|   
 - Hem  |  Home
 - Sök    |  Search

Vad vi gör | Our Business
 - Vinresor | Wine Tours
 - Kurser, provningar
   |  Courses, Tastings
 - VinNytt | BKWine Brief

 Information
 - Artiklar | Writing
 - Restos, barer, butiker
   |  Restos, Bars, Shops
 - Producenter | Producers
 - Böcker | Books
 - Länkar | Links

 - Gastronomisk ordlista
   | Food dictionary

 - Vinbilder | Wine Photos
    (more than 6000 images)

Vinter/vår vinresor 2010

Anmäl dig nu för att vara säker på att komma med!

Skräddarsydda resor, företagsresor, resebyråer mm

Vi kan även skräddarsy resor på begäran, för dig och en grupp vänner, ditt företag, vinklubb eller en förening. Vill ni kombinera vinbesöken med andra aktiviteter är det inga problem. De flesta som tycker om vin uppskattar t ex gastronomiska studiebesök (osttillverkning, ankfarm, ostronodling, tryffelletning osv, beroende på var i Frankrike man befinner sig) men man kan också kombinera resan med golf eller konst/kultur.

Andra resmål?

Det finns massor med spännande vindistrikt som vi gärna skulle vilja göra resor till – och som du kanske är sugen på att åka till. Så varför gör vi inte resor dit? Jo, det är områden som är så pass okända i Sverige att vi nog skulle ha svårt att få ihop en grupp... Är du intresserad av andra områden, som inte finns på programmet? Har du en grupp likasinnade som kan vara en bra start för att få ihop en tillräckligt stor grupp för en resa (åtminstone en 6 till 8 personer, ju fler desto större chans att vi kan sätta ihop något) så hör av dig! Med en bra början i ”din” grupp kanske vi tillsammans kan få ihop en tillräckligt stor grupp.

Vinresor på norska - vinreiser

För dig som är i Norge: du kan även hitta våra vinreseprogram på norska här.

Finska - Engelska

Vi har också resor på finska - viinimatkoja - och på engelska! Klicka på flaggan för mer info! Eller kontakta oss.

 □  Producenter

Domaine Monplezy, Pezenas, Languedoc

Anne Sutra de Germa och hennes man Christian Gil sköter om denna egendom som gör viner från Vins de Pays Côtes de Thongue, en av de mer kända vin de pays-regionerna i Languedoc. Druvorna är syrah, grenache, carignan, cinsault, merlot, roussanne och marsanne. Vingården är på 22 hektar med mager jord. Den ligger magnifikt, omgiven av den typiska garriguen och dess väldoftande kryddörter. Languedocs flagga är hissad på tomten och vinerna smakar onekligen Languedoc. Frukten är fin och generös. Prova handskördade Felicité, gjord med carignan, grenache och syrah som fått en kort eklagring. Lite kryddiga dofter blandas med lakrits och nyrostat kaffe. Går som hand i handske till en lammstek eller grillade lammkotletter.
Klicka här för adress och fler rekommendationer.

Domaine Marronniers, Chablis

I den lilla byn Préhy hittar vi trevlige Bernard Legland och hans fru som gärna tar emot er för en provning av deras olika Chablis-viner. Domaine des Marronniers är på 20 hektar och sortimentet omfattar Petit Chablis, Chablis och Chablis 1er Cru. Bernard tycker om den rena, krispiga stilen av Chablis och därför är inga av hans viner eklagrade. ”Varför ska vi maskera det vi har i jorden?”, säger han. Chablis har en unik jordmån, menar han, som gör Chablis till ett verkligt vin de terroir, och som ger vinet en stålighet och en mineralighet som är unik. Vill ni ha bevis så prova hans lättdruckna och krispiga Petit Chablis 2008 (6,50 euro på plats) eller Chablis 2007, uppfriskande med aromer av citrusfrukter och en fin mineralighet. Mycket gott. För ännu mer komplexitet smaka 1er Cru Montmains 2007 (11.50 euro), ännu lite reserverad men med mycket potential. Eller en Chablis Vieilles Vignes 2005 (9 euro) med begynnande mognad och goda honungstoner.
Klicka här för adress och fler rekommendationer.

Läs mer om vinproducenter i VinNytt och på sidan med favoritproducenter på www.bkwine.com

 □  Vinbarer och restauranger

Paris:

Restaurant Cap Sud, Tours

Mycket trevlig liten restaurang mitt i hjärtat av Tours i Loiredalen, ungefär halvvägs mellan katedralen och Vieux Tours. Öppet tisdag till lördag. Kort sammanfattning: hög ambition och rimliga priser! Köket är kreativt, liksom uppläggningarna och presentationen av maten. Tyngdpunkten ligger på sydfranska ingredienser med mycket skaldjur och grönsaker. Lunchmeny med tre rätter för 14,99 euro, lilla menyn på kvällen kostar 19,50 (serveras ej på lördagar), stora menyn kostar 38 euro. Vinlistan bjuder på viner från hela Frankrike, från runt 20 euro. Vill man dricka lokala viner finns här bl flera bra Vouvray.
Klicka här för adress och fler rekommendationer.

Au Vieux Comptoir, Bar à vins – Restaurant, Paris 1
En populär restaurang på en tvärgata till rue Rivoli. Trevlig stämning och mycket trevlig personal (sådant bör understrykas). På lunchen äter man en god ”dagens rätt” för 14 euro, fransk husmanskost som t ex en hachis parmentier (en gratäng av potatismos blandat med malet kött), en riktig vinterrätt som kommer in rykande varm. Är man sugen på kött finns här en härlig côtes de boeuf, en jättebiffkotlett, från rasen Maine Anjou (då måste man dock vara två personer för den väger 1,4 kilo) med bearnaisesås. För att inte tala om de goda charkuterierna från Alsace, Jura eller Baskien, kalven från Corrèze eller pilgrimsmusslorna. Fina råvaror och en lång och intressant vinlista (många viner serveras på glas) gör detta till en bistro man gärna återvänder till.
Klicka här för adress och fler rekommendationer.

 □  Månadens vin – Jacks rekommendation

”Måndens vin” - kriteriet för att vara med är att vinet inte är en nyhet och i en prisklass som gör det intressant (inte för billigt) men även rimligt att dricka (inte för dyrt). Och bra.

Åsas månadens vin

Rosé du Coteau från jordbruksskolan i Aosta – Billigt rosé med klass
Denna månads tips kommer från Valle D´Aosta i norra Italien. Rosé du Coteau produceras av en jordbruksskola, Institut Agricole Régional, där det ofta experimenteras med nya projekt ute i vingårdarna. Det är ett lättdrucket rosévin som producerats på hundra procent gamay. Vinrankorna har växt på 800 meters höjd och i en brant vingård. Vinet passar till förrätter eller enkla huvudrätter som inte får vara för feta eller ha för stark smak. Vinet är luftigt, friskt men med en antydan till bitterhet i eftersmaken som gör att det inte blir tråkigt. Färgen är ljust röd och har intressanta toner av rostgult som skimrar till emellanåt. Doften är intensiv och mycket frisk. Med tanke på både kvalitet och pris är detta ett vin jag starkt rekommenderar. Pris: cirka 5,00 Euro. Web: www.iaraosta.it

Jacks månadens vin

A Amarone 2006 från Alpha Zeta
Novemberkvällen är mörk, det är mitt i veckan och Du saknar ett glas rött till Din nyinköpta läckra parmesanost. Scenariot kräver något rejält och bolaget har faktiskt en utmärkt halvflaska som löser ut Din kris. ”A Amarone”, just nu årgång 2006 (nr 12343, 97:- halvflaska från Alpha Zeta), ger Dig ett mycket saftigt och bärigt vin med fin täthet koncentrerad frukt och bra längd även till krävande ostar. Trots sina riskabla 15 % så är vinet bra integrerat och levererar betydligt mer än vad prislappen antyder. Vinet kan naturligtvis lagras några år men med rätt ost avnjutas redan här och nu!

Julprodukter på Systembolaget och ”mitt-i-månden”
Inför julen lanserar Systembolaget ett flertal ”julprodukter”. Jack kommer med en specialrapport i två delar om denna lansering. Kommentarerna börjar så här: ”Snart åter dags för jul- och nyårshelger och med dem den årliga våndan över vilka drycker som bäst passar till vad. Som mitt stöd till Dig i dessa val och kval kommer Du att få två specialrapporter som går igenom systembolagets utbud. Denna den första rapporten täcker julöl, julsprit och glögg medan den andra, som kommer i mitten av december, går igenom starkviner och mousserande viner.” Lanseringsdag är november 16, alltså på måndag! Läs mer: nyhetsprovningar. Där finns också information om vilka viner som lanseras på den s.k. mitt-i-månden-lanseringen, som oftast kommer i skymundan.

Den nya, slutgiltiga sajten för vin? Findawine.com
Det finns förvånansvärt många som tror att det finns pengar att tjäna i vin på internet. En del är vinentusiaster, andra är bara där för att tjäna pengar (allt för många), en del är både och. FindAWine fallar antagligen i den sistnämna kategorin. Företaget grundades för snart tre år sedan av två unga killa, nyutexaminerade från en handelsskola i Paris. Nu är siten officiellt lanserad och man kan testa den här FindAWine.com. Om du letar efter ett vin att köpa så kan du hitta det med Findawine (som hos tex PriceRunner, Kelkoo, Twenga eller Wine-Searcher). Om du vill hålla ordning på dina provningsanteckningar kan du göra det på Findawine (som tex på Snooth eller Adegga). Om du vill hitta den bästa mat & vinkombinationen så kan du göra det. Om du vill läsa om vi så finns information på Findawine (1000+ sidor enligt uppgift). Om du vill se vad andra tycker om ett vin, tex Parker, Tanzer eller andra kända kommentatorer (hur det fungerar med copyrighten är oklart) eller andra vinentusiaster, så kan du göra det. Om du vill delta i en ”community” om vin så kan du det (precis som på Wine 2.0 eller OWC). Och det här pekar kanske lite mot det som jag är tveksam över med Findawine. Siten verkar försöka vara allt om vin för alla. Det är som om skaparna tror att det kan finnas en site som har alla svar och som kan göra allt du vill inom vin. Och i de flesta fall är det inte så det fungerar på internet idag. Ofta är det de som specialiserar sig på en liten nisch som har mest framgång. Är det ett tecken på fransmännens tro att det kan finnas en (centralt kontrollerad) källa för all information (lite som det franska projektet med sökmotorn som skulle baseras på rankningar av redaktörer, istället för av algoritmer, som skulle konkurrera med Google)? Enda sättet att ta reda på svaret är förstås att pröva Findawine och se om det är en bra tjänst. Och pröva kan man göra här FindAWine.com. Och pengarna? Var kommer de ifrån? Jo, siten tjänar pengar när man klickar sig vidare till en vinbutik och köper en flaska. Då får de kommission. Trots dess namn finns siten för närvarande endast på franska.

”Låt barnen smaka vin”
Det är ju knappast ett budskap som så många vågar yttra i Sverige. Men nyligen har det varit en del diskussion på internet på temat. Det hela började med att Dr Vino (Tyler Coleman) berättade om när hans sex år gamla son kom hem från skolan med informationsmaterial som delats ut till eleverna. I materialet buntade man ihop öl, vin, marijuana, crack mm och presenterade allt som farliga droger. Inlägget har (idag) 54 kommentarer. Det fick Gabriella Opaz (Catavino) att reagera i en artikel där hon argumenterar för att ”experimenterande” bör återinföras amerikanska lexikon (Gabriella har en talang att skriva underliga rubriker, bland många andra talanger). Hon kritiserar den amerikanska förbudsattityden och jämför den med hur man låter barn växa upp i Europa: I Europa är det inget magiskt eller mystiskt med vin utan barnen lär sig om det, och smakar på det, redan i unga år vid middagsbordet tillsammans med familjen. Därför skapar man inte i Europa den mystik och den förbudsförtjusning kring vin (och alkohol) som man gör i USA och som leder till alkoholproblem. Menar Gabriella. Artikeln har flera intressanta kommentarer. Finkus Bripp (en pseudonym för en kanadensisk sommelier i Tyskland) berättar i en annan bloggartikel om sin uppväxt i ett italienskt hem i Kanada och hur han till middagarna fick smaka på vinet som var en del av varje måltid . När han kom upp i åldern när man skulle ”festa” var han förbryllad och oförstående inför sina kompisar som vill tulla på sprit och vinförrådet inför festerna. Det här är ju knappast något resonemang som går hem i Sverige idag. Där får vi ju veta av t.ex. Systembolagets propaganda (marknadsföring kallas det) att om vi så bara låter ungdomar smaka på alkohol innan de är 18 så är de bara ett litet steg från alkoholism och misär. Deras propaganda understryker ju även att all alkohol, däribland vin, i första han är till för att berusa sig. Därför kan det kanske vara intressant, rent antropologiskt, att läsa artiklarna refererade ovan, med så oansvariga synpunkter. Men jag måste nog förklara för Gabriella att Sverige nog inte ligger i (hennes) Europa.

Kommentera ”Låt barnen smaka vin” här.

Dricker vi för att bli fulla?
Vi har också haft en annan debatt online om detta med att dricka vin och annan alkohol. En av Sveriges mer bekanta matskribenter, Lisa Förare Winbladh, skrev en bloggartikel på Taffel.se med titeln ’den ljuva fyllan’. Hennes tes är enkel: vi dricker vin (och annan alkohol) i första hand för att bli berusade. ”det är kalaskul att vara kalasfull”, ”det är nästan alltid därför [för att bli mer eller mindre ’full’] vi tar oss ett glas”. Visserligen är det dessutom gott, men berusningen kommer ändå i första rummet. Möjligen missförstår jag hennes artikel, men jag tror inte det. Men jag förstår det inte. Hur kan vuxna människor (f.n. 57 kommentarer, och de flesta håller med) mena att det som de framför allt söker i vinet (och annan alkohol) är berusningen, att bli ’fulla’? Om vuxna dricker i första hand för att bli berusade, för att de ska tappa verklighetsuppfattningen och få känslan av att bli ”kvällens kung” (åter ett citat från LFW), hur kan man då tro att ungdomar ska få en vettig inställning till alkohol? Om mamma & pappa, moster & morbror dricker för att bli berusade, för att kunna skylla på alkoholen för att säga och göra saker som de annars inte skulle sagt och gjort, varför ska då ungdomarna inte göra lika dant? Ungdomar tar efter de vuxna, så om de vuxna strävar efter ’fyllan’ så kommer ungdomarna att göra det också. Det vill säga ta till alkoholen för att ’släppa loss’ och för att ha ’roligt’. Men de är yngre och mer energiska (och med mindre erfarenhet) så det blir värre och farligare. Vid ett annat tillfälle diskuterade vi detta med några andra personer, som menade att, även om vi inte vill erkänna det själva, så dricker vi vin för att bli berusade. Ta ett glas eller två till maten, och du blir berusad eller ’full’, och det är därför som vi dricker. Men nej, vi håller inte med. Vi dricker vin till maten i stort sett varje dag. Gör det oss till alkoholmissbrukare? Gör vi det för att vi tycker det är roligt att sitta och vara ”salongskanon” (återigen LFW) mest varje dag? Nej. I själva verket tror jag att den här attityden är destruktiv. Är det verkligen så att vuxna svenskar, som dricker vin, gör det i första hand för att bli ’full’? Har vi så fel? Visst är det så att många gör det, men det borde ändå vara undantag. Och att en gastronomisk skribent hyllar fyllan som det viktigaste med alkoholen blir, ja, helt fel. Är det så att Sverige har det repressiva alkoholmonopol som vi förtjänar, helt enkelt därför om det inte fanns skulle till och med alla vuxna se till att bli ’fulla’ mest varje dag? UPPFÖLJNING: Jag (Per) skrev ett inlägg om mina synpunkter på Lisas blogg, och det genererade förstås ytterligare oförstående kommentarer: Jag tycker inte som Lisa, alltså ”hymlar” jag. Jag tycker inte som Lisa, så jag är ”vansinnigt omogen”. Och Lisa insinuerar också att jag ”blåljuger” inför ungdomar med de synpunkter jag har. Jag tycker inte som Lisa, så jag är ”inte helt mogen”. Nästan den enda med kloka synpunkter i den debatten är Karin (Stensdotter, www.blottsverige.blogspot.com), som händelsevis, som vi, inte heller längre bor i Sverige. Det är ju inte så att vi menar att alkohol inte så småningom, när man fått i sig (för) mycket, leder till berusning. Det är en självklarhet. Och det kan finnas en viss tjusning i det. Det som är det tragiska är när vuxna människor, och dessutom framstående matskribenter (fler än en), framför berusningen, ’fyllan’, i dess olika grader, som det mest önskvärda med att dricka vin och annan alkohol. Dystert med en sån attityd till alkoholdrycker. Sen är det ju trist att bli kallad diverse nedsättande epitet när man försöker delta konstruktivt i en debatt.

Kommentera: "Dricker vi för att bli fulla?" här.

Amazon.com lägger ner vinförsäljningen
Det var en stor nyhet inom ehandeln när Amazon bestämde sig för att ge sig in på ehandel med vin. Men innan Amazons vinbutik ens hunnit öppna har man bestämt sig för att lägga ner den verksamheten. Man har inte gett någon officiell förklaring till sin ändrade strategi, men observatörer tror att det beror på den komplicerade situationen i USA: Lagar och regler gör att det är mycket besvärligt, både logistiskt och regelmässigt att sälja vin på internet i USA. Det finns mycket hårda restriktioner för försäljning av vin från en stat till en annan. Tyvärr, för det bidrar ju till att begränsa utbudet för många konsumenter. Systemet är en relik från perioden efter förbudstiden. Det försvaras idag av många av de etablerade aktörerna eftersom det förstås skyddar deras positioner. (Lite som att många etablerade vinimportörer i Sverige stöder monopolet. För en etablerad importör begränsar det ju konkurrensen.) www.winebusiness.com

Vitt vin farligt för tänderna
Den höga syran i vitt vin kan, enligt en ny rapport i Nutrition Research, skada dina tänder. Syran attackerar kalciumet i emaljen och försvagar den. Om man äter ost till vinet kan effekten försvagas. Det här var väl i och för sig ingen stor nyhet. har du någon gång varit på en stor alsace- eller champagneprovning så kanske du minns att det isade i tänderna efteråt. För att inte drabbas att för mycket emaljskador bör man undvika att borsta tänderna direkt efter att man druckit vin, menar man. Ett gott råd, även enligt vår tandläkare, som senast vi var där rekommenderade en ny sorts emaljförstärkande tandkräm (kallad Pro-émail). news.bbc.co.uk

Edsbacka krog stänger
Ett tag verkade det som att verksamheten skulle fortsätt i ny regi, men så blev det inte. Christer Lingström har bestämt sig för att starta en mindre ambitiös restaurangverksamhet och lämna Edsbacka. Och därmed stänger Edsbacka Krog för gott. 27 februari slås portarna igen, efter nästan 27 år. Fastigheten är nu till salu.

Kartongbar?
Vinimportören Philipson Söderberg försöker att göra kartongvin trendigt. Man har lanserat vad man kallar ”Sveriges första pop-up bar”, vad som nu menas med det. Man vill ”hylla lådvinet”. Där ska man framför allt (endast?) servera det s.k. boxvinet Fleur du Cap. Låter ungefär lika inspirerat som att lansera en restaurang där man för fram att alla råvaror är frusna och inte färska, eller en konsert där enda högtalaren är en transistorradio. Märkligt. Nån sorts omvänd snobbism? http://boxbar.se/

”Släpp alkoholen fri”
Det menar Johnny Munkhammar, riksdagskandidat (m), och Mattias Svensson, redaktör för Neo, i en artikel i Aftonbladet. ”Få minns i dag att cider inte såldes i Sverige förrän på 1990-talet, att starkare belgiska ölsorter var förbjudna före EU-medlemskapet eller att timslånga köer väntade vid större helger”, skriver de. Ovanligt inslag i alkoholpolitikdebatten onekligen, vilket vi gärna sprider. Hoppas att vi inte ska behöva kalla författaren Don Munkhammar av La Mancha. Läs den här: www.aftonbladet.se

Kommentera i Monopolbloggen: http://monopolet.blogspot.com

Årets druvskörd på Gotland god
Nyligen avslutades skörden av årets druvor. Bra kvalité och tillfredställande kvantitet. Detta år blev skörden från egna odlingar ca 5,5 ton, vilket kommer att resultera i närmare 4.000 liter vin. ”Från årets skörd kommer vi att tillverka vitt, rött och lite rosé. Jag räknar med att vi får bra viner från detta år där det vita (Båtels) och rosén presenteras till våren/sommaren 2010, medan rödvinet (Lukase) dröjer närmare tre år innan den är klar för lansering”, säger Lauri Pappinen hos Gute Vingård. http://www.gutevin.se/

Ny internetbutik för österrikiska viner i Sverige
Det är ju numer tillåtet för privatpersoner att köpa vin direkt från andra EU-länder. Enda haken är att man måste betala svenska skatter på vinet. Några entreprenörer har tack vare detta skapat internetbutiker som säljer vin till svenskar, med hemleverans till dörren. De seriösa, t.ex. Australian Wine Club och Wine Finder, ser till att baka in svenska skatter i priset och betala in dem direkt till myndigheterna. De mindre seriösa låter kunde fixa detta själva, vilket kanske inte alltid blir gjort. En ny butik, av det seriösa slaget, har dykt upp med den originella inriktningen att de bara säljer österrikiskt vin: http://www.handlavin.se. Det är ju ett roligt initiativ, eftersom vi tror att det är de kvalitetsinriktade specialisterna som kommer att klara sig bäst. Eller så är det bara en from förhoppning vi har. Österrikiskt vin förtjänar att upptäckas mer av svenskar. Det finns massor av intressant där (vi hade t.ex. en vinresa dit i höstas där vi besökte ett flertal strålande producenter). Utbudet på HandlaVin.se är väl för närvarande lite begränsat, men vi hoppas att det kommer att utvecklas med tiden. Mer info: http://www.handlavin.se

Nattvardsvinet uppgraderas?
Tre nya bourgogneproducenter lanseras av vinimportören Prästgårdens Vinhandel. Det är Domaine Bertagna, Michel Gros och Comte Senard. Bertagna och Comte Senard känner vi väl till som producenter av utmärkta viner. Michel Gros känner vi dock inte till. Fast däremot är kusinen (Domaine Anne Gros) och brodern (Domaine Gros Frère et Soeur) mycket bekanta som kvalitetsproducenter, så familjepåbrået lovar ju gott. Roligt med fler bra bourgogner i Sverige. Hoppas bara att det blir några av dem som är rimligt prissatta. www.prastgardens.com

Att bena ut vinet
Letar du efter en fin present att ge till din värsta fiende? Kanske kan någon av de besynnerliga karafferna som skulptören Etienne Meneau tillverkar vara ett bra tips. Karafferna påminner om en vinrankas rotsystem (eller ett upp-och-nedvänt träd) och rymmer en flaska vin. Priserna ligger på dryga 2000 euro. På deras site finns en instruktion om hur man använder dem: “after a short training you can perfectly pour wine in a glass without any drop anywhere”. Till sin fiende? – Kan du tänka dig att diska den? http://the-strange-decanter.blogspot.com/

Gratis smakprover, provsmakningar mm
En av de diskussioner som kom upp på den nyligen avhållna European Wine Bloggers Conference (#EWBC) var ifall vinbloggare bör eller inte bör ta emot smakprover, dvs flaskor som importörer eller producenter skickar till dem (”samples”). Det blev en intensiv debatt på längden och bredden. Det fanns de som argumenterade för att vinbloggare inte bör ta emot smakprover. Det fanns de som menade att det var OK under förutsättning att man klart markerade att man fått smakprover (s.k. ”disclosure”: ”det här vinet smakar toppen, och jag har fått det som smakprov”). Vi håller inte med. För oss är detta ganska enkelt: 1) vinbloggare (som vi kan räkna oss som) är inte annorlunda än andra som skriver om vin, t.ex. vinjournalister i tryckt media, 2) det är omöjligt att professionellt (eller seriöst, men icke-professionellt) skriva om vin utan att ta emot gratisprover, gratisprovningar och liknande, 3) det som är väsentligt är skribentens etik och moral. Slutsats: vinbloggare (liksom andra skribenter) kan och bör ta emot gratisprover och det finns inget behov av att påpeka att ett visst vin varit ett gratisprov. Skriver man positivt om ett vin som man fått som gratisprov, bara för att man fått det, kommer man med tiden att förlora kredibiliteten inför läsarna. Man kan inte i längden lura läsarna och skriva positivt om dåliga viner bara för att man fått dem. Att ha en ”disclosure-policy” eller att vid varje tillfälle ange att ett vin varit ett smakprov är, i vår uppfattning meningslöst. Om läsaren ser att bedömningen är baserad på ett gratisprov, är då tanken att han ska tänka ”aha, den här provningskommentaren tror jag mindre på än skribentens andra kommentarer”? Antingen har man en god skribentetik och då spelar det ingen roll, eller så är man svagsint och korrumperad, och då spelar det heller ingen roll att man gör ’disclosure’. Jämför det med t.ex. sportjournalister eller musikkritiker i tidningar – bör de skriva invid varje artikel att biljetten till detta evenemang fick jag gratis? Nej, tycker vi. (I USA publicerade nyligen FTC, Federal Trade Commission en rekommendation, inte riktigt en lag, om att bloggare ska gör ’disclosure’. Det märkliga är att FTC däremot inte kräver att andra skribenter, t.ex. i dagspress, ska göra samma sorts ’disclosure’. Obegripligt). Med andra ord, kära vinproducenter och vinimportörer: skicka oss gärna prover (eller bjud in oss till provningar etc). I realiteten händer det mycket sällan att vi får oss något vin tillskickat (men lite oftare att vi går på en presslunch eller provning). Tycker vi om vinet kommer vi att skriva positivt om det. Tycker vi inte om det så skriver vi kanske inget alls, eller kanske något kritiskt. Betyder detta att vi kan bli påverkade av marknadsföringsåtgärder? Givetvis, men det är inget negativt i det. Får vi ett gratisprov eller går på en gratisprovning är det ju mycket troligare att vi kommer att skriva något om just det vin, vilket ju i sig är en sorts påverkan. Är det ett problem? Nej, det tycker inte vi, inte så länge vi skriver vad vi tycker och håller på etiken, och inte skriver ”snällt” om de som bjuder bäst och mest. Nu vet vi egentligen inte hur det här fungerar i Sverige. Vi bor ju i Frankrike. Skickar man gratisprover till journalister eller bloggare i Sverige? Bjuder man in till gratisprovningar eller provningsluncher i Sverige? Bjuder man skribenter på resor till vindistrikt? Det händer nog, tror jag. Jag skulle vilja se den seriöse vinskribent som kan säga att han aldrig acceptera något gratis från producenter eller importörer. Jag tror inte han/hon finns. Här är tre intressanta kommentarer på ämnet: 3 days in Lisbon and all I did was piss off a bull och Dear FTC: I take samples (W Blake Gray), och Julia Sevenich My Policy on "Freebies".

Vad tycker ni? Kommentera "Gratis smakprover, provsmakningar mm" här!

Mer krumbukter om gårdsförsäljning
Besynnerligare och besynnerligare. Har man ett konstigt regelverk så får man ibland krumbukta sig riktigt ordentligt för att göra saker som egentligen är ganska enkla. Den senaste vändningen i debatten om gårdsförsäljning av vin kommer från jordbruksminister Eskil Erlandsson (c). Hans briljanta idé är att de svenska vingårdarna kan bli filialer till Systembolaget och därmed få möjlighet att sälja vin på gården. Sveriges Radios Ekoredaktion  har intervjuat honom och frågade om inte förslaget helt enkelt var ett medvetet sätt att kringgå reglerna. ”Nej”, svarade ministern, ”det är det inte”. Hur han kan få ihop det kan inte vi förstå. Detta följer ju på det lika bisarra förslaget från Systembolagets VD att de svenska vingårdarna skulle kunna få sälja på gården genom att ha en terminal kopplad till Systembolaget och via den låta besökare göra en beställning. Som givetvis sedan skulle hämtas i en Systembutik. (Nästan lika komiskt som folkhälsominister Maria Larssons (kristdemokraterna) nyliga uttalande om alkohollagsöversynen där hon tog fram som ett utmärkt exempel på en reform av alkoholpolitiken att restauranger skulle kunna få tillstånd att krydda sin egen snaps. Storartad reform. Bidrar säkert till att minska alkoholskadorna.) Besynnerligare och besynnerligare.

Rosé portvin
Portvinsdistriktet har fått en ny kategori: rosé port. Portvinsinstitutet (IDVP) har nu accepterat det som en officiell kategori. Redan förra året lanserade Croft ett roséportvin: Croft Pink. Formellt sett har det ansetts vara en mycket ljust färgad ruby men nu har det alltså en egen kategori. Det har även funnits roséport som ”own label” i vissa engelska specerikedjor. Roséporten måste tillverkas med den s.k. saignée-metoden, dvs en kort tids macerering på skalen innan musten tappas av. Att blanda vitt och rött, som man gör i Champagne, men i stort sett ingen annan stans i Europa, är alltså inte tillåtet. Vi har inte smakat det, men rapporter som vi hört indikerar att vi inte gått miste om så mycket.

”Världens smartaste sätt att sälja alkohol”
Ifall du inte redan visste det, Systembolaget och dess monopol är världens bästa sätt att sälja vin och sprit. Det borde du i alla fall veta nu, efter att Systembolaget haft dubbelsidesannons (“Vi är bäst i världen! Hurra vad vi är bra!" - Systembolaget) i Dagens Nyheter som berättar hur otroligt bra de är. Och hur eländigt det skulle vara i Sverige om vi inte hade Systembolaget. Och hur fantastiskt duktiga de är på att erbjuda världens alla viner. Det positiva med detta är att det faktiskt uppmärksammats av några enstaka politiker och opinionsbildare. Är det verkligen rätt att ett statligt bolag ska ägna sig åt politiska kampanjer och opinionsbildande? Ska inte myndigheter och statliga verksamheter ägna sig åt att utföra det uppdrag de fått av medborgarna via valda politiker? Eller är det bra att de lägger ner miljontals kronor på att påverka opinionen och indoktrinera folket i vad de vi ska tycka? Vår uppfattning är ganska klar, i lite storvulna ord, det här är ett demokratiproblem. Organisationer som monopolet Systembolaget ska inte ägna sig åt opinionsbildning och politiska kampanjer. Du kan läsa mer om annonsen, med detaljerade kommentarer på Monopolbloggen (gör det! det är faktiskt viktigt!). Annonsen är både lögnaktig, vilseledande och felaktig. Här nöjer vi oss med att citera vad en politiker, henrik von Sydow, skrev till Systembolagets VD efter det att annonsen publicerats:

”Bästa Magdalena Gerger,
Systembolaget är en duktig reklamköpare och kampanjmakare. Det är en snygg och välgjord annons som Systembolaget publicerar i bland annat Dagens Nyheter idag (22/10). Samtidigt: Under den påkostade annonsen döljer sig ett demokratiproblem med statlig politisk opinionsbildning.

I den stora Demokratiutredningen SOU 2000:1 fördes i bred politisk enighet fram kritik mot statlig opinionsbildning. Politisk opinionsbildning i demokratier handlar om att medborgare, medier och partier talar om för staten vad de anser, och att staten sedan har att rätta sig därefter.

I en demokrati är det inte staten som talar om för medborgare och tidningar vad de ska tycka och tänka. Därför är det viktigt att staten inte ägnar sig åt politisk opinionsbildning - oavsett om den bedrivs av myndigheter eller som i Systembolagets fall av ett statligt bolag.

Som VD för ett statligt bolag är det förstås en viktig uppgift att sköta Systembolaget på ett korrekt sätt, bekämpa korruptionskultur och andra utmaningar kopplat till det svenska alkoholmonopolet. Annonskampanjer som påskriver svenska folket uppfattningen att monopolet fungerar förträffligt löser få av Systembolagets utmaningar utan sminkar snarare över dem. Systembolaget ska vara ett fungerande och trovärdigt statligt bolag för hela folket, och får inte vara ett redskap för en viss sorts politik eller misstänkas pådyvla människor olika uppfattningar.

Jag träffar Dig gärna för att diskutera de demokratiska invändningar som finns och förts fram mot att statliga bolag driver politisk propaganda. Jag postar också en kopia på brevet till statsrådet Maria Larsson för kännedom.

Med vänliga hälsningar,
Henrik von Sydow ”

Mer kommentarer:
- "Monopolet försvarar sig"
- ”Systembolagets resurser används till att bedriva politisk opinionsbildning”
- ”Hård kritik mot Systemets kampanj”
- ”Stoppa Systembolagets propaganda”
- ”Min kopp kaffe med Systembolagets VD”
- I etidningen Resumé: “Stoppa Systembolagets åsiktskampanjer”

Kommentera i Monopolbloggen: http://monopolet.blogspot.com

Grundaren av Spanish Wine Academy eftersökt av Interpol
Rubriken refererar bara till en aspekt av denna besynnerliga historia. Pancho Campo grundade för ett antal år sedan The Spanish Wine Academy. Det är en privat, vinstdrivande organisation (även om namnet kanske gör att man tror att det är något officiellt). Campo är även organisatör för det stora vinjippot Wine Futures som äger rum just nu (13 november), med talare som t.ex. Robert Parker, Gary Vaynerchuk och Jancis Robinson. Det har visat sig att Pancho Campo är dömd till fängelse (i sin frånvaro) i Dubai och att det finns en internationell häktningsorder på honom. Detta ledde bl.a. till att Campo inte ledde den kurs i spanska viner som ägde rum tidigare i år i Malmö. Jim Budd, en engelsk vinskribent, har rotat en hel del i affären. Han har t.ex. uppdagat att i Dubai är Campo anklagad av sin affärskompanjon för att har förskingrat 640,000€, att han där gavs reseförbud och tvingades lämna ifrån sig sitt pass, men ändå kunde lämna landet eftersom han hade dubbel nationalitet och därmed två pass. Budd frågar sig (och frågar Campo) också var finansieringen för att starta Spanish Wine Academy kom från, men har ännu inte fått något svar. Underförstått förstår man att frågan är ifall det var från affären i Dubai pengarna kom. Läs mer om denna rafflande detektivhistoria (och t.ex. om Campos Master of Wine dossier) på Jim Budds blogg: Jim’s Loire

Varför man dricker vitt vin till fisk
Vitt vin till fisk är ju en av tumreglerna för mat- och vinkombinationer. Nu har forskare på Mercian Corp i Fujisawa i Japan kommit på varför rött vin och fisk inte passar ihop. Det visar sig att vissa viner innehåller höga halter av järn. När järnhalten överstiger 2 milligram per liter blir det en kemisk reaktion med vissa fisk- och skaldjurssorter som gör att fisken smakar värre – får en obehaglig fiskig smak. Forskarna tror att det kan vara en reaktion mellan järnet och vissa omättade fettsyror som finns i fisken. Och eftersom rött vin för det mesta innehåller mer järn än vita viner är det framför allt den kombinationen som inte fungerar. Dock är det inte alla röda viner som innehåller mycket järn, och inte heller all fisk/skaldjur som ger den här reaktionen. Slutsats: det bästa är att pröva, smaka och se om det fungerar. Enligt rapport i sciencenow.sciencemag.org 

Systembolaget vinner pris för varumärkeskampanj
Vi läser i WoW Pro News att Systembolaget har fått pris för sitt sätt att vårda sitt varumärke. Intressant läsning. Fredrik Thor, varumärkeschef på Systembolaget säger till WoW: ”Mycket, mycket roligt, men vi firade måttligt. Det var jobb dagen efter”. Återigen visar Systembolaget att i deras världssyn är alkoholen till för att bli berusad. På Systembolaget, om man verkligen firar, då blir man så berusad att man inte kan jobba dagen efter!? ”Vi beslutade oss [för ett tiotal år sedan] att gå från att vara myndighet till människa och från pekpinne till omtanke” fortsätter Thor. Systembolagets senaste kampanj är kanske ett tecken på denna mänskliga attityd och avsaknad av pekpinnar? ”Vi svenskar uppfann världens smartaste sätt att sälja alkohol” säger man där och fortsätter igenom hela annonsen med icke-pekpinnar (?) om hur lyckliga vi svenskar ska vara för att vi har ett Systembolag. Wow frågade om inte Systembolaget har blivit lite för offensiva i sin marknadsföring och slår sig för bröstet för mycket. Thor säger dock ”Jag tycker inte vi är offensiva i vårt budskap”. Nej, att säga att ”vi är världens bästa” är ju verkligen blygsamt. Det är ju bara ett allmänt känt faktum, eller hur? Det är ju egentligen inte förvånande att varumärket är så fast i svenskars sinnebild. Dels är man ju ett monopol, sen så spenderar man ju årligen 25 miljoner kronor på ”marknadsföringskampanjer” som ju i huvudsak går ut på att berätta vad duktig man är. Fascinerande. Läs mer: WoW Pro News

Kommentera i Monopolbloggen: http://monopolet.blogspot.com

Ett Bordeaux-slott går upp i rök
Bildligt talat. Chateau Labegorce Zédé i Médoc (Bordeaux) kommer att upphöra att existera från och med 2009. Både Labegorce Zédé och Chateau Labegorce ägs av den nu avlidne Hubert Perrodos familj. De två vinerna kommer att slås ihop och säljas under namnet Chateau Labegorce. Familjen äger även Chateau Marquis d’Alesme Becker. Det kommer att byta namn till Marquis d’Alesme (utan Becker). En del av druvorna från Labegorce kommer i framtiden att användas till Marquis d’Alesme. Det här är ju en ganska intressant illustration av att slottsnamnen i Bordeaux egentligen inte är något annat än varumärken. Under förutsättning att vinrankorna växer i rätt kommun (och även det med en viss flexibilitet) kan man alltså använda dem till vilket slottsvin man vill. En följd av detta är givetvis att klassifikationerna (t.ex. den från 1855) är en klassifikation av varumärken, inget annat. Intressant, eller hur? www.decanter.com 

Ekologiska vingårdar ökar i Frankrike
3,3 % av vingårdarna i Frankrike odlas ekologiskt. Totalt blir det 28 000 hektar 2008. Arealen ökade 25 % under 2008. Jordbruksministeriet har satt upp ett mål på att 20 % av all jordbruksmark ska odlas ekologiskt 2020. Vinproduktionen ligger väl framme jämfört med annat jordbruk (3,3 % av vinarealen, jämfört med 3 % för allt jordbruk). Å andra sidan står (icke-ekologiska) vinproduktionen också för en oproportionerligt stor del av användandet av gödsel och bekämpningsmedel. Tre områden står för majoriteten av den ekologiska vinproduktionen:
- Languedoc Roussillon, med 8337 ha (+36 %)
- Provence-Alpes-Côte d’Azur, 6674 ha (+26 %)
- Aquitaine (med t.ex. Bordeaux), 3763 ha (+23 %)
Mer info : www.vitisphere.com  

Köp en ekologisk vingård
Om du känner dig frestad att investera i en vingård, och speciellt en som är ekologisk, så finns det tre stycken till salu just nu på Vignobles Investissement: En i Minervois La Livinère på 80 hektar (2,5-5M €), en på40 hektar med panoramavyer i Cevennerna (1,5-2,5M €) och ytterligare en i Languedoc-Roussillon, men med vingården endast i vin de pays på 72 ha (1,5-2,5M €). Fast man ska nog inte hoppas på ett lugnt och behagligt lantliv i skuggan om man köper en vingård… Mer info om egendomarna: www.vignobles-investissement.com

Försäljningen av vin ökar igen – i USA
I oktober ökade försäljningen av vin med 7 % i USA enligt en rapport från Nielsen. Försäljningen sjönk dramatiskt i början av året men i september blev det en liten ökning, som nu förstärkts. Å andra sidan är försäljningen väldigt cyklisk, med en stor topp i december och januari. Jämfört med 2008 ligger försäljningen, förvånande, på ungefär samma nivå i år, vilket tycks motsäga att vinsektorn drabbats kraftigt av ”krisen”. Mer info www.winebusiness.com

Antinori gör vin i Rumänien
”[Rumänien] har allt som behövs för att producera stora viner: perfekt klimat, god exponering, utmärkt terroir” säger Piero Antinori till Decanter. Antinori har just lanserat sitt första vin från en rumänsk vingård, 2007 Cantus Primus, i ett samarbete med den engelska vinimportören Halewood International. Vinet kommer att säljas för runt €8-9. Vingården kommer så småninigom att omfatta 106 hektar. Mer info: www.decanter.com 
 

Vinbogen – en verden af vin
Av: Tore Scheel
Förlag: Erhvervsskolernes Forlag (utgiven på danska)

En stor och tung bok i stort format, många färgbilder och mycket kartor. Boken är en introduktion till de viktigaste av världens vindistrikt, trots det stora formatet är texterna ganska kortfattade och lättlästa. Man kan tycka att det blir lite av en blädderbok, men inget fel i det, det kan ju locka en att upptäcka nya saker och att doppa tårna (så att säga) i olika vinländer. Boken illustreras med kartor av André Dewald, lättöverskådliga, men inte med samma detaljrikedom som i Johnsons/Robinsons vinatlas förstås. Alla vindistrikt beskrivs med en kort introduktion och sedan med mer detaljer för varje deldistrikt. I förekommande fall finns också utförliga listor med klassifikationer, vingårdar osv. Frankrike och Italien behandlas ganska utförligt, medan nya världen får mer begränsad täckning (det är ju en dansk och inte en svensk bok!). Visuellt sett har boken en del att förbättra: en formgivning som inte imponerar och ett bildmaterial som förfaller att mest vara gratisbilder från vinproducenter. Boken är en trevlig och lättläst introduktion till vinets värld. En bra första vinbok kanske?

Choosing the Right Wine
Av: Beverley Blanning
Förlag: Teach Yourself

En bok i pocketformat om att lära sig prova vin. Liten i formatet, enkelt presenterat (inget glättat papper, nästan inga illustrationer) och mycket bra. En av de bästa introduktionsböckerna för den som vill lära sig om vin, och i synnerhet att prova vin, som vi sett på länge. Författaren börjar med grunderna och går sen vidare till mer avancerade teman. Hennes sätt att beskriva och förklara är uppfriskande fritt från snobbism och ”vinnörderi”. Det är en bok som med enkla medel och i små steg kommer att lära dig att bättre förstå dig på och uppskatta vin. En bok för den nyfikne. Man kan förstås ha olika uppfattningar om en del av synpunkterna i boken, men det är ju precis det som vin handlar om. Uppfattningar och personliga synpunkter. boken inleds med et avsnitt om grunderna i hur man provar vin, inklusive en del praktiska övningar förstås. Del två går mer på djupet om smaker, druvsorter, vintillverkning, klimat och annat som påverkar slutresultatet. Del tre handlar framför allt om några av de viktigaste vinländerna, med smakprofiler och provningsövningar. Sista avsnittet går in på en del praktiska detaljer, som vin & mat, att köpa vin (kanske mindre relevant när man lever i ett monopolsamhälle), att servera vin osv. En utmärkt introduktion, lättläst och trevlig, för den som vill lära sig mer om att prova och dricka vin.

The Ultimate Austrian Wine Guide (2009/2010 edition)
Av: Peter Moser
Förlag: Falstaff Publications

Vi har redan tidigare recenserat denna bok i en tidigare upplaga. Men det finns goda skäl att nämna den igen! Titeln säger egentligen allt. Det är den slutgiltiga guiden till österrikiska viner, så vitt vi vet. Större delen av boken tas upp av producentprofiler, där författaren beskriver vingårdarna och vinerna. Vi kan inte påstå att vi kan avgöra ifall urvalet är väl valt eller fullständigt, men vad som finns i boken är i alla fall mycket informativt. Profilerna är organiserade efter vindistrikt. Varje vinregion har en kort inledning och en karta. Kartorna är utmärkta och användbara även för den som reser i området, inte bara som översikt. Ett kort introduktionskapitel berättar om druvsorter, lagar, regler osv. I slutet finns t.o.m. ett avsnitt med adresser till importörer av österrikiska viner runt om i världen. Vi kan bara hoppas att boken bidrar till att göra de utmärkta österrikiska vinerna mer kända utanför Österrikes gränser!

History of Wine Words
By: Charles Hodgson
Publisher: P2Peak Press
Bästa sättet att använda den här boken är nog som underhållning runt matbordet, eller genom att slöbläddra I den I soffan. Det är en uppslagsbok med vinord – för varje ord får vi dess historia och ofta en liten lustig berättelse. Man kan till exempel lära sig att ’ullage’, det tomma utrymmet mellan vin och kork, kommer från franskans ’ouillage’, som betyder att fylla på (ett fat). Det i sin tur har sina rötter i latinets oculus, som betyder öga, och tomrummet i ett fat liknade man vid just ett öga. Eller att engelskans ’butt’ kommer från ett engelskt ord från 1400-talet som betyder fat, eller ibland flaska. Författaren är en vinentusiast och etymolog. Han har en webbsajt på podictionary.com. En underhållande bok.

South-West France, the Wines and Winemakers
Av: Paul Strang, foto Jason Shenai
Förlag: University of California Press

Den här boken har varit på gång länge och nu är den äntligen (!) publicerad. Låt oss börja här: om du så bara är en aning intresserad av viner från andra distrikt än de stora-och-kända så ska du läsa den här boken. Den täcker en rejäl bit av Frankrike, Sydväst (le Sud-Ouest), där det finns en uppsjö av olika viner och vinstilar. Det är verkligen ett ambitiöst projekt, men Paul Strang klarar av det med glans. Det är också ett område som verkligen förtjänar att upptäckas mer av vinälskare världen över. Några av områdena är i alla fall en aning bekanta, Madiran och Cahors i första hand, men även de är väl bara knappt på smakradarn för de flesta vindrickare. Problemet är, som Strang påpekar, att de allra flesta producenter är små familjefirmor, med begränsad produktion och med obefintlig marknadsföringsbudget. Därför hittar de aldrig till hyllorna i monopolbutikerna (eller de stora livsmedelskedjorna på fria marknader) – dit kommer bara de stora, och mer industriella vinerna. Så i de flesta fall måste man verkligen anstränga sig för att hitta de här vinerna, antingen i specialistbutiker (där det finns sådana) eller direkt på plats. Och då är Paul Strangs bok en ovärderlig hjälp och guide för att hitta de bästa vinerna. Större delen av boken består av producentprofiler, men varje distrikt få också en rejäl beskrivning av geografi, regler, druvsorter osv. Druvsorter är dessutom något som förtjänar ett särskilt omnämnande – i Le Sud-Ouest finns det en häpnadsväckande mångfald av gamla lokala, traditionella druvsorter, som ofta inte odlas någon annan stans. Många producerar mycket intressanta och karaktärsfulla viner (och en del besynnerliga också). Det är en njutning att läsa boken och tänka på några av de viner man provat, eller att längta efter nya viner att smaka. Två svagheter att nämna: varför har inte bilderna fått några bildtexter? Nu får man gissa sig till vad de visar. Det hade varit trevligt med mer bildmaterial också – det är en så vacker region så att det hade varit värt besväret. Men bokredaktörer gillar kanske inte när sidantalet bara växer och växer. Absolut en bok att läsa om viner som man absolut bör pröva.

Grand Crus Classés, Grands Chefs Etoilés
Av: Sophie Brissaud, foto Cyril le Tourneur d’Ison & Iris Sullivan, plus bidragande kockar och sommelierer
Förlag: Editions de la Martinière

Det är logiskt. Det här är en bok gjord för att imponera, om viner gjorda för att imponera, och om mat skapad för att imponera. De 400 sidorna väger 3 kilo, så det är inget som man gömmer undan i julklappssäcken. Boken handlar om 87 ”grand crus” i Bordeaux och är producerad i samarbete med Conseil des Grands Crus Classés. Varje slott presenteras på en sida med sin historia och med en del tekniska detaljer om vinerna. Till varje slotts vin har en stjärnkock (från restaurang med stjärnor i Michelinguiden) komponerat en rätt, som presenteras med ett detaljerat recept. Alla recept är skapade av olika kockar. Det är den definitiva ”kaffebordsboken”, eller man kanske borde kalla det ~”vinskåpsboken” i detta fall. Allt är överdådigt illustrerat med mycket bilder. Kanske är det en bok att lättjefullt bläddra i, en bok skapad för att ge drömmar och begär?

L’histoire du Crémant d’Alsace ou la genèse des bulles
Av: Nicole Laugel
Förlag: Jérôme Do Bentzinger Editeur

Historien om Crémant d’Alsace är en riktigt underhållande berättelse om en framgångssaga. Appellationen Crémant d’Alsace fanns inte förrän 1975 och nu säljer man 30 miljoner flaskor om året och är fransmännens favorit-mousserande efter champagne. Familjen Dopff (från Dopff au Moulin) är huvudperson i boken och också pionjär i Alsace vad gäller mousserande vin med en andra jäsning på flaska. Redan i början av 1900-talet sålde Julien Dopff sin Champagne Dopff. Alsace var då tyskt men 1918, när det åter blev franskt, tilläts inte beteckningen champagne längre utan Dopffs mousserande vin fick benämningen ”vin mousseux”. Och så börjar kampen mot denna förhatliga beteckning som kan sättas på det enklaste tänkbara vin som innehåller bubblor. En kamp som man vinner 1975 när appellationen Crémant d’Alsace instiftas. Men vägen dit var lång. Långdragna diskussioner med myndigheter (som är skeptiska), Champagne-hus (som artigt avstår från beteckningen crémant, tidigare använd för champagner med lägre tryck), spanjorer (som helt plötsligt dyker upp och säger sig ha rätt till beteckningen crémant), odlare, kooperativ... Boken är lättsamt skriven och ger en intressant inblick i hur en appellation blir till. Vi får samtidigt ingående detaljer om hur olika mousserande viner tillverkas. Från början var det bara Dopff au Moulin och två kooperativ som gjorde mousserande vin i Alsace. Nu gör nästan varje Alsace-producent en eller flera Crémant d’Alsace.

- - Frankrike:

- - Sverige:

- - UK, Belgien, Schweiz, Spanien, Danmark, Norge...:

Vinauktioner:

Copyright © Britt Karlsson, BKWine
www.bkwine.com
info@bkwine.com