någon sorts omplantering måste göras. Den andra punkten var att expandera vingården, i det här fallet mot Stags Leap Palisades, de omgivande karga bergssluttningarna som John Shafer fallit för och där de trodde att de skulle få bästa kvalitet. Båda var jobbigt uppgifter, dels att försöka förutsäga framtida konsumenternas smak, å andra att avgöra vilka druvor som skulle växa bäst på platsen.

Men att avgöra på vilken druva visade sig vara lätt. Det var frestande att återplantera med zinfandel, mest för att på den tiden fanns det ingen vinanläggning och druvorna skulle säljas. Eftersom man får betalat i vikt, och zinfandel var en tung druva, skulle detta innebära mer dollar. Men John Shafer hade alltid haft sitt sinne på att odla cabernet sauvignon, speciellt uppför bergssluttningarna, och drömde om att bygga en vinanläggning, med fokus på cabernet sauvignon i världsklass från vinstockar som han hoppades plantera på bergssluttningarna.

I sin bok beskriver Doug Shafer en middag hos deras granne, Nathan Fay. 1961 blev han den första odlaren att plantera cabernet sauvignon i det svalare området Stags Leap District. Han behöll lite druvor för sig själv för att göra vin för vänner och gäster. Doug skriver att en kväll var de inbjudna till middag hos Fays: ”Nathan Fay serverade sin egen 1968 cab. Pappa minns fortfarande detta som ett fantastiskt vin. Fylligt och läckert med massor av frisk, mörk frukt.”

Att bygga en vinanläggning behövde inte göras på en gång, speciellt inte med lånade pengar. De skulle kunna hamna i ett strupgrepp med företagslån som han hade lämnat bakom sig på Scott Foresman. Så det fanns ingen brådska med vineriet.

Röja och förbereda bergssluttningar för druvodling var hårt arbete. Mycket av det skulle terrasseras, vilket ingen av Shafers visste något om. Men Louis P. Martini, en vän till John Shafer, visade dem hur man terrasserar. Doug minns att en del av de tidiga somrarna spenderades på bergssluttningar, flyttande stenar.

Viss sprängning måste man också göra, så Doug syster Libby fick köra från San Francisco med sin bil fylld med dynamit. Mer umbäranden följde. Bevattningssystemet blåstes bokstavligen i stycken under testningen, och hjortar hittade ett tidigare oupptäckt hål i staketet och åt alla nyplanterade vinrankorna.

Men till slut blev backarna planterade med cabernet sauvignon och några år senare var det dags att skörda. Istället för att sälja druvorna, beslöt John Shafer att göra vin av det. På den tiden fanns det ingen vingård på Shafer Vineyards, så frukten måste lastas på lastbil och transporteras runt Napa Valley till anläggningar där det kunde krossas, jäsas och fyllas i tunnor.

Efter en serie av oväntade vändningar – inklusive att behöva värma fat med elektriska filtar för att uppnå andra jäsningen – slutfördes den första årgången (den elektriskafilt-årgången). Detta var 1978.

Så till mina två glas; jag har 2003 och 2009 Hillside Select framför mig. Hillside Select är 100 procent cabernet, allt från de karga kullarna med vingårdar. I grund och botten en inramad dalgång, mot söder, sydost.

Shafer Vineyards Hillside Select, Stags Leap, Napa
Shafer Vineyards Hillside Select, Stags Leap, Napa, copyright Ulf Bengtsson

Doug ger mig en introduktion till vinerna:

”Vi har ungefär åtta eller tio olika vingårdsplättar på området och vi väljer ut de bästa druvorna varje år för att göra detta vin. Det är vår bästa vin. Vi har gjort det sedan 1983. Det har haft en fantastisk framgång. Det har varit underbart att se detta hända för min pappa – han blir 90 i oktober – att vara en del av den internationella vinarenan. Åtminstone så säger människor att vi är det. Det är ganska coolt, eftersom, låt mig säga dig, de första nio åren var jäkligt hemska.”

Båda är fantastiska viner. Kraftfulla, rika, härlig frukt, frodiga, tannin, 2003 är fylligt och öppet. Underbara viner, en sådan förmån att ha haft möjlighet att smaka dem.

Detta är den tredje av fem i en serie artiklar om Shafer Vineyards. Läs dem alla:

Ulf Bengtsson skriver om vin under pseudonymen Red Scream på  sin blogg Red scream and riesling, en blogg som blandar vin, mat, fotografi och andra livsviktiga  ämnen som deckare, Stockholmspromenader och sporadisk sport. Han finns även på Facebook.

[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]BKWine organiserar vinresor, med vinprovningar och vingårdsbesök, för vinälskare till många av världens vindistrikt, men för närvarande har vi inte någon resa till Kalifornien på programmet. Kontakta oss om du är intresserad av en skräddarsydd resa till Kalifornien eller till någon annan av världens vinregioner.

Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.

Den bästa vinupplevelsen![/box]

Välj ditt språk. Läs artikeln på:

Skribent:

Skribent:

Dela / gilla:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  Subscribe to comments:

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.

Mer på samma tema:

Mer att upptäcka med BKWine:

Prenumerera på nyhetsbrevet!

25 000 prenumeranter får vinnyheter varje månad. Du också?