Goda amaroneviner från Masi

Dela / gilla:

Amarone della Valpolicella i flera olika varianter visar upp sig till sin fördel

Amarone är omåttligt populärt i Sverige, ibland välförtjänt, och ibland mindre så. Det är en vintyp som faktiskt hela tiden utvecklas och förändras. Det illustrerades ypperligt av en provning nyligen av en serie amaroneviner från Masi – en av topproducenterna i distriktet. Peter Modin rapporterar om vinproducenten och vinerna.

En sak som alla som arbetar på Systembolaget verkar ense om är att svenska folket för tillfället är heltokiga i Amarone – om man ska dricka något riktigt gott ute i stugorna så är det detta intensiva, kraftfulla, ibland lite småsöta vin på torkade druvor ifrån Veneto som gäller. Amaronevinets popularitet har resulterat i att produktionen av vinet har ökat kraftigt och att sortimentet som är tillgängligt för svenska konsumenter också är betydligt större än för några år sedan.

Grapes for amarone in appassimento
Grapes for amarone in appassimento, copyright BKWine Photography

För att det ska få stå Amarone på en flaska måste vinet och druvorna uppfylla vissa krav på torktid och lagring, men för att producera så mycket amarone så billigt som möjligt närmar sig en del producenter gränsen för vad som är tillåtet så mycket de kan, ofta med ett tunnare och tristare vin som resultat. Det finns billigare amaroneviner på Systembolaget idag än för några år sedan, men kvalitén på många av dem är också tveksam.

Tendensen att göra stora mängder billig snarare än dyrare och bättre amarone vänder sig kvalitetsproducenter som är noggranna med att bibehålla statusen hos varumärket amarone naturligtvis emot, inte minst Masi, en av de starkast lysande fixstjärnorna på Valpolicellas vinhimmel.

Amarone Riserva

Som en reaktion på förflackningen av amaronevinernas karaktär har Masi tagit initiativ till att införa en ny beteckning, Amarone Riserva, där högre krav ställs på lagring (30 månader) och torkning av druvorna (120 istället för c:a 90 dagar).

Inför släppet av Masis Riserva di Costasera på Systembolaget den första februari 2012 bjöd importören Philipson Söderberg och Masi in till en provning av Masis sortiment i Sverige. Provningen inleddes med två vita viner från Bossi Fedrigotti, en 40 hektar stor vingård i Trentino som varit i Masis ägo i några år.

Bossi Fedrigotti som aptitretare

Bossi Fedrigotti bottles
Bossi Fedrigotti bottles, copyright P Modin & BKWine

Det var två välgjorda matviner som bjöds, Bossi Fedrigotti Pinot Grigio (73374, 130 kr) och Bossi Fedrigotti Gewürztraminer (nr 73375, 130 kr), båda årgång 2010. Pinot grigion var druvtypisk med frisk och något aromatisk doft av främst päron. Vinet hade bra syra och beska men var något tunnt i kroppen (ungefär som man kan förvänta sig av pinot grigio).

Gewürztraminern doftade extremt tydligt av litchi, men den från doftassociationen förväntade restsötman och plattheten uteblev, och ett aromatiskt, helt utjäst vin med för druvsorten imponerande syra och lätt alkoholbeska framträdde istället i gommen. En utmärkt torr gewürztraminer!

Amarone Riserva Costasera

Amarone Riserva, eller mer precist Amarone della Valpolicella Classico DOC Riserva, har varit en egen Denominazione sedan 2003. Masis Riserva fatlagras i 38-40 månader på slovenska och franska sexhundralitersfat, en tredjedel nya, en tredjedel årsgamla och resten äldre. Enligt producenten ska riserva kunna lagras i 30-35 år; en mycket imponerande siffra, men svår att verifiera eftersom vinet inte producerats i närheten av så länge. Att vinerna kommer att vara långlivade råder det dock intet tvekan om.

Vi provade tre årgångar, 2004, 2005 och 2006.

Masi Amarone Riserva
Masi Amarone Riserva, copyright P Modin & BKWine

Intensiteten i Masi Costasera Amarone Classico Riserva 2004 kändes redan på doften, som dominerades av torkade druvor och mörka körsbär. I smaken fanns en angenäm bitterhet, stor, alkoholrik kropp, viss sötma och en kraftfull men integrerad tanninstruktur. Masis amarone riserva består till omkring 10-15 % av den uråldriga och relativt nyligen återupptäckta druvsorten oseleta, vilket förutom att det bidrar med generositet, frukt och svulstighet också ger mer strävhet. Både strävheten och syran var dock balanserad i vinet; sammantaget en utmärkt amarone.

Oseleta började användas av ett flertal producenter runt 2005-2006, bland annat Zenato. En normal andel ligger runt 5-10 %. Som alltid när det gäller förändringar i sammansättningen av vin råder det delade meningar om huruvida förändringen var av godo eller inte. I fallet med oseleta i amarone menar en del att druvan gör vinerna mer lättillgängliga, men samtidigt svårare att para ihop med mat.

Årgång 2005 av Riserva di Costasera hade mer mörk frukt i doften men var samtidigt något vegetal – 2005 var ett sämre år än 2004. Smaken liknade dock nollfyrans, med den lilla skillnaden att vinet var aningen ”grönare”. Ändå bra för att vara nollfemma, enligt kännare på plats. 360 flaskor av Riserva di Costasera 2006 släpptes den 1 februari på Systembolaget (95047, 449 kr).

Wooden vats in the cellar
Wooden vats in the cellar, copyright BKWine Photography

Nollsex var ett generöst år, vilket märktes direkt i den mörkfruktigt turboladdade doften i 2006 Riserva di Costasera. Smaken var också fruktextrem med något mindre (men omogna) tanniner och också något mindre syra än de övriga årgångarna. Vilken årgång av detta fullblodsvin man föredrar är en smaksak: några av oss runt bordet föredrog den strävare och mer syrarika nollfyran medan andra prisade nollsexans balans och rika frukt. Personligen värderar jag alltid frisk syra högt.

Vaio Amaron, en traditionsrik amarone

Därnäst var det dags för Serego Alighieri Vaio Armaron. Alighieri, en firma som grundades på 1300-talet av Dante Alighieris son, drivs numera också av Masi men Vaio Armaron är ett vin med helt egen karaktär. En del förklarar skillnaden mellan ”vanlig” amarone och detta anrika vin med att Vaio är en speciell vingård där druvorna ofta angrips mer av botrytis och där vinet får en oljigare karaktär.

Vi provade två årgångar av Serego Alighieri Vaio Armaron: 2005 och 2006 (den förra finns på Systembolaget; 2419, 389 kr). Nollfemman hade intensiv doft av mörk frukt (körsbär), men var ändå frisk. Smaken var något söt, mycket koncentrerad och med någon angenäm beska. Nollsexan var likaledes koncentrerad i doften som dominerades av mörk, generös frukt. Även här fanns en liten sötma, hög koncentration och aningen mer alkoholbeska än i årgång 2005. Både nollfemman och nollsexan fick högsta betyg, Tre Bicchieri, i den ansedda italienska tidskriften Gambero Rosso. Jag hade personligen en svag preferens för nollfemman.

Masi's "Dante Alighieri vineyard" in Valpolicella
Masi’s ”Dante Alighieri vineyard” in Valpolicella, copyright BKWine Photography

Vaio Armaron är för mig amarone när den är som mest speciell, traditionsrik och typisk. Amarone är en vintyp som det råder delade meningar om och som definitivt inte passar till all mat, men vill du pröva en riktigt bra amarone är Vaio Armaron ett bra val.

Vingårdsviner från Valpolicella: Mazzano och Campolongo

Slutligen provade vi två årgångar av Masis två exklusiva vingårdsbetecknade amaroneviner: Mazzano och Campolongo di Torbe.

Masi single vineyard amarones
Masi single vineyard amarones, copyright P Modin & BKWine

Mazzano är en vingårdpå hög höjd (480 möh) och 2 km längre från Gardasjön. Druvorna torkas i flera månader i en tre våningar hög stenlada från 1500-talet mitt i vingården, pressas med stjälkarna kvar och jäses sedan långsamt i slovenska ekfat. Mazzano lagras sedan i tre till fyra år på ekfat av skiftande ursprung och ålder. Vinet anses allmänt vara något mindre sött, mer tanninrikt och elegantare än Campolongo di Torbe.

Mazzano 2003 (99086, 799 kr) doftade av mogen (nästan övermogen) frukt och kändes dessutom något ”kokt”, vilket påstods vara typiskt för årgången. I smaken fanns rejäl strävhet, massor av frukt, aningen sötma och trä. I Mazzano ingår bara corvina, rondinella och molinara, i årgång 2004 i proportionerna 65/20/15.

I Mazzano 2004:s doft kunde jag förutom mörka körsbär och annan mörk frukt också urskilja en bläckliknande arom. Vinet var mörkfruktigt, något stramare och beskare i smaken; tunnare och elegantare med mer urskiljbar (men inte astringent) tannin.

Campolongo di Torbe 2003 (99016, 689 kr) var vackert djupröd med mognadstoner i färgen. Även i doften kändes mognadston, och också tilltalande aromer av lavendel, körsbär och läder. Här fanns restsötma (uppemot tio gram, enligt uppgift) och en intensiv mörk fruktighet i smaken, såväl som ett trevligt inslag av tannin.

Även i Campolongo di Torbe 2004 hade corvina- och rondinelladruvorna bidragit med en angenämt balanserad tanninstruktur. I övrigt skiljer sig provningsanteckningarna inte mycket åt mellan de två årgångarna: körsbär, frukt och läder, men mer ungdomlighet än i nolltrean. I smaken fanns sötma, alkohol och mycket trevlig frukt. Men av någon anledning som jag inte omedelbart kan sätta fingret på har jag också skrivit ”mycket gott” på just detta vin.

Amarone Classico Campolongo at Masi
Amarone Classico Campolongo at Masi, copyright BKWine Photography

Mums

Totalvinnare för mig denna provning blev Campolongo di Torbe 2004; varför vet jag som sagt inte exakt, men bra balans och mycket god smak var åtminstone starkt bidragande faktorer.

I efterhand slås jag av att jag oväntat sällan har skrivit ”torkad frukt”, ”russin” och dylikt i provningsanteckningarna för Masis amaronesortiment. Naturligtvis finns dessa för appassimentometoden karaktäristiska aromer närvarande i vinerna, men jag tycker det är positivt att de inte dominerar så till den grad att det är allt man kan urskilja.

Masi är och förblir en av de främsta amaroneproducenterna – kanske den allra främsta.

Mer om Masi: https://www.masi.it

Mer om importören Philipson Söderberg: https://www.philipsonsoderberg.se

Peter Modin skriver på BKWine Magazine om provningar hos vinhandlare och vinimportörer i Sverige.

[box type=”info”]BKWine arrangerar regelbundet vinresor till Italien, t.ex. till Veneto, amarones, Valpolicellas och Soaves hemtrakter. Läs mer om vinresorna till Valpolicella / Amarone och hela Italien på BKWine Vinresor.[/box]

Grapes drying at appassimento i Valpolicella
Grapes drying at appassimento i Valpolicella, copyright BKWine Photography

Välj ditt språk. Läs artikeln på:

Skribent:

Skribent:

Dela / gilla:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  Subscribe to comments:

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.

Mer på samma tema:

Mer att upptäcka med BKWine:

Senaste nytt om vin

Prenumerera på BKWine Brief

Gillar du vår nyhetsrapportering? Prenumerera på vårt nyhetsbrev, BKWine Brief, så får du nyheterna direkt hem i din brevlåda.

Alla nyheter på Systembolaget, mer om vin, och om vinresor.

Prenumerera på nyhetsbrevet!

25 000 prenumeranter får vinnyheter varje månad. Du också?