Artikeln är ursprungligen publicerad I Granqvist Vinagenturs tidning Vinfo nummer 27, maj 2003. Information finns på www.granqvist-vin.se. En mästare på ädelsöta viner Pierre Meslier är en av de främsta vinmakarna i Sauternes i södra Frankrike. I 30 år har han skapat ädelsöta viner i världsklass. För några år sedan blev just hans vin utvalt att serveras till desserten på Nobelfesten i Stockholm.   Château Raymond-Lafon, familjen Mesliers eget slott, är granne med legendariska Château d’Yquem. Bara några meter skiljer vinodlingarna åt och båda slotten har samma stränga urval och samma vinifikations- och lagringsmetoder. Vilket kanske inte är så konstigt: Pierre Meslier var nämligen chef på Yquem mellan 1963 och 1989. 1972 köpte han Raymond-Lafon och gör detta vin, i dag tillsammans med sina barn, i samma anda som han gjorde på Yquem. Men till betydligt lägre pris. Efter en dag i Monsieur Mesliers sällskap är det svårt att förstå den stora pris-skillnaden. Är då Château d’Yquem så mycket bättre att ett fem gånger högre pris är berättigat? – Château d’Yquem är arealmässigt mycket större än Raymond-Lafon. Med sina 100 hektar, jämfört med Raymond-Lafons 16, har de mycket större variation i jordmånen och detta bidrar till större komplexitet i vinet, säger Pierre Meslier. Men naturligtvis betalar man också för namnet Yquem som har något av ett gyllene skimmer över sig. Redan då Sauternes-vinerna klassificerades skilde sig Yquem från mängden och sattes i en helt egen kategori, Premier Grand Cru Classé. Tittar man på listan av de klassificerade slotten i Sauternes saknas Raymond-Lafon, vilket kan tyckas märkligt, omgivet som det är av klassade slott. Förklaringen är enkel. När klassifi ceringen gjordes 1855 hade Raymond-Lafon bara funnits i fem år. Raymond-Lafon har inga problem med att vara utanför klassificeringen, eftersom slottet ändå skapat sig ett namn som ett av de främsta i Sauternes. Till exempel serverades Raymond-Lafon till desserten på Nobelmiddagen år 2000 (vaniljglass och blåbärssorbet med små mandelbakelser). Det är ett bevis så gott som något på att man lyckats. – Vi var naturligtvis mycket smickrade av detta, säger Pierre Meslier. Det var en stor ära att bli utvald och att det dessutom var ett år som 2000, med sin alldeles speciella betydelse, gjorde att det kändes ännu roligare. Skrynkliga och skrumpna Pierre Meslier är i dag en jovialisk pensionär, lång, ståtlig och vithårig. Det märks att han fortfarande trivs mycket bra i vingården. Vid vårt besök i oktober hade ungefär 50 procent av 2002 års skörd bärgats. Vingårdsarbetarna hade gått över vingården två gånger och bara plockat de druvor som var tillräckligt angripna. Ädelrötan behagar inte infinna sig samtidigt i hela odlingen... Monsieur Meslier visade oss skrynkliga och skrumpna Sémillon-druvor som snart var färdiga för skörd. De såg inte direkt aptitliga ut, men visade sig vara riktigt söta och goda. – Sémillon, med sin lite neutrala karaktär, är den druva som passar bäst för en Sauternes. Den drabbas lätt av ädelröta och den uppnår höga sockerhalter. Sauvignon Blanc är också viktig, den bidrar med sin aromatiska karaktär. Druvorna skördas vid 20–21 procents potentiell alkoholhalt. Sockerhalten i dem är då 360–380 gram per liter. Vingårdsarbetarna plockar druva för druva, snarare än klase för klase. – Jag har en grupp kvinnor som troget återkommer år efter år, berättar Pierre Meslier. Kvinnor klarar det här jobbet bättre eftersom de har smalare fingrar! Skörden håller ibland på långt in i november. Ett lätt år tar den totalt fyra, fem veckor, ett svårt år två månader. – Kvaliteten är så viktig, menar Pierre Meslier, att vi inte drar oss för att klassa ner en del av skörden varje år. Det kan vara mellan 20 och 80 procent av skörden som inte anses nå upp till vår standard utan säljs som vanlig Sauternes. Ett glas vin per vinstock ... Avkastningen är alltid mindre för söta viner än för torra och den lagstadgade maximala avkastningen i Sauternes är 25 hektoliter per hektar. På Raymond-Lafon och Yquem är man inte ens i närheten av detta. Nio hektoliter per hektar brukar det bli – ett glas vin per stock! Dessutom är dessa båda slott nog mer eller mindre ensamma i Sauternes om att lagra sina viner på helt nya ekfat i tre år, med regelbunden påfyllning och omdragning (omtappning till rena fat för att slippa fällningar i vinet). Källaren på Raymond-Lafon är liten jämfört med de flesta andra i Bordeaux, men med den låga avkastningen blir det heller inte mer än 2000 lådor per år. Jäsningen sker också på fat och avstannar naturligt när alkoholhalten är uppe i 13–13,5 volym-procent. Då finns det en sockerhalt kvar på ungefär 130 gram per liter. Vid provsmakning av en Raymond-Lafon 1998 fick vi bevis på att den kärleksfulla behandlingen ger resultat. Minst 30 år håller detta fantastiskt fylliga vin med fetma, exotisk frukt, aprikos och en uppfriskande citrusfrukt. – Se inte Sauternes som enbart ett dessertvin, menar Pierre Meslier, utan drick det också som apéritif, till fisk med gräddsås, kyckling eller kalv, till ostron, roquefortost eller till vilt. Sauternes är ett mer mångsidigt vin än man tror! TEXT BRITT KARLSSON/FOTO PER KARLSSON Britt Karlsson arbetar med vin sedan drygt tio år i sitt företag WineTastings (www.bkwine.com). Verksamheten, som har Paris som bas, inkluderar vinjournalistik, vinkurser, vinresor och vin-konsulting. Per Karlsson är specialiserad på fotografering med vin, vinproduktion och vinmakare som tema. De återkommer i Vinfo med reportage från franska vinslott och vingårdar. Château Raymond-Lafon finns i Systembolagets ordinarie sortiment. Nr 4150-02, pris 224 kronor för 375 ml. Aktuell årgång är 1996.